Hej! En gång i tredje klass eller om det var i fyran skulle vi ha cirkusuppvisning för våra föräldrar. Vi tränade och sydde dräkter. Det var populärt att vara svärdsslukare och akrobat.

Jag ville vara häst förstås! Det fanns en tjej till i klassen som red och gärna ville hänga med på hästtemat. Så magistern bestämde att hon och jag fick samarbeta.

Det här samarbetet innebar ordagrant att en av oss skulle vara framdel och den andra bakdel. Jag kan med säkerhet säga att framdelsrollen var den mest populära.

Den andra tjejen som hette Marianne hade ridit betydligt mer än mig och kunde sina saker så jag fick bli bakdel. En lite mindre men ändock inte helt oviktig roll.

Som bakdelsrollsinnehavare ingick att göra en hästsvans. Jag rensade än en gång mammas garnlåda och gjorde en riktigt tjock och fin svans. Nu skulle jag inte behöva skämmas för hur jag såg ut i alla fall.

På träningen kröp jag snällt in under det lakan som föreställde hästkroppen och sen var det bara att hänga med.

Jag  blev rejält svettig den första gången Marianne sa att vi skulle göra en volt i uppvisningen. Jag hade ju bara tävlat i gymnastik och hade en annan uppfattning om vad volter betydde. Men det visade sig vara helt genomförbart på "ridvis".

Så en dag var det dags för uppvisningen. Vi hade byggt en rund cirkusmanege av bänkarna i gympasalen och nu satt våra familjer bänkade om man säger.

Först var det en herrans massa akrobater och ett tjog med clowner som uppträdde. Sedan var det hästens tur. Musiken startade och Marianne och jag galopperade in i manegen.

Volterna gick som en dans. Vi gjorde galoppombyten och svängde hit och dit. Jag såg mest det gröna gympasalsgolvet liksom rinna förbi där under lakanet.

Plötsligt var det någons illvilliga lillebror som sträckte ut sitt ben och satte krokben när vi sprang förbi och bakdelen på vår häst föll som en fura. Publiken skrattade glatt och klappade händerna när vi bugade oss och sprang ut i kulisserna.

Flera år senare skulle jag komma att spela en liknande roll. Det var när jag konfirmerades och vi skulle spela upp Jesu Födelse i kyrkan. Eftersom jag var den i gänget om hade mest vana av den rollen så tog jag naturligtvis på mig att vara bakdelen på åsnan som bar Maria mot Betlehem.

Detta var bokstavligt talat en tyngre roll än min förra.

Hej! Kan stolt meddela att Uppsala Ponnyklubbs Blogg ligger på 37:e plats på "Blogga gratis" populäritetslista idag av drygt 13 000 bloggar. Så fortsätt att läsa så kanske vi klättrar ännu högre...

Idag var vi på Täby kliniken igen. Gabbi och jag vinkade lite åt skidbacken när vi åkte förbi. Det var Pikachus tredje besök. Han har fortfarande kvar en liten orenhet i vänster framben där han har sitt ärr.

Veterinären Henrietta bedövade bort hovleden och så plötsligt vart han ren i gången. Så efter lite dividerande beslutades det att vi skulle ge honom en behandling med kortison och lite mer vila. Hoppas det blir bra sen!

Ingela passade på att massera hans rygg och nacke också så nu känner han sig mjuk och fin i kroppen.

Gabbi vägrade blankt att klättra upp på hennes stora svarta massagepuff den här gången. Av rädsla för att jag skulle fotografera henne igen förståss.

Så Pikachu fick bli masserad utan tillvänjning av puffen den här gången. Stackaren. Men han fick många sockerbitar ändå!

På vägen hem bestämde vi oss för att äta på restaurang "Gyllene Måsen". Eftersom vi stank så mycket häst så körde vi fram till deras drive in.

Framför drive in filen hängde en skylt med "maxhöjd 2,5 meter". Gabbi blev osäker om vårt ekipage skulle få plats. Pikachu har ju lite extra höjd på sin del av bilen. Så jag fick hoppa ur och agera ögonmått.

Gabbi kröp fram under taket och jag  vevade med armarna så där som man brukar göra.

