Hej! Idag är en ny dag. Det har kommit fina bilder och ord till Ladys och Mysaks gemensamma sida. Det är inte utan att man blir tårögd. Fortsätt att skriva!

När jag läste klotterplanket i morse hajade jag till. Min mamma hade skrivit ett inlägg! Jag läste det flera gånger men insåg att det måste vara hon eftersom det fanns avslöjanden där som bara vi känner till.

Det ena gällde hönätet i transporthjulet. Mamma skulle följa med mig och Gabbi på tävling och hade fyllt hönätet (snällt!!!). Så bad Gabbi henne att köra fram bil och trailer en bit för att de stod lite tokigt till. Så det gjorde hon (snällt!!!).

Det var bara det att hon lagt det fyllda hönätet mellan bilen och trailern och sedan körde hon över det så hela nätet snurrade in sig i ena bakhjulet. Minst hundra varv (inte meningen!!!).

Så vi fick ligga på marken (det var vår och blött...) och klippa och skära en lång stund innan det kom loss (Det satt hårt!!!). Vi vet att det inte var meningen, mamma.

Sen var det det där andra med Sorbits. Han och mamma är kompanjoner sen många år tillbaka och kämpar ofta tillsammans på lektion på måndagar. En gång glömde Sorbits vem det var som satt på ryggen och tog ett språng åt sidan och lite bakåt så mamma trillade av (bara otur!!!).

Dessutom hade hon foten kvar i stigbygeln (inte bra!!!). Men sorbits han bara stod still och vände på huvudet och såg ut som han sa; -Man ska alltid ta ur fötterna ur stigbyglarna innan man hoppar av! Vad gör du därnere förresten? (Sånt händer!!!)

Gabbi, jag och min bror hade riktigt flyt när vi blev tilldelade våra föräldrar. Förutom några mindre fadäser då och då så fungerar de jättebra!

Mamma, jag hade aldrig avslöjat de här sakerna om dig utan din tillåtelse!

Till båda: Tack för att ni alltid finns där i ur och skur!

Hej! Idag är en väntad men ändå sorglig dag. Mysak och Lady är borta nu.

Vi åkte iväg med dem på morgonen och nu vid lunchtid har de nog hunnit hitta till gräset i hästarnas himmel.

Det är en vacker höstdag att resa på. Löven har alla möjliga färger och solen tittar fram då och då.

Jag gör en minnessida för de som vill lämna en bild eller något de skrivit. Ni kan maila till mig på 018500749@telia.com eller lämna det till mig i stallet.

Sidan kommer att finnas under nyheter och länkad från hästarnas egna sidor.

Hej! Idag är det den 9 oktober och vi planerar utskicken för anmälan till vårterminen. Vi har också gått igenom julkurserna och gjort en grovplanering för hur det ska se ut. Hörde att det kan komma snö framöver.

Det känns verkligen konstigt eftersom jag tycker att det var bara några veckor sedan vi bestämde oss för  att ta in hästarna från betet.

På tisdagarna kommer vår hovslagare Tina. Hon är jätteduktig med hästarna och gör dem så fina. Varje häst har individuella behov för sina hovar. Beroende på exteriör, form på hovarna och annat så måste Tina "skulptera" fram det bästa för varje häst och ponny.

De flesta hästarna tycker det är ganska mysigt att få stå i skospiltan med hela höhäcken fylld av god mat. Där står de och mumsar och blir ompysslade. Som på spa ungefär.

Först tar man av de gamla skorna och gör rent hoven ordentligt. Den utväxta hoven kapas av en bit, precis som när vi klipper naglarna. Strålen putsas också till om det behövs och sedan raspas hoven för att kanterna inte ska spricka.

Så är det dags att forma till skorna. Det görs med handkraft, en hammare och ett städ. Alla hovar ser olika ut och skorna måste passa exakt. Rent muskelarbete alltså! 

När skon passar så spikas den på plats med hjälp av spikar som kallas söm. Sömarna nitas och filas så att de inte är vassa i kanten.

