Hej! En gång i tredje klass eller om det var i fyran skulle vi ha cirkusuppvisning för våra föräldrar. Vi tränade och sydde dräkter. Det var populärt att vara svärdsslukare och akrobat.

Jag ville vara häst förstås! Det fanns en tjej till i klassen som red och gärna ville hänga med på hästtemat. Så magistern bestämde att hon och jag fick samarbeta.

Det här samarbetet innebar ordagrant att en av oss skulle vara framdel och den andra bakdel. Jag kan med säkerhet säga att framdelsrollen var den mest populära.

Den andra tjejen som hette Marianne hade ridit betydligt mer än mig och kunde sina saker så jag fick bli bakdel. En lite mindre men ändock inte helt oviktig roll.

Som bakdelsrollsinnehavare ingick att göra en hästsvans. Jag rensade än en gång mammas garnlåda och gjorde en riktigt tjock och fin svans. Nu skulle jag inte behöva skämmas för hur jag såg ut i alla fall.

På träningen kröp jag snällt in under det lakan som föreställde hästkroppen och sen var det bara att hänga med.

Jag  blev rejält svettig den första gången Marianne sa att vi skulle göra en volt i uppvisningen. Jag hade ju bara tävlat i gymnastik och hade en annan uppfattning om vad volter betydde. Men det visade sig vara helt genomförbart på "ridvis".

Så en dag var det dags för uppvisningen. Vi hade byggt en rund cirkusmanege av bänkarna i gympasalen och nu satt våra familjer bänkade om man säger.

Först var det en herrans massa akrobater och ett tjog med clowner som uppträdde. Sedan var det hästens tur. Musiken startade och Marianne och jag galopperade in i manegen.

Volterna gick som en dans. Vi gjorde galoppombyten och svängde hit och dit. Jag såg mest det gröna gympasalsgolvet liksom rinna förbi där under lakanet.

Plötsligt var det någons illvilliga lillebror som sträckte ut sitt ben och satte krokben när vi sprang förbi och bakdelen på vår häst föll som en fura. Publiken skrattade glatt och klappade händerna när vi bugade oss och sprang ut i kulisserna.

Flera år senare skulle jag komma att spela en liknande roll. Det var när jag konfirmerades och vi skulle spela upp Jesu Födelse i kyrkan. Eftersom jag var den i gänget om hade mest vana av den rollen så tog jag naturligtvis på mig att vara bakdelen på åsnan som bar Maria mot Betlehem.

Detta var bokstavligt talat en tyngre roll än min förra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...