Hej! Idag satt jag upp lite lappar i matrummet angående hur man ska hålla ordning för att det ska bli så trevligt som möjligt för alla som vill äta och vara där.

Vi stalltjejer och killar gillar ju att  vara länge och ofta i stallet. Då blir man hungrig! När man är hungrig ska man äta. Att jobba med hästar kräver sin energi. En stalljobbare äter ofta sin första frukost efter klockan sex och den andra vid nio. Klockan elva är det dags för den första lucnchen, och så vidare.

Hästarnas skötare och övriga elever blir ju också hungriga av stalluften förstås. Därför har de ett eget matrum alldeles intill cafeterian. Där finns det microvågsugnar och bord och stolar. Det finns en soffa också så att man kan vila och läsa serietidningar om man har ätit för mycket.

När jag var liten fanns det inget matrum i mitt stall. Man fick äta lite var som helst. Det fanns ingen toalett heller och det var ju värre...

Så småningom ordnades det så att vi fick en gammal byggbarack som vi kunde sitta i. Inte speciellt varmt och hemtrevligt men tak över huvudet i alla fall.

Det fanns inga microvågsugnar eftersom ingen hade uppfunnit dom än. Men mattermosen var uppfunnen i all sin härlighet. En mattermos var en vanlig termos av lite större format. Man kunde stoppa ner det man ville äta där så höll det sig lite fisljummet över dagen.

Jag brukade äta makaroner och varmkorv i min termos. Korven brukade bli lite grön framåt eftermiddagen. Men den smakade gott i alla fall!

Nu förtiden finns det både element och microvågsugnar till er barn som behöver äta och vila under dagen.

Något som däremot fanns både förr och nu är slarvpallar och slarvmajor. Det är personer som glömmer att plocka undan efter sig. Men det finns hopp för både Pellarna och Majorna om bättring. Vi får försöka påminna dem om att ta med sig sina sopor till papperskorgen och att ställa tillbaka sina tidningar i bokhyllan. Då blir det mycket trevligare för alla oss som behöver äta och vila!

Hej! En elev var fundersam när hon skulle sadla Big E eftersom hon hört att han kunde bli sur vid sadlingen. Jag förklarade hur hon skulle gå till väga. En stund senare kom hon tillbaka och sa att allt hade gått jättebra. Kunde man inte sätta något på hans boxdörr så att alla gjorde på rätt sätt, undrade hon.

Vad var då rätt sätt? Jag ska försöka förklara det. Återigen handlar allt om vilka signaler vi människor sänder ut till hästen.

Jag fick tidigt lära mig att om man kommer till stallet och har tidsbrist så måste man prioritera i rätt ordning. Man får aldrig stressa eller slarva med hästens skötsel. Är det något man får dra ned på när man har bråttom så är det tiden man sitter i sadeln.

Ibland ser jag elever som hämtar sadeln i sadelkammaren och sedan går direkt till hästen, öppnar boxdörren och rusar in med sadeln i högsta hugg. På det viset har man själv skapat urusla förutsättningar för ett bra ridpass!

Tänk dig själv att en för dig okänd människa rusade in i ditt hem utan att säga ett ord eller presentera sig och därefter försöker kränga på dig din ytterrock...

Här kommer mitt recept på "rätt sätt":

1. Skapa kontakt: Tala om att du är på väg in, prata, klappa, borsta, kratsa hovarna. Här skapar du kontakten med din häst och ni får ett band som blir till nytta under ridpasset. Tänk på att ha din häst uppbunden det besparar hästen onödiga tillsägelser och situationer av osäkerhet.

2. Ta fram utrustningen: Sätt på senskydden först så hinner hästen slappna av.

3.Ta sedan sadeln. Stryk hästen över ryggen med handen så känner den sig beredd på att få något på ryggen. Lägg på sadeln lugnt och stilla.

Spänn sadelgjorden löst.

4. Tränsa, kom ihåg att prata med din häst under tiden. Ge beröm!

5. Led din häst till uppsittningsplatsen. För att den ska få tid att slappna av kan du börja med att dra ned stigbyglarna och justera om du behöver. Spänn sedan sadelgjorden något/några hål.

6. Sitt upp från pall. Det besparar din häst från onödig ansträngning då den annars måste hålla emot och spänna sig för att hålla balansen.

7. Justera stiglädren om det behövs. Känn sedan efter om sadelgjorden behöver spännas mera.

På ridskolan har vi 45 minuters pass med en kvarts paus mellan. Det är för att man ska hinna med att ta det lugnt med sadling och uppsittning!

