Hej! En morgon på jullovet när jag ledde Ronaldhino till ridhuset passerade vi två små flickor som skulle rida sin lektion lite senare på förmiddagen.

-Åh, titta på den hästen, hörde jag den ena säga. -När vi leker sedan så vill jag vara den där hästen, kom ihåg det!

Lite senare kunde jag se flickorna galoppera runt på den lilla banan vid kortsidan. De hade satt upp ett lågt hinder och sprang så att hästsvansarna i håret fladdrade i vinden.

En sak som är så rolig med att jobba på ridskola är att man omges av barn i olika åldrar. Det gör också att man får både se och höra saker som gör vardagen skoj. Vi instruktörer brukar dela med oss av roliga kommenatarer och händelser till varandra. Så skrattar vi gott en stund och tänker att vi borde samla allt i en liten bok.

Om man går runt till vart och ett av barnen när man avslutar sin lektion så brukar man få en del fina förklaringar på hur det har känts att rida.

En gång hade vi hoppat studs då en flicka sa till mig: -När vi hoppade kändes det precis som att jag var en ängel som flög och det killade i magen.

Jag antar att ni vuxna elever kan ha ungefär samma känsla under en hopplektion men att ni väljer att uttrycka er lite annorlunda.

När Dix fick ett sår längs nosryggen så var veterinären tvungen att skarva stygnen med små bitar av smal "gummislang" för att inte huden skulle spricka upp. Några dagar senare var det en flicka som kom till mig och beklagade sig. -Det är någon som har satt makaroner i Dix panna. Jag har pillat och pillat men de går inte att få bort.

Så var det Rasmus (min åttaåriga son) som hade ridit lektion. Karoline gick runt till allihopa efteråt och talade om för var och en hur duktiga de hade varit. Rasmus blev stolt av berömmet. -Är det något du undrar över? sa Karoline. Rasmus funderade en stund innan han sa: -Ja en sak är det. Karoline, är du en vuxen eller ett barn egentligen?

Tack alla  barn som vågar fråga och vad som helst uttrycka sig i känslor. Ni gör vårt jobb mycket intressant! Jag slår vad om att det är minst lika roligt att jobba i skolan eller på dagis. Jag kommer ihåg en gång när jag skulle hämta min andra son, Max, på dagis. Personalen mötte upp i entren och berättade hur spännande de tyckte det var med Max morfar.

-Vaddå? undrade jag.

-Ja, han har berättat att hans morfar är giraffskötare. blev svaret.

Vad får barn allt ifrån?

Hej! Nu vet jag varför de duktigaste dressyrryttarna alltid bär frack vid tävling. Det var min kloka mamma som berättade det för mig.

Det är nämligen så att alla ryttare studsar och skumpar när de rider. Skillnaden mellan en nybörjare och en rutinerad ryttare är bara  att den senare alltid ser till att studsa i takt med hästen.

Eftersom dressyrhästar i Grand Prix klass rör sig väldigt stort och schvungfullt så studsar naturligtvis dessa ryttare både högre och mer än de som rider en normalspringande häst.

Lämpligtvis var det någon dressyrryttare som i dressyrens begynnelse kom på det där med fracken. Det långa släpet i bak gör visserligen inte så att man studsar mindre men döljer detta på ett enkelt för publik och domare.

Detta berättade min kloka mamma för mig igår när vi sattt på läktaren. Hon lät väldigt övertygad och frågan är om hon inte lyckades få mig att hänga med på denna tes. Vad tror ni?

Så till min nästa undran. Vad gör den höga hatten för nytta för studseriet? Jag funderade en stund innan jag kom på svaret.

Om man nu sitter på denna schvungfulla och oerhört studsiga häst så kommer man för eller senare att slå i taket. Då kanske hatten fungerar som nån slags "dragspelsdämpning". Så att man får mindre ont i huvudet i slutändan...Så måste det naturligtvis vara. Allting kommer ju till av en anledning. Eller...?

Jag känner mig lite osäker på den saken men jag ska fråga mamma nästa måndag.

Hej! Hoppas helgen varit bra. En del av er träffade jag i söndags då vi hade klubbdressyr. Hoppas ni är nöjda med era ritter!

Idag på förmiddagen var Gabbi och jag iväg till Täby kliniken för att göra ett återbesök med Barichello. Det har blivit några vändor nu eftersom både Barichello och Pikachu har haft skador som krävt lite tätare återkontroller.

Barichello råkade trampa snett någon gång i skiftet november/december och fick då en liten, liten skada på djupa böjsenan. Sedan fick han en fyllnad på grund av inflammation i kotsenskidan.