Jodå, vi tog oss under. Med rätt så liten marginal visserligen.

Så nu vet vi det till nästa gång. Fast förmodligen så har vi en ännu högre trailer då och drar med oss halva taket... Vet inte om jag tänker skriva det här om det händer...

Hörde att våra träningselever skötte  sig fint på Säva i helgens utbytestävling. Det blev Sävas lag som vann den andra omgången. Bra och rättvist att båda lagen fick vinna på hemmaplan. Väntar glatt på en vidare rapport!

Ps. Eftersom jag inte kunde ta en ny bild så lägger jag ut en gammal igen!

Hej! Idag var det tandraspningsdags. Ett rent muskelarbete för vår veterinär Peter. Man använder lite andra och större verktyg i munnen på en häst än man gör på en människa. (Tur det!)

Hästars tänder växer ju under hela livet. Men genom att hästen mal sönder fodret så slits tänderna under tiden. En del hästar sliter tänderna ojämnt på grund av olika orsaker. Överbett till exempel. Då måste man se till att veterinären kommer och jämnar till tänderna annars kan det uppstå vassa kanter som orsakar små sår i munhålan eller i värsta fall gör så att hästen får svårt att tillgodogöra sig fodret.

Man bör kolla sin häst regelbundet. En gång om året brukar vara lagom. Om hästen plötsligt börjar tjafsa med bettet eller bli "hård" i munnen kan det vara så att den blivit för vass i någon tand.

Något man måste komma ihåg är att hästtänder till viss del ska vara vassa för att hästen ska kunna mala sönder fodret som den äter så man ska inte raspa i onödan!

Idag hade turen kommit till fem olika hästar på ridskolan. Först ut var Felix som brukar kunna ligga på lite i handen när man rider. Han är ganska ung och fortfarande under utbildning. Det visade sig att tänderna var i utmärkt skick och vi ska försöka betsla om honom för att få honom att trivas lite bättre med bett i munnen.

Andre man till tandläkaren var Goliath. Han saknar en tand förmodligen från födseln. Det gör att motsvarande tand i den andra käken inte slits ned natruligt. Därför måste raspa vi honom ofta. Van som han är så gapade han snällt.

Sammys tur sedan. Vi kollade hur hans skavsår i mungipan såg ut. Det hade läkt jättefint men vi beslutade att han ska gå utan bett ett tag till så munnen får vila ordentligt.

Tiffys tur. Hon har en frakturerad tand sedan hon fick en spark i huvudet för något år sedan. Tanden måste hållas efter så att det inte bildas karies. Något som är allvarligt för hästar. Dessutom slits inte motsvarande tand naturligt så hon raspas också ofta.

Avslutningsvis så tog vi en titt i munnen på Muskot bara för att han är ny och vi inte vet hur det ser ut därinne. Det visade sig att han har ett helt normalt bett och vi behövde inte göra någonting. Därmed behöver han inte någon ytterligare koll förrän om något år.

Svettigt och smutsigt men viktigt att hästarna mår bra i sina munnar!

Hej! Jag hade väntat länge på att Sirro skulle bli ledig så att jag kunde bli hans skötare. Under tiden åkte jag ändå ut till stallet och borstade honom så ofta jag kunde. Borstarna hade jag i en liten röd hink med vitt handtag.

Så äntligen en dag när jag kom till ridskolan meddelade min ridlärare "Räkan" att Sirros ena skötare hade slutat. Det var nu min tur att träda in och ta hand om världens bästa ponny.

I garaget hemma hade jag redan en låda som var målad i blått. På locket stod det Sirro med stora vita bokstäver. Jag ställde ned hinken med borstarna i lådan och satte på ett hänglås.

Vi skötare förvarade våra lådor uppe på logen. Där var det kallt och mörkt. När man hade skött länge och klättrat lite i hierarkin så kunde man få någon av de dyrbara platser som fanns inne i ett litet prång i stallet. Men det låg långt fram i tiden.

Jag borstade och skötte om Sirro så ofta jag kunde. På lappen som satt utanför kontoret så kunde man markera hästens namn för att göra i ordning den inför sin lektion.