På andra ridskolor som har 45 minuterspass så kör man en lektion var 45:e minut och då ingår upprop, iordningställande av hästen och uppsittning i den tiden.

Är du sen till stallet? Ta tre djupa andetag innan du öppnar stalldörren. Kom ihåg att du ändå inte kan "anfalla" din häst i ett tillstånd av hyperventilering och fladdrande armar och ben. Du får helt enkelt ta det lugnt. Rida lite kortare tid men på en häst som slipper få magsår av ditt agerande.

Vad det gäller Big E, han kräver inget annat än att du gör på rätt sätt! Det gäller alla hästar, vare sig dom protesterar eller inte.

Hej! Den här veckan har vi fått vårt nya brandlarm installerat. Elektrikern har prövat det ett stort antal gånger så vi vet precis hur det låter nu. Jag funderade på att be om ett likadant hemma som ringer klockan sju varje morgon. Då kanske man skulle vakna lite lättare.

Avkännarna är väldigt känsliga för brand och rök så nu känns det tryggt för oss och hästarna.

Kenneth fick för sig att sätt igång larmet för att se vilken reaktion han fick. På med knappen och larmet började ringa. Gabbi satt lugnt kvar på kontoret och i stallet lyfte personalen knappt på ögonbrynen.

Kenneth gick med stora steg till kontoret och frågade Gabbi varför ingen hade reagerat. Vi har ju hört larmet hela veckan nu så vi trodde bara det var elektrikerns som testade ännu en gång, sa Gabbi.

Vi lovar att skärpa oss och rusa raka vägen ut nästa gång!

Apropå brand så rykte det något förskräckligt i skogen vid parkeringen imorse så jag gick för att kolla hur det stod till. Det var jägarna som var klara med morgonpasset. De hade inte fått något vilt så de gjorde en brasa istället. Nu satt de där och grillade korv.

Apropå jägare så var det en ung älgtjur som propsade på att få börja jobba på ridskolan för något år sedan. Han var förmodligen bortstött från mamman och kände sig ensam. Varje kväll när vi hade lektion ute kunde vi se honom stå i skogskanten och titta längtande mot oss men han vågade sig aldrig riktigt nära.

Nu har han dragit vidare och förmodligen har han bytt sina jobbdrömmar mot något mer passande för en älg.

Hej! Att vara "stalltjej" har man stor nytta  av i det fortsatta livet. Stalltjejerna är tuffa, de lär sig stå på egna ben, de lär sig att vara ansvarsfulla och utvecklar bra ledaregenskaper.

Många av oss som står i mitten på manegen har varit väldigt blyga som små men det stora intresset för hästar har fått oss att ta steget från blyg till ridinstruktör.

För ett par år sedan så fick träffade jag en äldre dam som visade sig vara mamma till en av mina gamla elever.

-Du ändrade min dotters liv, sa hon. Min dotter var blyg och ensam innan hon började vara i stallet. Efter ett tag började hon ha lektioner på låtsas här hemma. Idag är hon lärare i en skola.

En stalltjej lär sig att ta ansvar. Hon lär sig att se behov och ta hand om någon annan. En stalltjej får en massa användbar kunskap som går att omsätta även i andra situationer.

Låt din dotter vara stalltjej även om du som förälder inte är intresserad av hästar. Då vet du var hon håller hus på fredagkvällen och hon kommer att lägga sig tidigt på lördagen för att orka upp till tävlingen nästa dag!

I tidningen Metro var det häromdagen en artikel om stalltjejer. Den kan du läsa om du följer länken nedan.

http://www.metro.se/se/article/2007/11/13/21/1754-45/index.xml

Och ett sista ord till stallkillarna, Stå på er, ni behövs också!

Hej! Att ta in och ut hästar i hagen kan vara ett riskfyllt moment. Är det många hästar i hagen kan det bli trångt och lite stökigt när hästarna bökar runt i grindhålet och då är det lätt att man kommer i kläm.

Det bästa är om man kan ha hjälp just vid grinden så att man slipper hantera både sin egen häst, de andra hästarna och grinden som ska öppnas och stängas.

Ett annat moment när det kan gå hett till att ta in hästen från hagen är när den varit ute länge och längtar in i värmen och till maten. Då kan det bli bråttom.

Det är alltså viktigt att ha bra pli på sin häst när man hanterar den från marken. Det är minst lika viktigt som att den ska vara lydig när man rider.

