Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg den 20 september 2007

Av Ulrika Pernler - 20 september 2007 14:29

Hej! För många år sedan hade vi instruktörer en avfallarliga. Vi tävlade under året om vem som ramlade av flest gånger. Men eftersom det alltid var Therese som vann blev det lite ensidigt och vi la ner. Nu i somras var det några av våra träningselever som ville ta upp tråden. Det blev en träningselevernas avfallarliga, eftersom de är yngre och har bättre läkkött.

När man rider så ramlar man av. Det är bara att konstatera. Däremot är det inte någon stor risk att man ska ramla av och göra sig illa då man rider under ordnade former som på lektion. Vi har över trettiotusen uppsittningar under ett år på vår ridskola och ett armbrott vartannat år. Övriga avfallningar som är få, klarar sig bra. Något blåmärke eller en sträckning och ibland en lätt stukning i själen.

En avfallning beror i nittionio procent av fallen på att man tappat balansen. Att en häst slänger av sin ryttare är ytterst ovanligt. När man väl har ramlat av så brukar hästen vända på huvudet och blänga på en som om han sa; -Jasså är det där du är. Jag undrade just vart du tog vägen.

Själv är jag begåvad med en utomordentligt god  balans och sitter för det mesta kvar. Jag har dock haft två markkänningar under de senaste två åren. Den ena var när jag red min förra häst John Smith. Han tappade balansen och snubblade omkull i ett hörn i ridhuset. Med mig på ryggen blev han liggande och kunde inte komma upp. Så jag blev tvungen att kliva av. Den andra gången var på min häst Ronaldhino som är under utbildning. Han kände sig väldigt glad en dag och bestämde sig för att galoppera ett ärevarv i ridhuset. Med huvudet mellan benen och svansen i topp. När vi stannade satt sadeln på halsen och jag var tvungen att sitta av och sadla om. Själv vill jag inte räkna dessa två tillfällen som avsittningar men mina kollegor (som förmodligen bara är avundsjuka på min ypperliga balans) säger att det är så.

En av mina ordentligaste avåkningar skedde vid en uteritt. Min häst gjorde ett jättebocksprång och jag flög som en katapult upp i skyn. Jag minns att jag hade huvudet neråt och fötterna uppåt när Gabbi som satt på en annan häst frågade; -Gjorde du dig illa? -Jag vet inte, jag har inte landat än, svarade jag innan jag landade på marken med fötterna först.

Just uteridning, med ryttare som kanske inte har erfoderlig utbildning och hästar som de inte känner riktigt är en större olycksrisk. Hästar är flyktdjur och kan reagera kraftigt på ljud och lukter. Det är också lätt att slå sig på stenar och rötter i skogen. Vid tävling är också olycksrisken något större. Ofta är nervositet inblandat. Hästarna lägger dessutom gärna i en extra växel på tävling och även den lugnaste hästen kan hitta på bus. Rätt häst till rätt ryttare är viktigt för att minimera riskerna samt att man aldrig överskattar sin förmåga. Rid med huvudet!

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5 6 7 8
9
10 11 12 13 14
15
16
17 18 19 20
21
22
23
24 25 26 27
28
29
30
<<< September 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards