Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg under mars 2008

Av Ulrika Pernler - 23 mars 2008 17:47

Hej! Detta är speciellt tillägnat alla mina dressyrtanter. Tillsammans jobbar vi på, ett steg i taget. Vi ger aldrig upp!

Ni har många funderingar och frågor som jag försöker besvara efter bästa förmåga. Inte sällan är det samma frågor som ni ställde förra veckan...

Jag ska nu lista era vanligaste funderingar. Rätta mig om jag har fel.

För spänningens skull börjar vi bakifrån:


Fråga nummer fyra lyder: "Jag kan inte spänna sadelgjorden mer, det är så konstigt för förra veckan hade jag den på hål nummer fyra, har han blivit tjockare?" Denna fråga gillar jag då den brukar ge en AHA-upplevelse för eleven. Jag behöver bara gå runt på den andra sidan hästen, lyfta upp sadelkåpan och visa att det finns stroppar på den sidan också. Denna fråga har en tendens att återkomma då eleverna verkar glömma bort att sadeln har två sidor efter ett tag. Att det dessutom finns olika långa sadelgjordar är för många okänt.


Fråga nummer tre lyder: "Behöver jag spänna sadelgjorden mer?" Denna fråga kommer alltid under framridningen och oftast efter den första galoppen. Jag svarar "Ja" och vi spänner tillsammans gjorden ett hål till. Sedan galopperar ni glatt iväg som om inget i världen skulle få sadeln att snurra runt.


Fråga nummer två lyder: "Är mina stigläder för långa?" Som ni alla vet så strävar vi dressyrryttare efter att ha minst lika långa ben som Jan Brink. Tyvärr är det inte helt lätt att rida när man inte når ner med fötterna till stigbyglarna. Svaret på den frågan blir oftast "Ja" ,varefter ni inte brukar se helt överraskade ut.


Fråga nummer ett och segrare i kategorin dressyrtantsfrågor lyder: "Är mina stigläder lika långa?"

Detta är den i särklass vanligaste frågan. Jag har räknat ut att det tar ungefär sex minuter varje lektion att kontrollera allas stigläder. Naturligtvis är alltid det vänstra lädret ett hål längre än det högra vilket jag också talar om. På ett år blir det om jag bara räknar dressyrlektionerna 1053 stigläderkollar. Denna fråga behöver man inte vara dressyrtant för att ställa. Den passar utmärkt för alla elever. Stora som små.


Ett stort tack till alla dressyrtanter som förgyller mina arbetsdagar. Varje vecka, varje år, i flera deccennier nu... Tillsammans sitter ni på en ofantlig massa kunskap...och frågor.

Av Ulrika Pernler - 21 mars 2008 11:20

Hej! Martini var Moonis sista föl i en lång rad. Han kom till världen på våren 1979. Hans start i livet blev svår då han tvingades byta blod och förmodligen också fick en syrebrist.


Han var namne med den stora dressyr- och avelshingsten Martini men där slutade också alla likheter.

Vår Martini var liten och vackert isabellfärgad med luddig man som stod åt alla håll. Han tyckte om att stå i sin box på den lilla kullen längst bort i stallet och låta huvudet hänga ut i stallgången. Där hade han bra utsikt.


När han var inriden och klar så började han på sitt jobb som ridskolehäst hos Janne och Gertie. En flicka som hette Helena blev hans första skötare och de två hängde ihop länge.

Så småningom blev Gabbi hans andra skötare och hon höll envist fast vid honom trots många tjuvnyp. Att bitas var något som han var bra på!

Sedan slutade Helena och jag blev också skötare på Martini.


Matini hade många egenheter för sig. Han kunde till exempel aldrig lära sig hur en häst kommer upp när den ligger ned. Han började alltid från fel håll. Efter en stunds kämpande så brukade ha ha fått upp rumpan i luften.

Så blev han stående en stund på raka bakben och med huvudet i marken innan han tog sats och liksom skuttade upp till stående igen.Vi tittade förundrade på.


Martini roade sig också allt som oftast med att stå innanför spåret och pinka när han gick lektioner. Fyra, fem gånger per lektion var minimum. Han klev in och ställde sig i pinkställning. Sen var det kört att få honom att gå förrän han ansåg sig vara klar.


Att hoppa var en annan sak som var lite överkurs för Martini. Han fick aldrig riktigt ihop koordiantionen. Istället utvecklade han en teknik som gick ut på att bara frambenen kom över så skulle resten lösa sig.


När Martini var någonstans mellan fem och sex år så anmälde vi honom till en clear round vid klubbens vintertävlingar på Lurbo. Pappa filmade ritten från läktarplats.