Hantverk på hög nivå! 

Hästhovar växer hela tiden och behöver verkas med 6 till 8 veckors intervall. Slarvar man så får hästen förutom ont i fötterna även slitageskador på benen och lederna så en bra hovslagare är värd sin vikt i guld. Stort tack till Tina som kommer varje tisdag i ur och skur!

Hej! Idag har vi varit på Instruktörsfortbildning. Dagens ämne var ridskolan. Vi fick träffa vår "nya" ridskoleambassadör Markus Henriksson som är en slags länk till och mellan ridskolorna.

Vi fick göra lite presentationer, jämförelser och analyser. Sen fick vi jättegod lunch!!! Tack Malin. Efter lunchen pratade vi om hur man rekryterar bra ridskolehästar. Vilken typ av hästar man vill ha och vad dom får kosta. Hur dom ska utbildas och hanteras.

Vi pratade om medlemmarna i klubben och det här med ideellt arbete.

I vår klubb har vi mång aktiva medlemmar som hjälper oss på tävlingar och med andra saker i anläggningen. Men det finns alltid utrymme för extra hjälp. Ideellt arbete medverkar till att hålla nere verksamhetens kostnader vilket i längden gör det möjligt för fler att delta. Belöningen för ideellt arbete är att få känna sig uppskattad!

Det roligaste med de här fortbildningarna är att träffa instruktörer och personal från de andra ridskolorna i Uppsala. Man känner igen dom flesta. Några har man gått på samma utbildningar som. Andra träffar man på tävlingar och kurser.

Efter kursen var det clinic för dressyrryttarinnan Tinne Wilhelmsson. Hon grillade fyra ryttare i två grupper. Gabbi var med på Winston. Det såg så jobbigt ut. Rida framåt, sakta av, rida framåt ,samla och så vidare. Jag satt med Helen (Räkan) från Bälinge på läktaren och vi blev båda helt slut bara av att titta på!

Hem och vila sig en timme och sen iväg  för att ha kvällens lektioner. Vi ses!

Hej! Ikväll fick jag ett mail från Emilie som varit på tävling med vår nestor Sorbits. Hoptävling dessutom! Sorbits har varit väldigt blyg hela sitt liv och inte varit ute på så mycket spektakel. Han trivs bäst på lektion där man kan följa någon annan i svansen. Han gästspelade i och för sig på hoppbanorna ett par gånger för en sådär tio år sedan med Elin i sadeln om jag inte minns fel.

Men så träffade han Emilie och kärlek uppstod. Efter en del mindre tävlingar på hemmaplan så har de alltså nu vågat sig iväg. Ärentuna var platsen och Sorbits gjorde succé.

Jag var med när de lastade i morse och kan intyga att Sorbits tog ett ljudligt farväl av sitt trygga stall härhemma innan han traskade in i transporten som om det var något han gör både nu och då.Mer om det kan ni läsa under nyheter.

Ponnyerna har varit på tävling i Håbo. Dressyr division två. Hur det gick har jag ingen aning om. Jag fick visserligen ett väldigt kort referat från framridningsklassen där det såg ut att gå väldigt bra för "oss.". Jag får väl veta mer imorgon, är så nyfiken av mig.

Själv har jag grillat trehundra hamburgare på rörken. Motortävling! Förutom att jag luktar inpyrd rök så kommer jag nog att lida av rejäla öronsusningar ett par dagar framöver. Hästsport är tyst och skön.

Hej! Det förra ämnet i bloggen är något som rör mig mycket. Att få eleverna på ridskolan att vilja lära sig mer om hur hästen fungerar känns jätteviktigt.

När en häst får övertaget kan det bli både läskigt och farligt. Ett gammalt ordspråk som är väldigt sant är:Ovan ryttare- gammal och lugn häst- erfaren ryttare- yngre häst.