Senskador tar ett tag att läka. Men i dag på återbesöket såg allt jättefint ut. Senskadan är nu helt avläkt och inflammationen har lagt sig och är nästan helt bra. Dags för lite sjukgymnastik med andra ord!

Barichello har prommenerat dagligen den senaste tiden och ska nu få börja trava lite lätt. Om tre-fyra veckor ska han utan problem kunna trava ett pass på cirka tjugo minuter. Om det inte kommer några baksalag förstås. Men vi håller tummarna och Barichello får se till att hålla sig i skinnet ett tag till. Vilket inte är så lätt när man är en pigg och lycklig sexåring...

Men jag måste säga att han är duktig med tanke på hur mycket han längtar efter sina kompisar ute i den stora hagen. Han brukar stå och speja efter dem ifrån sin lilla sjukhage med längtan i blicken.

Resan fram och tillbaka gick också fint.Vi har nu lärt oss vägen och kör raka spåret utan att besöka varken skidbackar eller Danderyds centrum.

Vi vet också att vi kommer in på Gyllene Måsens Drive in även när vi har hästsläp. (att ta sig runt husknutarna är däremot en annan femma...)

Vi vet efter idag att man inte ska försöka dricka läsk i pappersmugg samtidigt som den som kör bilen trycker gasen i botten. Vis av andra små olyckor har vi dock proppat handskfacket fullt av servetter!

TIPS: För säkerhets skull bör man alltid ha på sig en Colafärgad tröja när man ska äta och dricka i bilen. Har man glömt det så delar de ut fina haklappar i plast med tryck på Gyllene Måsen.

Vintern hade kommit med besked. Snön låg i ett vackert täcke utomhus och luften var isande kall och frisk. Vi satt uppkrupna i ett av de djupa fönstren bakom spiltraden i det gamla stallet på Eke. Rimfrosten bildade vackra mönster runt var och en av de små rutorna i det spröjsade fönstret.

Det var söndag och skötarridning. Vi hade varit ute i skogen med hästarna en stund på morgonen och sedan släppt dem i "stenhagen" som den av klara skäl kallades.

Efter ridningen gjorde vi våra uppgifter. Alla ponnyerna hade varsin luddig vojlock under sadeln när man red. De var gjorda i teddytyg och vi skötare hade ansvar för att hålla ponnyns vojlock ren och fin.

Det fanns varken varmvatten eller tvätt maskin i det gamla stallet. Vi tog av vojlockarna och piskade ur damm och smuts med ett vanligt ridspö utomhus. Att ha varsin karda ingick i skötarnas utrustning. Efter piskningen satte vi oss i fönstren och kardade teddyn i vojlocken tills den blev mjuk och fluffig igen.

Det var ett drygt jobb eftersom vi samtidigt tävlade om att just vår ponny skulle ha den finaste och fluffigaste vojlocken. Runt kanterna var det särskilt viktigt eftersom det såg så fint ut med fluffiga kanter när man hade satt vojlocken under sadeln igen.

Den här särskilt kalla söndagen var det lugnt i stallet. När vädret var lite mildare brukade det vara mera liv eftersom vi varje söndag anordnade barnridning. Att leda barnen som kom för att rida ingick också i våra skötaruppgifter.

Vi brukade gå längs vägen bort mot älgskogen och sedan tillbaka. Det tog ungefär en kvart. Men idag var det ingen som kom och det var skönt eftersom jag fick mer tid att göra klart vojlocken.

Efter att ha putsat sadel och träns också satte jag mig i fönstret igen för att vänta tills ponnyerna skulle få komma in från hagen. Det var så kul att hjälpa till med intaget.

Hagen låg på andra sidan en liten väg och en och annan bil kunde köra förbi så man var tvungen att vara uppmärksam och försiktig. 

Men jag hade varit skötare ett tag nu och var betrodd med att hjälpa till. Det var jag stolt över. När Räkan till slut ropade att det var dags för intag var jag först vid grinden med en grimma och ett grimskaft i handen.

Hej! Som ridlärare har man till jobb att undervisa elever i ridning. Ganska självklart kan det tyckas. Men man har också ett oerhört stort ansvar för att se till att både hästar och elever går ifrån lektionen med självförtroendet i behåll.

En ridskolehäst gör ungefär 15 arbetspass per vecka, ibland mer. Instruktörens ansvar är att hästen ska trivas och tycka om sitt jobb vartenda ett av de arbetspassen.

Det är också det som sätter ramarna för vad man kan förvänta sig att ridkolehästen och ridskoleeleven ska kunna prestera tillsammans.

Därför har vi maxhöjder vid hoppning, nivåindelningar på grupperna, ett mycket noggrant utarbetat kompendie där det står skrivet vad man ska göra på våra olika nivåer och så vidare.