Denna film satte jag häromdagen i min videobandspelare och allt kom tillbaka. På filmen ser man Martini göra storstilad entre i ridhuset med mig på ryggen. Vi får startsignal och jag lyckas fatta galopp helt i Martinis anda.

Läktaren är fylld med klubbkamrater som hejar på.


Jag styr Martini på det ena hindret efter det andra i ett mycket makligt tempo. Han slänger upp sina framben och liksom fryser i luften. Sedan landar han med frambenen på andra sidan hindret. Avslutningsvis så saxar han sig över med bakbenen och sätter kurs mot nästa hinder.


Så kommer det näst sista hindret. Vi börjar bli rejält trötta och Martini stöter i den översta bommen med ett av sina bakben. Hela hindret viker sig precis som en sån där  reklamskylt med fjädrar som man kan se utanför butiker. Sedan när det nästan lagt sig på marken så gungar alltihop tillbaka till ursprungsläget och alla bommar ligger kvar. På filmen ser det helt osannolikt ut och man hör publiken sus, ooooooooohhhhJAAAA!

Vi har tappat det mesta av farten när vi styr mot det sista hindret. Martini stannar och publiken utbrister i ett långt Neeeeeeej...

Vilken dramatik!


Sedan kommer applåderna. Vi tar ny ansats och hoppar inte helt vigt över det sista hindret och travar över mållinjen. Jag ser helt överlycklig ut på filmen och klappar om Martini när jag rider ut genom dörren.


Jag minns att den lilla gula ponnyn fick massor av klappar och glad och nöjd åkte hem till sin box på kullen längst bort i stallet. Lilla Martini var en väldigt speciell och älskad sköthäst trots att han gillade att dela ut många tjuvnyp. Något han praktiserade så ofta han kunde.

Av Ulrika Pernler - 20 mars 2008 13:38

Hej! Här kommer några dagsfärska bilder på vår nya häst Uniek. Han och Pikachu har sån tur att de får gå i en stor hage med gräs eftersom de inte får ha kontakt med de andra hästarna förrän "isoleringstiden" har gått ut.


När en häst gör en lång resa med lastbil och byter miljö är det inte helt ovanligt att de drabbas av någon förkylning eller får med sig något annat virus. Nu har det gått drygt en vecka sedan hästen kom och han har ännu inte visat några symptom på sjukdom.


Vi fortsätter att ha hästarna på isolering ännu en tid. Vi fortsätter också att tempa och kolla allmäntillstånd samt ha speciella kläder och utrustning vid all skötsel av hästar och isoleringsstall enligt våra vanliga rutiner.

På det här sättet utsätter vi aldrig övriga hästar i stallet att smittas av eventuella baciller.


Så till något helt annat. Christer Sjögren är ute ur leken vad det gäller Belgrad och Eurovision song contest.

Vi får sätta vår tillit till Charlotte istället. Vad är det låten heter? Hero va? Jag är helt säker på att texten är skriven till Christer.


Däremot får ju inte vi svenskar rösta på vårt eget bidrag. Christers fanclub verkar ligga i hårt för att hitta ett lämpligt land och bidrag att rösta på.

Häromsistens fick jag ett nytt bidrag skickat till mig. Det var från den Irländska uttagningen. Även de har sin Christer. Tryck på länken, lyssna och njut! http://www.youtube.com/watch?v=-n--JnAwirk

Tack för det Carina!

Av Ulrika Pernler - 19 mars 2008 14:09

Hej!

På förmiddagen fick vi besök av vår veterinär Peter Franzén. Vi skulle göra en kontroll på våra "sjuklingar" och besiktiga den nya hästen.

Löpare för dagen var jag själv eftersom övriga klagade på mindre krämpor, felaktiga skor och annat...


Vi började med Barichello som är under igångsättning efter sin skada på kotsenskidan som han ådrog sig i november efter att ha halkat/sträckt/vrickat sig i hagen. Benet har hela tiden sett bättre och bättre ut och nu idag kan man bara se en ytterst liten förtjockning/ galla längst ned vid kotan.

Barichello har fått en mycket lugn igångsättning eftersom denna skada kan vara lite lurig. Han är bara sex år och ska hålla i många år framöver så därför har vi valt att skynda långsamt. I början undersöktes han på klinik men nu den senaste tiden har kontrollerna gjorts av veterinär på hemmaplan.

Idag var Peter mycket nöjd med hur allt utvecklat sig. Barichello är helt ohalt och den lilla förtjockningen har blivit mycket bättre sen den senaste kollen. Han kommer snart att få gå med de andra kompisarna i hagen och vi kan fortsätta med igångsättningen.


Sedan var det Sorbits tur. Sorbits landade ju lite tokigt med bakbenet i ett hinder för några veckor sedan. Han fick en liten svullnad på insidan av ena benet. Vi ultraljudade benet på Ultunas hästklinik och man kunde eventuellt se en liten blödning.

