Hej! Jag har skrivit en känslosam dikt om livet efter påsken.

Den heter ”Tjugosju ägg senare.”

Här kommer den:

Middagar, ägg och majonnäs

Förvandlat min kropp till en luftvärnspjäs

Det jäser och växer och bubblar

När jag fram på stallplanen snubblar

Byxorna sitter som korvskinn på benen

Oj, där sprack visst i princip hela grenen

Böjer mig fram och tar upp en hötapp

Känner ett plopp, ty där flög en byxknapp

Magsäcken bubblar av farliga syror

Känns som att magen är full utav myror

Lyfter från kroken min sadel av läder

Förnimmer ett ljud…där släppte jag väder

Känner en vag värk, ett smärtinfall

Det är nog början till gallstensanfall

Rider en sväng under fasansfull plåga

Besitter en usel handlingsförmåga

Leder min häst till sin box i vårt stall

Känner hur jag får ett äggåterfall

Skyndar så hemåt med förelägg

Att hemma finns kanske ännu ett ägg…