Hej! En gång ringde polisen till min farmor mitt i natten. De hade hittat en lös häst som gick och betade längs gamla E4:an i närheten av Bergsbrunna.

De hade också hittat ett stall där hästen möjligtvis kunde tänkas bo. I stallet hade de sett vårat efternamn och sedan hade de ringt till den första personen i telefonkatalogen med det namnet. Det var farmor som för övrigt var mycket hästrädd.

Farmor som var helt nyvaken fattade först ingenting. När hon vaknat till lite så gav hon polisen telefonnummret till min pappa.

Pappa förstod direkt att det måste vara Picador som var på äventyr. Så han åkte upp till stallet som låg alldeles i närheten av där de bor.

Jovisst, hans farhågor besannades när han såg fuxen med busig uppsyn som stod där omringad av flera poliser.

Poliserna var inte så värst hästvana men de hade i alla fall förstått att de måste locka till sig hästen på något sätt.

De hade gått in i stallet och hämtat en papperskorg. Så hade de gått ut igen med papperskorgen i högsta hugg och ett hundkoppel till hands.

Picador som hade tröttnat på att beta vägkantsgräs vid det laget kollade gärna vad papperskorgen hade att bjuda.

Så kunde poliserna snärja honom med hundkopplet och sen var han fast. Det gjorde inte Picador ett dugg. Han har alltid älskat att vara i centrum. Han turades om att rota i polisernas fickor och buffa lite på dem.

När pappa kom följde han glatt med honom in i stallet. Han stökade runt i halmen i sin box och ställde sig sen för att sova. Att vara på äventyr tog på krafterna.

Poliserna åkte hem med ytterligare en historia att berätta på kafferasten.