Våra hästar trivs med sitt jobb! Vi har förmånen att kunna ha många hästar vilket gör att de går lagom mycket. Vi har stora hagar  där våra hästar får gå ute tillsammans varje dag. Vi kan erbjuda hästarna omväxling i sitt arbete i och med att de bland annat får åka ut på tävlingar.

Vi har möjligheten att låta våra nya hästar få en lång inskolningsperiod när de börjar sitt arbete. Våra hästar rids regelbundet till av våra instruktörer. Vi har bland annat schemalagd instruktörsridning tre dagar per vecka. Vi har också mycket duktiga träningselever vilka hjälper oss att hålla hög utbildningsnivå på våra hästar.

Det är väldigt roligt att jobba som instruktör på en ridskola som vår.

Det finns inget bättre än att stå i mitten av manegen och ha nio nöjda hästar och elever som rider runt på spåret.

I helgen är det klubbtävling i dressyr. Ungdomssektionen har gjort några tillägg i reglerna för klubbtävling. Gå in på tävlingssidan eller under nyheter och uppdatera er. Bland annat har de tagit bort halvdagarna för funktionärer eftersom det inte föll så väl ut.

Nu går de tillbaka till att man ska finnas på plats under dagen för att vara funktionär. SJÄLVKLART tycker jag.

Vare  sig man tävlar på ridskolehäst eller egen häst så får man förutsätta att det tar tid under en tävlingsdag. Ibland när jag ska iväg på tävling en bit bort så är jag på plats i stallet vid 05.30 och inte hemma igen förrän vid 7-tiden på kvällen. Det är ett val man får göra när man anmäler sig. Antingen så tar man sig tid eller så får man stå över.

Samma sak gäller ju också inom andra sporter. Mina söner kör Gokart och. Det brukar vara samling vid sjutiden och avslutning vid femtiden på klubbtävlingarna. Jag brukar roa mig med att ställa mig i grillen och steka hamburgare åt alla som är hungriga.

Tror inte det är någon skillnad vid en innebandyturnering eller fotbollsturnering heller. Så till alla som väljer att vara med på klubbtävling: Vik hela dagen och ställ upp som funktionärer. Ungdomssektionen sliter hårt för att kunna arrangera hela åttatävlingstillfällen per år för er lektionsryttare!

Vi ses på söndag!

Hej! Idag var det dags för dressyrträning igen. Gabbi och jag grundade med lite alvedon. Gabbi på grund av någon ospecifik halsflussliknande virus och jag själv på grund av en ryggvärk som vägrar ge med sig.

Sedan gömde vi oss på läktaren för att titta på gruppen som red först. Vi tittade upp över kanten på handikappläktaren och såg Sara på Lola, Emilie på Karin och Malin (instruktör från Acka) bli grillade i manegen.

Fokus låg på att rida i takt och balans och aldrig under några omständigheter glömma att hålla koll på  bakben och halvhalter. Uffe stod i hörnet och med en höks blick såg han ut över manegen. Som vanligt...

Gabbi och jag passade på att käka lite pasta som ju alltid är bra innan man åker vasaloppet, kör ett thriatlonlopp eller rider en lektion för Uffe.

Sedan gick vi ut i stallet för att göra i ordning våra hästar.

Tio i tolv gick vi in i ridhuset för att värma upp lite på egen hand. Prick tolv vändes Uffes blick från den andra gruppen mot vår. Jag svalde hårt och gjorde korstecknet.

Vi började med att rida takt och balans på volterna i skritt trav och galopp. Det hela flöt på riktigt bra tills jag plötsligt gjorde ett ödestigert misstag.

Precis när jag red förbi hörnet där Uffe stod så lättade jag på ytterstödet. Jag vet inte varför eller hur det hände.

Uffe såg det i samma sekund och jag fick en lång, lång utläggning om vikten av att rida med ytterstöd. De andra fick också ta del av utläggningen. Jag tittade mig omkring för att söka förlåtelse i någon av de andras blickar. Men inte...

Så fortsatte lektionen. Vi red öppnor, slutor och galoppombyten. Med vikten på ytterstödet!!!

Så bad Uffe Gabbi att rida galoppsaxen eller an variant av saxen. Vi tittade på varandra, hörde vi rätt? Sa han en "variant". Det lämnade sannerligen utrymme för egna tolkningar och Gabbi satt igång.

Först red hon en variant av saxen på medellinjen, och blev rättad. Så red hon en annan variant, och blev rättad.

Det var då vi förstod att ordet variant var synonymt med ordet exakt. Så nu vet vi det.

Vi avslutade lektionen med att rida travökningar som faktiskt blev riktigt bra.

Ronaldhino var så nöjd med passet att han rullade sig tre gånger i halmen när han kom in i boxen. Sedan kände han sig hungrig och började leta käk.

