Hej! Idag blev det sjuktransport till djursjukhuset vid Ultuna. Det var Winston som matvägrade. Det började redan i går morse. Han vägrade äta över huvud taget. När inte ens Betfor som är hans absoluta favoriträtt gick ner så förstod vi att något verkligen var fel.

Vi kollade andning, puls och temp men allt var normalt. Inga som helst symptom på kolik, förutom matvägran förstås och inte heller några  symptom på luftvägsinfektion.

Det verkade vara lokaliserat till munhålan eller svalget. Dags för nästa instans att ta vid. Vi ringde Ambulatoriska kliniken som snart var på plats. De uteslöt också relativt snabbt magbesvär och infektion och koncentrerade sig istället på att besvären satt i munhålan. Veterinären gjode vad hon kunde med ficklampa och munrulle till hands men inga uppenbara saker fanns att se. För att se om matvägran var smärtutlöst så bestämde de sig för att ge smärtlindring och se vad som hände.

Bara en liten stund efter att Winston fått sprutan gick han in i boxen och började äta den där goda, goda betforen som låg i krubban. Då visste vi i alla fall att det var någon sorts smärta som låg bakom, men vad och var?

Det gick inte att göra något mer utan bättre instrument så vi fick avvakta för att åka till djursjukhuset i Uppsala nästkommande dag. Så blev det natt.

I morse lastade vi den hungriga men forfarande matvägrande hästen Winston och åkte till sjukan. Vi skulle börja med att göra en grundlig undersökning av munnen och svalget.

För att kunna titta in ordentligt så fick han en ordentlig dos med lugnande medel innan vi ledde in honom i tvångsspiltan. Men se det var inte tillräckligt för en sån stor häst. Efter ytterligare två hästdoser så började han sakta att slappna av.

Först tittade veterinären med endoskopet (en slags kamera) och vi kunde se hans svalg på en stor TV skärm. Det såg helt okej ut! Sedan var det dags för munstege, speglar, lampor och andra grejor för att undersöka tänderna. Men man hittade inget direkt förutom en liten rodnad på ett ställe i tandköttet.

Nästa steg var röntgen av munhålan. Eftersom Winston fortfarande var sederad ("sövd") så gick vi direkt dit. Winston släpade fötterna och gäspade stort. När vi väl baxat in honom i röntgensalen och ställt upp honom vid röntgenapparaten så blev han kissnödig. Det var bara tt leda tillbaka honom till boxen.

Efter att ha kissat i volym Niagarafallet så fick vi gå tillbaka till röntgen med en betydligt lättad häst på släp. Efter lite mer lugnande så gick röntgen som en dans eller vad man ska säga när man röntgar ett djur på nära åttahundra kilo som ska stå still med huvudet i en massa olika konstiga vinklar.

Röntgenbilderna visade inte heller på något speciellt vid första anblicken så man beslutade att Winston skulle bli kvar över natten och undersökas mer i morgon. Bland annat ska man då gå ner med en kamera i magen och titta efter magsår.

Vi får åka tillbaka i morgon bitti och vara med vid fortsatta undersökningen. Hoppas Winston kan sova fast han inte är hemma i sin egen box...