Det är inte helt ovanligt att en oerfaren hästköpare köper sig fel häst. Man kanske går på priset eller så köper man en häst som är "för" bra och därmed vassare i sitt temperament än vad man egentligen klarar av. Det brukar kunna gå bra ett tag men sedan töjer hästen på gränserna mer och mer. Det kan börja med att den vägrar gå förbi ett visst ställe på uteritten och ryttaren väljer en annan väg. Hästen kommer undan med fler och fler saker. Till slut kanske ryttaren inte ens vågar sitta upp på sin häst. Man kanske skickar hästen på tillridning eller får sälja den med förlust.

Detta är inte ryttarens fel och definitivt inte hästens heller.Det är bara fel kombination. Det här gäller ju naturligtvis inte bara hästar.

Tänk att du har en hund. Han ligger på mattan i vardagsrummet och du sitter i din fåtölj och ser på TV. En dag när du kommer in i vardagsrummet med en kopp te och tidningen sitter hunden i fåtöljen. Han morrar och visar tänderna. Vad skulle du göra? Tycka synd om honom? Bli rädd? Se till att han flyttar på sig? Svaret är ganska enkelt eller hur?

Kommunikationen mellan hästen och människan bygger på kroppspråk. Att kunna läsa av varandra. Hästen kan aldrig lära sig att tänka som en människa, men människan kan sätta sig in i hästens sätt att tänka och därigenom förutse och föerbygga reaktioner.

Rädda männsikor använder sig av höga, gälla röster och gestikulerande med armar och ben. Det förstår hästen ingenting utav utan man får snarare en stressreaktion. En trängd häst kan göra allt för att komma undan och en farlig situation kan uppstå.

Vi måste lära oss kommunicera på hästens vis. Det handlar inte om att "tala" med hästar utan om att använda sitt kroppsspråk på rätt sätt. En ovan hästmänniska är inte medveten om vilka signaler han/ hon skickar ut.

Vi änvänder kroppsspråket i vår vardagliga hantering av hästen utan att vi ens tänker på det.

Ta till exempel när vi leder hästen. Att alltid gå snett framför hästens bog och titta framåt. Skulle vi låta hästen gå före en period skulle det utan tvekan sluta med att den slet sig och sprang iväg själv.

Eller när vi under framridningen tränar på att stanna och sätta igång hästen. Då talar vi om att den ska vänta på våra signaler.

Hästen är ett flockdjur. En häst med starka ledaregenskaper blir flockens överhuvud. När flocken har sin ledare kan den slappna av och känna sig beskyddad. Därför är ledaren en viktig individ.

I stallet vid hantering och ridning är det vi som ska ledarpositionen. Den får vi inte genom att skapa översitteri genom fula tag utan genom att vinna hästens förtroende. Tydligt kroppspråk och schysst hantering i alla lägen. Nyckelordet är vara konsekvent.

Det finns en massa att lära sig om detta och det tar tid. Titta hur andra gör och hur de beter sig. Med tiden både ser man och förstår bättre!

På vår ridskola är vi noga med att  vara lugna och konsekventa i all hantering. Något som avspeglas på våra lugna och fina hästar tycker jag, och som dessutom "smittar av sig" på våra duktiga elever.

Det blir som ringar på vattnet...

Hej! Har ni sett den där hundmannen på TV? Han som åker runt och hjälper folk som har hundar som tagit över herraväldet. Han brukar i alla fall säga att hundarna ”bossar”. Ett bra uttryck tycker jag. Hästar kan också ”bossa”. Det var precis vad som hände i stallet igår.

Big som har en upphöjd position även i vanliga fall hade fått för sig att han bestämde över hela världen.

Big kan få lite storhetsvansinne då och då. Med all rätt, det är bara att titta på honom. Stor, kolsvart och tjusig. Redan under inridningen var han rätt så vass och testade oss rejält. Nuförtiden är han dock världens snällaste och lugnaste häst att rida på. Men han är en väldigt smart häst som gärna läser av oss människor.

Själva sadelmomentet är något som han tycker är aningen besvärligt så man får vara noga med att bara spänna gjorden lite grand till att börja med. Då brukar det inte vara något problem. Utom igår då. Då var han riktigt ”bossig” vid sadlingen. Sparkade i väggen och såg ilsk ut.