Jag markerade alla lektioner Sirro skulle gå på för att inte missa ett enda tillfälle att få sadla honom. Precis tio i stod han sadlad och tränsad så att den eleven som skulle rida kunde ta över honom. Sedan gick jag upp och satte mig på läktaren eller nere vid utevolten för att titta när han gick sin lektion.

I drygt fem år skötte jag om Sirro. Under tiden hann jag börja i träningsgrupp, tävla och så småningom gå den första kursen i en lång rad  för att bli ridinstruktör.

Den röda hinken hade jag kvar hela tiden. Det tillkom en del nya hästnamn på den under tiden. Men Sirro stod med de största bokstäverna och med ett hjärta runt.

Jag hade alltid varit ganska ensam i skolan. Mycket på grund av att jag var så blyg. I stallet fick jag en ny chans att vara någon och efter en tid hade jag fått massor av kompisar i alla möjliga åldrar. Vänner som jag fortfarande efter alla år träffar, pratar i telefon med eller åtminstone skickar julkort till.

Att få vara skötare fick mig att växa något oerhört som person och idag är jag så glad att jag vågade fråga om lov den där dagen.

Hej! Läste i Unt i dag om Tierps ridskola som har fått Kvarka på sina hästar. Vi hade ett stort Kvarkautbrott  på ridskolan 1992 och fick då lära oss mycket om hur man förhindrar spridning  av viruset och hur man behandlar insjuknade hästar.

Kvarka kan ge väldigt hög feber och hästarna mår riktigt dåligt. Vissa hästar får också varbölder som oftast sitter i käkgropen men ibland också inne i kroppen. Varbölderna kan spricka och det var som rinner ut är naturligtvis mycket smittsamt.

Inkubationstiden är flera veckor och det gör att det tar lång tid för kvarkan att gå runt från den första sjuka till den sista sjuka hästen i ett stall.

Efter att hästarna fått sin febertopp som kan gå upp över fyrtio grader så brukar febern sjunka igen och andra besvär tillkommer. Som snor och hosta och så ibland varbölder.

En del hästar får tyvärr en sekundär infektion och en ny febertopp. Då är man tvungen att sätta in penicillinbehandling. När vi hade Kvarka 1992 var det en mycket "elak" stam och vi hade ett tag över tjugo hästar på penicillin. Vi sprang runt med penicillinflaskorna kartongvis.

Ska man säga något gott om Kvarkan så är det ändå att det är rätt så lätt att begränsa sjukdomsutbrottet med rätt rutiner. Det var något som vi fick lära oss.

Sjukdomen sprids via direktkontakt. Det vill säga att en sjuk häst nosar på en frisk. Eller att en människa bär med sig tex snor på sina kläder.

Vi delade in stallet i en frisk del, en sjuk del och en del för de som tillfrisknat. Sedan fick personalen ha ansvar för olika delar av stallet.

Ett par år senare så fick vi hem en Kvarkasmittad häst via en hästhandlare. Men då hade vi redan byggt vårt isoleringstall och kände väl till sjukdomsbilden.

Sedan vi byggde isoleringen har vi inte haft några allvarliga sjukdomsutbrott på ridskolan.

Hoppas att Tierp fått en "snäll" variant av bacillen och att deras hästar snart är igång igen! Tänk lite extra på att byta kläder när ni går runt i olika stall. Det är ett bra sätt att inte agera smittspridare.

Hej! Igår kväll hade tävlingssektionen möte. En tävlingssektion är en grupp människor som planerar, organiserar och genomför klubbens tävlingar. Inget litet jobb med andra ord.

För att vara med i UPK:s tävlingssektion är det egentligen bara två kriterier man behöver uppfylla. Det första är att man ska ha lätt till skratt och det andra att man måste ha hög stresströskel vad det gäller datorers upptåg.

Igår var det som sagt möte och glada skrattsalvor hördes från teorisalen. Jag tror de hade dörren stängd tack och lov. I annat fall hade vi nog fått dela ut såna där gula öronproppar till eleverna som red.

Plötsligt blev det tyst. Och efter tio minuter blev Gabbi som hade lektion lite orolig att något hänt. Men så började skratten igen.

När hon träffade på en medlem i tävlingssektionen efter det att hon avslutat sin lektion frågade hon om den uppkomna tystnaden.

