Hej! Winston är hemma igen och äter som aldrig förr. Han missade ju tjugo kilo hösilage per dag som han matvägrade. Nu kämpar han för att komma ifatt sig igen.

Här kommer den andra delen i serien "mindre lyckade transporter" Jag utlovade ju en del smärta så håll i er...

Att behöva transportera hästar kan vara en av de farligare situationerna man kan hamna i som hästsportutövare. Är hästen van att åka och människan som lastar van att lasta så brukar det hela flyta på smidigt.

Men hästar är stora djur och av naturen ogillar de att bli instängda eftersom det tar bort möjligheten att fly vid uppkommen fara. Är man ovan vid hästar så kanske man underskattar eller inte förstår hästens snabbhet och styrka och då kan det snabbt uppstå en farlig situation. Jag har några exempel ur verkligheten...

Bland det första man får lära sig när man ska lasta hästar är att man aldrig under några omständigheter får stå bakom luckan när den fälls ned eller upp. Jag har sett varför.

Den första gången var när vi skulle lasta ponnyer på stallplanen på Eke.

Vi var flera stycken som skulle iväg med olika transporter. I en trailer hade man just lastat in två ponnyer och nu skulle en ponnypappa bara stänga för låsen på luckan. Han knäppte igen det ena och gick bakom trailerluckan för att knäppa igen det andra när plötsligt  ponnyerna betsämde sig för att backa ut.

När en ponny eller häst vill gå ut så gör den det. Luckan föll platt mot marken av tyngden när båda ponnyerna kastade sig ut och pappan låg under med luckan över bröstkorgen.

På något sätt klarade han sig rätt så bra. Förmodligen får att ponnyerna formligen flög ut och inte trampade så många gånger på luckan under tiden. På nåt sätt så klarade han sig också från att bli trampad eller sparkad men det var riktigt läskigt.

En annan gång var Gabbi och en kompis på träning i Brantshammar. Kompisens pappa var chaufför. När de kommit fram och skulle lasta ur så hade en av ponnyerna bråttom ut. När det andra spännet på luckan släppte kastade sig hästen bakåt. Luckan slog till pappan över armen som gick rakt av. Det här var innan mobiltelefonerna fanns men en snäll stallägare Johansson körde pappan till akuten och en snäll stallägare Berglund hämtade sin ponnyer och ryttare efter träningen. Det blev ett lyckligt slut för tjejerna som inte ville missa sin träning för allt i världen. Den stackars pappan fick bortglömd tillbringa sin kväll på akuten...

Själv har jag bara lyckats bryta några fingrar vid urlastning. Alla vet ju att man aldrig får linda grimskaft, tyglar eller linor runt fingrarna i fall att hästen rycker till. Det vet jag också! Men jag lyckades ändå trassla in mig i tyglarna när vi skulle lasta ur min häst Windstorm vi en tävling på Ackas gamla utebana.

Windstorm hade alltid bråttom ut. Nyfiken på var han var och glad att slippa stå instängd så tog han den snabbaste vägen. Bakåt med ett stort skutt.

Själv flög jag efter med två fingrar snyggt inlindade i tyglarna. AJ! Det gjorde riktigt ont och fingrarna blev snabbt flera storlekar större och antog en svagt blå ton.

Men det var lagtävling och man ville ju inte missa chansen till berömmelse och ära så jag bände snyggt till fingrarna runt tyglarna och red mina två program. Efter varje ritt så bände jag upp fingrarna igen.

Framåt kvällen så lindade jag in handen i ett ispaket för att förbereda mig för nästa dags tävling. På söndagen var det individuell start och det gick också fint. Bända igen fingrarna och sedan bända upp...

Måndag morgon var det besök på akuten och där fick jag en inte oväntad utskällning av doktorn. Men det var det värt!!!

Ja, det var den smärtsamma delen av lastning av häst. Var alltid försiktiga när ni lastar i och ur.

Nästa del handlar mer om osannolika saker som kan hända när man är ute och kör. Missa inte det!