Själv hade jag några utomkropsliga upplevelser och ett yrselanfall. Värken i ryggen hade däremot övergått i ett dovt molande.

Nu längtar vi alla till nästa torsdag! Ryttare är ett konstigt släkte.

Hej! Har ni sett att vi ska ha "temaveckor" under våren. Det blir alla möjliga ämnen som foderlära, sjukdomslära, dekorativ hästvård med mera.

Vi kommer att köra varje ämne under en tvåveckorsperiod med tre till fyra  olika dagar att välja mellan.

Alla får komma. Barn- och vuxenelever, deras föräldrar och naturligtvis våra privatmedlemmar. Det finns mer info under nyheter på hemsidan samt i stallet på UPK.

Man får gå på hur många ämnen och sammankomster man vill och det hela kostar inte en krona. "Kunskap är säkerhet" resonerar vi och tror och vet att alla tjänar på detta i längden.

Eventuellt dyker det upp några fler ämnen i form av föreläsningar som kan vara mycket intressanta. Håll ögonen öppna! Om det hela slår väl ut så fortsätter vi i höst.

Jag tror förresten att det har börjat spöka hemma hos mig. Tre kvällar i rad har nämligen TV:n i vardagsrummet gått igång precis klockan tolv på högsta volym dessutom. Lite småläskigt...

Vid den tiden har jag för det mesta precis börjat sjunka in i drömmarnas värld. Så plötsligt rycks man tillbaka av ett vrål från TV:n och sätter sig käpprätt upp i sängen..

Sedan sätter man försiktigt ner fötterna på marken för att inte väcka monstren under sängen. Smyger tryckt mot väggen genom sovrummet och ut i hallen.

Sticker in huvudet först och tittar mig omkring i det nattskumma vardagsrummet. Ingen där! Springer fram till TV kontrollen som ligger i soffan och trycker på off. Knäpptyst!

Slut på spökerierna för ikväll tänker jag och går tillbaka till sängen.

Visst är det mysko! TV:n är i och för sig ganska ny och jag har på känn att det kan finnas nån slags timer som har triggats igång av mitt evigt felaktiga tryckande på de alldeles för många knapparna.

Vad tror ni?

Hej! Under ett antal avsnitt har ni fått följa verkliga scenarion i serien "mindre lyckade transporter". Jag känner mig för tillfället aningen uttömd på ämnet även om det finns mer att hämta.

Exempelvis en brand med kraftig rökutveckling där bak, en promenad på sex kilometer på grund av häst som tröttnat på att stå i trailerrn, en resa utan bakruta på bilen eftersom hästen hoppat så mycket upp och ned att rutan föll ur. Detta och mycket mer kommer jag återkomma till när lusten faller på.

Däremot tänkte jag tipsa lite om vilka grejor som kan vara bra att ha med sig när man ska transportera hästar. Saker som man saknar när man inte har dem i en "nödsituation". Det gäller att alltid vara förberedd på det värsta.

Om ni vill så får ni kopiera listan och klistra upp den någonstans i bilen!

Lista på nödvändig utrustning vid transport av häst:

1. Stort lugn och glatt humör. (Hjälper när man efter tre timmar fortfarande står och lockar sin häst med en hink havre två meter bakom transportluckan.)

2. Extra grimskaft (Gärna fyra fem stycken eftersom varje grimskaft bara går att knyta ihop ett par gånger efter att hästen slitit av det.)

3. Kniv (Vid en panik situation är kniven ett måste t ex när du inte får upp chipspåsen, vid dubbelknut på skosnöret när du har bråttom att få på ridstövlarna eller för att punka konkurrenternas däck.)

4. Ett band med lugnande musik (finns att köpa på apoteket. Det är inte bra för hjärtat att stressa upp sig. Stäng in dig i bilen sätt på hörlurarna och försök andas långa djupa andetag.)

5. Yxa (Ifall bilen går sönder och det är vinter och du behöver hugga ved till en brasa.)

6. Tändstickor (Förutsatt att du har yxan annars behöver du inga tändstickor heller.)

7. Sovsäck (Eftersom jag inte har skrivit mobil på listan så kan du inte ringa någon och då kommer det ta tid innan du blir saknad. Du kan lika gärna använda väntetiden till att ligga i en varm skön sovsäck och lyssna på knastret från brasan.)

8. Det finns såna där små DVD apparater som man kan ha laddade och klara i bilen. En veckas inspelade avsnitt av Hem till gården är också bra att ha.

9. När man väl ligger där i sovsäcken och ser på avsnitt 743 av Hem till gården så kommer man förmodligen att känna sig sugen på chips och cola också så det är lika bra att ligga på ett lager av det med.

Lycka till!