Den här icke namngivna personen funderade en stund. Så sken hon upp och sa - Det måste ha varit var när vi åt alla semlor och kanelbullar.

Ja så var det naturligtvis. Med munnen full av fika kan inte  ens en medlem i tävlingssektionen skratta. Men det är nog också den enda gången.

Hej! Det är mycket man ska komma ihåg när det är dags att åka på tävling. Jag brukar ha en liten lista som jag prickar av.

För det mesta går det bra och allting kommer med, inklusive hästen. Även om jag varit med om att en lagkamrat glömde hästen hemma. Fast hon skyllde på sina föräldrar. Det är väl det man har föräldrar till...

På tävlingsmorgonen råder alltid fullständigt kaos. Man irrar omkring och slänger in lite grejor i bagageluckan och lite andra i baksätet.

Till sist baxar man in hästen och så bär det iväg.

Det är inte konstigt att någonting alltid blir kvar på utsidan. I höstas stod min PepsiMax på hjulhuset till trailern hela vägen till Akademistallet utan att trilla av. Får väl ge bilföraren en eloge för sina mjuka inbromsningar. Pepsin smakade fortfarande bra då vi kom fram.

På den tiden som videokamerorna var av betydligt större storlek än de är idag så åkte vi iväg med kameran på biltaket. Den stod så fint där tills de andra bilarna började tuta och vinka konstigt åt oss. Då stannade vi och tog in den i bilen.

Det var värre när Gabbi drog iväg med sin gigantiska nyckelknippa på utsidan av bilen. Den låg bara kvar till den lilla kullen på stallvägen.

Där trillade den av... Förmodligen klarade den fallet bra. Däremot så var det ett otal bilar som körde över den under dagen.

Det gjorde att Gabbi fick pilla och gräva efter sina nycklar som satt djup nere i gruset på en sträcka av ungefär hundra meter.

Vad jag vill ha sagt är bara, ta en runda runt bilen innan du åker iväg det kan löna sig.

Hej! Måndag och ny vecka. En vecka närmare sommaren... Det var just vad vi pratade om på personalmötet i morse. Sommarlovet! Det kan tyckas lite långt bort men vissa ansökningar och annat ska behandlas redan nu.

Vi planerade också teorikurserna på sportlovet och påsklovskurserna.

Ni har väl alla sett att påsken ligger tidigt i år vilket gör att det är ridning som vanligt på skärtorsdagen och långfredagen. Lovet börjar på måndagen vecka 13.

Under vårterminen kommer vi att ha teoriteman. Våra ungdomsledare kommer att hålla i olika teoritillfällen varje vecka. Vi förlägger dessa till olika dagar på ett rullande schema så att så många som möjligt har möjlighet att delta. Detta kommer att vara öppet för alla både barn och vuxna.

det blir hästvård, enklare foderlära, avpassning och skötsel av hästens mundering, genomgång och visning av lastning med mera.

Hoppas ni tar chansen att vara med och lära er mer.Det kommer att komma info om tider och datum i stallet och här på hemsidan.

Vi uppdaterade också vår vikarielista för vårterminen och konstaterade att vi har rätt så gott om namn på listan. Men det är alltid bra att ha någon extra i bakfickan. Tänkte därför lägga ut en förfrågan här att om det finns någon ledig, arbetslös, tillgänglig person över arton år bland våra elever som skulle kunna tänka sig att vara med på vikarielistan så får ni gärna höra av er till vårt kontor för mer info.

Vi hade ju en lite tajt vecka före jul (den tajtaste någonsin) då så gott som alla i personalen turades om att ha vinterkräksjukan förutom två stycken som hade dragit till Australien. Men de kunde ju av förklarliga skäl inte rycka in för oss andra.

En dag fick en mamma till en träningselev och en pappa till en uppstallare rycka in som stallpersonal på grund av att alla andra höll sig hemma i sängen.

Förutom den otrevliga smittan brukar vi hålla oss rättså friska! 

Ps. Per jag höll vad jag lovade! Jag har inte talat om för någon att du glömde stänga grinden så att några hästar smet i söndags. hoppas du inte fick träningsvärk av att springa! ds.