Du måste öva din häst på att gå och stanna på kommando när du går bredvid.

Om man ska släppa flera hästar i hagen samtidigt är det viktigt att alla hästar och förare kommer in i hagen och vänder hästarna med huvudet mot grinden. Sedan släpper alla sin häst samtidigt på uppmaning.

Vår rutin på ridskolan är att leda hästarna en och en fram till stalldörren och sedan lugnt och fint koppla loss hästen och låta den gå ut i den förspända gången som leder till hagen.

Tänk på att aldrig smacka, klatsha till hästen på rumpan eller jag a på den på något annat sätt. Det kan få katastrofala följder.

Tyvärr var jag för länge sedan  med om att en flicka fick sina tänder utsparkade vid utsläpp i hagen.

Hästar beter sig olika. En del hästar lunkar på i maklig takt mot hagen och tittar knappt till även om ett jetplan brakar förbi.

En annan häst flyger i luften för ett litet löv eller en fågel som flyger framför näsan på den.

Det är du som hästförare som måste vara alert hela tiden och förberedd på reaktioner från hästen.

I mitten på åttiotalet hade jag en häst uppstallad på ett ställe där man bara öppnade boxdörrarna och lät hästarna springa själva ut till hagen. Likaså när de skulle in. Upp med grinden och glada språng hem till havren.

Min häst hittade på en massa hyss vid in och utsläppen. En gång sprang han in till fåren i fårhuset. Men vi kände igen honom trots att han försökte smälta in. Så ett får fick han inte vara speciellt länge.

En annan gång sprang han ut genom bakdörren och ut i dyngstacken som ju var bottenlös för en hästs tyngd. Som att hamna i kvicksand.

Att låta hästar springa in och ut ur boxen själva är inte bara osäkert ur "rymningssynpunkt" utan också farligt i andra  situationer.

Hästen vänjer sig vid att springa ur boxen så fort man öppnar dörren och man kan lätt bli mosad eller klämd mot väggen.

Jag tycker det är jätteviktigt att hästen är van att ledas in och ut ur boxen för säkerhetens skull.

Det finns hästar som hittar egna vägar ut ur hagen. Några sådana har vi haft på ridskolan. Ekens Neuthron till exempel. Han kröp alltid under stängslet när det var dags för intag och sedan sprang han en annan väg än de andra hästarna för att komma först in i stallet.

Vi har också haft en liten ponny som hette Focus. Han rymde ur hagen varje dag och gick och kollade om dörren till foderladan var öppen. Var den det så fick han sig ett rejält mål mat. I annat fall brukade han gå in och ställa sig i spiltan och tjura.

Kom ihåg att alltid vara uppmärksam och noggrann när du går till och från hagen!

Hej! Att jobba i stall är som att få en stor dos djur och natur dagligen.

Det börjar redan vid sex och trettiotiden på morgonen när man går till stallet. Det är mörkt ute och tyst och skönt.

Plötsligt korsas vägen av en grävlingsfamilj på väg hem efter nattens bravader. Lite längre fram ser jag spår i snön efter en hare som skuttat från sida till sida.

I stallet möts jag av femtio hästar som blinkart nyvaket. Någon dryg timme senare står hästarna i hagen och äter av det utlagda höet i sällskap av några rådjur som passar på att få ett lättåtkomligt mål mat.

En liten skogsmus plirar från hörnet på boxen när jag halmar och springer sedan vidare mot nya mål.

Vid frukosten sitter vi i köket och ser ut genom fönstret. Då kommer räven traskande. Samma väg som vanligt. Rakt igonom hästarnas hage och bort mot skogen.

senare på förmiddagen är jag i ridhuset då taket nästintill lyfter av ett illvrål från våra fyra praoelever. Jaha ja, en sork på besök i foderladan. tänker jag.

Djurlivet är rikt i Jälla!

Hej! Igår var det dags för mig att vara hästskötare igen. Tävling på Lurbo för division II laget. Och inte vilken tävling som helst utan FINAL! (det är att jämställa med ett VM, minst). Finalen rids i LA:5. Ett program där man visar öppna, sluta, förvänd galopp, bakdelsvändningar, samling och ökning bland annat. Programmet får ridas på träns eller kandar.

Började värma upp fingrarna inför knoppningen redan på förmiddagen. Final betyder extra  fina knoppar förstås. Extra poäng kan man plocka lite varstans inte minst på hästens finish.

Det var betydligt bättre förutsättningar för den här tävlingshelgen.