När en häst beter sig annorlunda mot vad den brukar vid exempelvis sadlingen så får man beta av en lista för att fastställa orsaken. Man måste naturligtvis börja med att checka av att hästen inte har ont någonstans. Sedan kontrollera att utrustningen inte är trasig, trycker eller skaver så att den orsakar besvär. Sedan måste man ta reda på om hästen är rädd eller känner sig trängd för att den behandlats fel. I det här fallet så var det en häst som vi känner väl och vet att han aldrig fått någon ”felbehandling”. Dessutom har han ju ”bossat” förr. Så det var rätt så lätt att ställa diagnos.

Det blev lite sadelträning. Big gillar utmaningar. Jag började med att ta in sadeln och försöka sadla som vanlig. Pang så satt en hov i väggen. Så jag började med vojlocken som är lätt. Slängde den upp och ned på ryggen några gånger. Det gick bara fint. Sedan slängde jag på sadelgjorden också. Lite mer tyng plus skrammel.  Big tycker om att få tänka och efter ett tag började öronen åka fram och han visade att han gillade övningen.

Så tog jag bara sadeln. På och av några gånger och så skakade och ruskade jag den lite. Det tycker han är skoj. Sedan avslutade jag med att sadla honom fem, sex gånger, med vojlock och gjord. Nu var han med på noterna och stod stilla med huvudet vänt mot mig.

Så här har vi tränat förr och det ger snabbt resultat. När hästarna går i sin flock i hagen så har de en bestämd rangordning. I kontakten med människan är det vi som ska vara ledare. Att låta någon annan leda ger hästen trygghet. Alla som har köpt en egen häst har nog upplevt hur hästen testar gränserna i början för att kolla av vem som bestämmer.

Det är viktigt däremot att komma ihåg hur stora och starka hästar är. Vid sådan här träning måste man vara säker på vad man gör och uppmärksam så man inte kommer i kläm. Därför ska man alltid ta hjälp om man känner sig det minsta osäker i sin kommunikation med hästen.

Det finns ett ordspråk också som är värt att tänka på när man arbetar med hästar; ”Där konsten slutar tar våldet vid”. Felaktigt beteende måste lösas med kommunikation och aldrig med våld som höga röster och spön.

Big E är en rolig häst. Det är sällan jag har träffat på en så klok häst som dessutom har bra humor.

Hej! Igår tog Emilie lite glada bilder på hästarna ute i hagarna. Bilden på Sammy och Goliath som leker är för härlig så den sitter på vår förstasida idag. Emilie berättade att hon hade kameran beredd och inväntade ett bra tillfälle. Så plötsligt fyrade Sammy av sitt finaste Holywoodleende. Snacka om raka tandrader!

Sen var det dags för lite galopp fram och tillbaka. Sammy tog sån fart så att han nästan varvade Pedro. Men då fick han veta att han borde lugna ner sig lite. Det ser ni på bilden här nedanför.

När man ser hästar röra sig ute i hagen på stora ytor så inser man vilka krafter dom innesitter. Ibland tar de fart och springer  så det dundrar i marken för att i nästa sekund tvärnita och vända helt om.

Ibland "busbråkar" de. Drar varandra i grimman och nafsar i skinnet med tänderna. Det är inte utan att det yr lite pälstussar här och där. Det händer att hästarna springer omkring och visar upp sig för varandra. Med lyft svans och krum hals. De kan balansera på bakbenen mot varandra och mäta sina krafter. Att titta på hästarna i hagen är som ett skådespel.

Några fler bilder från vardagen kan du hitta i albumet som heter just "vardagliga hästbilder" i vår Pixbox.

Där finns också bildbevis på Calippos rymning. Han var nämligen inte kvar i sin hage när det var dags för att gå in igår. Han tittade glatt fram ur en träddunge istället. Där stod han och njöt av en massa gott höstgräs.

Tänk att en sån gammal häst är så vig och kan krypa under staketet.

Ha det bra!