Vintern hade kommit med besked. Snön låg i ett vackert täcke utomhus och luften var isande kall och frisk. Vi satt uppkrupna i ett av de djupa fönstren bakom spiltraden i det gamla stallet på Eke. Rimfrosten bildade vackra mönster runt var och en av de små rutorna i det spröjsade fönstret.

Det var söndag och skötarridning. Vi hade varit ute i skogen med hästarna en stund på morgonen och sedan släppt dem i "stenhagen" som den av klara skäl kallades.

Efter ridningen gjorde vi våra uppgifter. Alla ponnyerna hade varsin luddig vojlock under sadeln när man red. De var gjorda i teddytyg och vi skötare hade ansvar för att hålla ponnyns vojlock ren och fin.

Det fanns varken varmvatten eller tvätt maskin i det gamla stallet. Vi tog av vojlockarna och piskade ur damm och smuts med ett vanligt ridspö utomhus. Att ha varsin karda ingick i skötarnas utrustning. Efter piskningen satte vi oss i fönstren och kardade teddyn i vojlocken tills den blev mjuk och fluffig igen.

Det var ett drygt jobb eftersom vi samtidigt tävlade om att just vår ponny skulle ha den finaste och fluffigaste vojlocken. Runt kanterna var det särskilt viktigt eftersom det såg så fint ut med fluffiga kanter när man hade satt vojlocken under sadeln igen.

Den här särskilt kalla söndagen var det lugnt i stallet. När vädret var lite mildare brukade det vara mera liv eftersom vi varje söndag anordnade barnridning. Att leda barnen som kom för att rida ingick också i våra skötaruppgifter.

Vi brukade gå längs vägen bort mot älgskogen och sedan tillbaka. Det tog ungefär en kvart. Men idag var det ingen som kom och det var skönt eftersom jag fick mer tid att göra klart vojlocken.

Efter att ha putsat sadel och träns också satte jag mig i fönstret igen för att vänta tills ponnyerna skulle få komma in från hagen. Det var så kul att hjälpa till med intaget.

Hagen låg på andra sidan en liten väg och en och annan bil kunde köra förbi så man var tvungen att vara uppmärksam och försiktig. 

Men jag hade varit skötare ett tag nu och var betrodd med att hjälpa till. Det var jag stolt över. När Räkan till slut ropade att det var dags för intag var jag först vid grinden med en grimma och ett grimskaft i handen.

Hej! Som ridlärare har man till jobb att undervisa elever i ridning. Ganska självklart kan det tyckas. Men man har också ett oerhört stort ansvar för att se till att både hästar och elever går ifrån lektionen med självförtroendet i behåll.

En ridskolehäst gör ungefär 15 arbetspass per vecka, ibland mer. Instruktörens ansvar är att hästen ska trivas och tycka om sitt jobb vartenda ett av de arbetspassen.

Det är också det som sätter ramarna för vad man kan förvänta sig att ridkolehästen och ridskoleeleven ska kunna prestera tillsammans.

Därför har vi maxhöjder vid hoppning, nivåindelningar på grupperna, ett mycket noggrant utarbetat kompendie där det står skrivet vad man ska göra på våra olika nivåer och så vidare.

Våra hästar trivs med sitt jobb! Vi har förmånen att kunna ha många hästar vilket gör att de går lagom mycket. Vi har stora hagar  där våra hästar får gå ute tillsammans varje dag. Vi kan erbjuda hästarna omväxling i sitt arbete i och med att de bland annat får åka ut på tävlingar.

Vi har möjligheten att låta våra nya hästar få en lång inskolningsperiod när de börjar sitt arbete. Våra hästar rids regelbundet till av våra instruktörer. Vi har bland annat schemalagd instruktörsridning tre dagar per vecka. Vi har också mycket duktiga träningselever vilka hjälper oss att hålla hög utbildningsnivå på våra hästar.

Det är väldigt roligt att jobba som instruktör på en ridskola som vår.

Det finns inget bättre än att stå i mitten av manegen och ha nio nöjda hästar och elever som rider runt på spåret.

I helgen är det klubbtävling i dressyr. Ungdomssektionen har gjort några tillägg i reglerna för klubbtävling. Gå in på tävlingssidan eller under nyheter och uppdatera er. Bland annat har de tagit bort halvdagarna för funktionärer eftersom det inte föll så väl ut.

Nu går de tillbaka till att man ska finnas på plats under dagen för att vara funktionär. SJÄLVKLART tycker jag.

Vare  sig man tävlar på ridskolehäst eller egen häst så får man förutsätta att det tar tid under en tävlingsdag. Ibland när jag ska iväg på tävling en bit bort så är jag på plats i stallet vid 05.30 och inte hemma igen förrän vid 7-tiden på kvällen. Det är ett val man får göra när man anmäler sig. Antingen så tar man sig tid eller så får man stå över.

Samma sak gäller ju också inom andra sporter. Mina söner kör Gokart och. Det brukar vara samling vid sjutiden och avslutning vid femtiden på klubbtävlingarna. Jag brukar roa mig med att ställa mig i grillen och steka hamburgare åt alla som är hungriga.

Tror inte det är någon skillnad vid en innebandyturnering eller fotbollsturnering heller. Så till alla som väljer att vara med på klubbtävling: Vik hela dagen och ställ upp som funktionärer. Ungdomssektionen sliter hårt för att kunna arrangera hela åttatävlingstillfällen per år för er lektionsryttare!

Vi ses på söndag!