Bland annat behövde jag inte gå upp klockan 04.30 Vilket jag var tacksam för efter min försovning dagen innan.

Dessutom var det lag vilket betyder att man är fyra stycken som kämpar tillsammans varav en kan få misslyckas kapitalt eftersom man bara räknar de tre bästa poängen.

En tredje sak som vi var glada för var att vi bara skulle till Lurbo. Så trots att Gabbi och jag körde fel och hamnade på psykakutens parkering så hann vi i tid till tävlingen.

Lagklassen började vid ettiden. Sara var först ut med Lola E. Det var första gången de skulle visa ett program av denna svårighetsgrad. Lola gjorde ett helt strålande travprogram med fina ökningar och skolor. I galoppen fick de lite problem med de förvända bågarna men redde ut det på ett bra  sätt. Vi var så stolta på läktaren!

Emilie och Karin var andra ekipage ut i laget. Ekipaget känns säkert och de presterade så bra  att det räckte till en fjärdeplats totalt i klassen.

Gabbi och Winston var tredje ekipage på banan. Winston var laddad och fin även om hans fokus just nu ligger på galoppombyten som han tränar flitigt på här hemma. Detta ville han gärna visa även på tävlingen så han gjorde ett okänt men stort antal byten i galoppen. Vi applåderade glatt på läktaren. Alla byten var rena! Hans prestation (trots alla bytena) skulle visa sig räcka till att komma precis utanför placeringsstrecket.

Sist ut i laget var Anette och Russin. Anette har inte tävlat henne på hela året på grund av en sträckning i rumpmuskeln (hästens alltså) så alla vi som känner Russin och hennes humör var lite nervösa.

Men inte hade vi behövt det. Anette matchade alla glädjeutbrott som var på väg och red ett jättefint program som också det räckte till placering i klassen.

I klassen red också Helene Rick på Canabina och Elvira Dahlén på Goliath individuellt. Jag vill höja upp våra underbara lektionshästar Lola E och Goliath som kan starta i en så pass svår klass och genomföra så fina program med välridande piloter på ryggen. Jag hörde att det viskades på läktaren: -Det där är faktiskt ridskolehästar...

Summan av detta blev seger för dagen och en totalseger i serien. Alla i laget fick rosett och plakett. Hederspriset var denna dag varsit shabrak och alla utom Sara var nöjda med det. -Jag hade nog hellre velat ha en stekpanna för min är så dålig, sa Sara. Hon syftade på förra årets seger i Håbo då laget vann två stekpannor, en grytlapp och en grillvante. Man kan inte göra alla nöjda jämt... En lång tävlingsdag var till ända.

Bilen höll, mamma la inte hönätet under trailern och jag ramlade inte en enda gång fastän det var halt och snö.

Hej! I morse försov jag mig. Vi hade stalltjänst och jag vaknade 06.30 av att telefonen ringde. -Har du försovit dig? hörde jag en välbekant röst säga. Ingen idé att försöka ljuga eller komma på svepskäl så jag erkände direkt.

Hittade väckarklockan väl inbäddad under en ljuddämpande huvudkudde. Hade inget minne av att den ringt.

Jag måste till mitt försvar säga att jag just nu befinner mig i ett mycket tröttsamt skov av sjukdom vilket gör mig omänskligt uttröttad.

Det här är inte den första gången...

Någon gång förra vintern var jag också som en vandrande zombie. Det var stalltjänst och jag ställde klockan ordentligt som jag alltid gör. Den här morgonen steg jag upp när klockan ljöd sin underbara signal, klädde på mig, åt en banan och tittade på klockan.

Tidig! Konstaterade jag och beslutade mig för att sätta mig en stund i soffan. Iförd ytterkläder, tjock mössa, vantar och skor satte jag mig skönt tillbakalutad... och somnade...

Så ringde Gabbi. -Har du försovit dig? Jag hittade inga skäl att ljuga utan erkände direkt. Skönt att vara färdig och bara kliva ut i den underbart kyliga natten.

Det underligaste av allt det här är att om någon skulle be mig att ge en beskrivning av mig själv så skulle ordet "morgonpigg" vara ett av de första orden jag kom att tänka på. Något stämmer dåligt...

Så något helt annat. Sandra! Det var ett misstag att berätta att du ramlade som en fura när du steg av bussen idag. Det finns inga tveksamheter. Detta ska in på avfallarlistan.

Jag har tilldelat dig en halv poäng för att du föll av bussen. Varsågod!

Dessutom får du stilpoäng för att ha tillverkat årets andra snöängel. Grattis!