Sorbits har fått vila i liten hage. Idag visade han upp sig för veterinären och var helt ohalt. Så nu sätter  vi igång honom under två veckor ungefär. Sedan är han tillbaka på jobbet igen.


Vid det här laget började jag bli lite lätt andfådd av att springa fram och tillbaka med hästarna...


Dax att gå in i isoleringstallet för att visa de två hästarna vi har där. Erica och jag klädde oss från topp till tå i blå skyddskläder. Erica hade till och med en blå toppluva medans jag själv nöjde mig med en vanlig ridhjälm.


Först skulle vi titta på Pikachu som nu hart kommit så långt att han skrittas och travas under ryttare. Han går också i stor hage med den nya hästen.

Pikachu ställdes av i  slutet på höstterminen eftersom vi uppfattade att han var spänd i ryggen. Efter diverse undersökningar visade det sig att spänningen kom av att han slagit loss en minimal benbit i ena frambent. Långt ned vid hoven.

Hästar brukar oftast inte få problem av små benbitar och dessa brukar också kunna absorberas av kroppen, men den här orsakade lite obehag. Dock inte så mycket att han blev synligt halt.

Efter en röntgenundersökning hittades benbiten och vi kunde behandla med antiinflammatorisk medicin.

Idag var Pikachu helt ohalt och visade stolt upp sig i både trav och galopp. KUL! Nu kan vi fortsätta sätta igång honom och sedan är också han tillbaka på jobbet.


Sist ut var Uniek, vår nya Holländska häst. Vid det här laget var jag tvungen att stå upp och ned ett tag för att få luft.

-Ska du svimma, frågade Gabbi blatt.

-Nej då, inte en chans, sa jag medan jag försökte blinka bort flimmret framför ögonen.

Så fick jag springa igen...


Uniek visade sig efter undersökning av lungor, hjärta, hud ögon, näshåla och ben vara helt utan anmärkningar! Vi sprang och longerade och han var helt fräsch. Jättekul eftersom han hitills har varit mycket trevlig både att rida och hantera.

Det här blir en häst som jag tror att ni elever kommer att slåss om att få rida på. Jag ska ta några bilder i morgon och lägga ut så ni får se hur stilig han är nu när han är klippt.


Trots att de denna förmiddag började med snöfall och sedan hagel så sken det upp på eftermiddagen och nu är det riktigt soligt.

Soligt känns det också att veta att alla våra 38 ridskolehästar är friska!

Av Ulrika Pernler - 18 mars 2008 13:17

Hej! Idag har Pikachu visat omgivningarna för Uniek. De gick helt enkelt rakt igenom staketet och tog sig en tur i härlig galopp på våra ägor. De besökte sommarhagarna, ponnyhagen och skogen där de kollade in våra fina ridvägar. På vägen passade de på att visa upp sig lite för privathästarna som  alla blev mycket lyckliga över besöket.


Personalen sprang runt därute i sina tunga skor med stålhättor. Men de lösa hästarna lyckades hitta nya vägar för att hålla sig undan.

-Det här var ett  bra träningspass! tänkte Emilie medan hon sprang över stubbar och diken.


Inne i stallet stod några ponnyer och gnäggade högt till alla de andra som hade så roligt därute. -Vi vill också vara med!" ropade de och tittade längtansfullt ut genom fönstren.

Men idag var det tisdag och skodag. Vår skickliga hovlagare Tina jobbade på med att verka och sko de ponnyer och hästar som stod på tur på skoschemat.

Skor togs av, hovarna verkades och skorna riktades för att sedan sättas på plats igen.


I hästhagen sprang ridskolehästarna runt och lekte och busade. Några passade på att rulla sig i leran. I en hög någonstanns långt bort i hagen låg Kalles täcke som han lyckats krångla av sig.


Snart tyckte de båda rymmarna där ute att de var nöjda med sightseeingen och då gick det  bra att bli infångade och få gå till stallet och få lite mat och ta det lugnt.


Personalen pustade ut. Det var en helt vanlig vardag i stallet!


Själv går jag runt med en öm näsa idag. Något som alla de andra tycker är mycket roligt.  Jag hade nämligen hopplektion i går kväll.

Bäst som en häst hoppade så lossnade en stor jordkoka från en av hovarna och slungades iväg likt en projektil.

Jag stod som fastfrusen och såg den komma mot mig i flera hundra kilometer i timmen.

PANG! Där satt den rakt ansiktet. I några sekunder stod jag bara och kände efter ifall jag skulle behöva svimma eller inte. Men ridinstruktör som jag är. Skakade jag lite på mig. Spottade ut ett kilo sand och klämde fram ett leende.

-Kändes knappt! sa jag käckt.

Mina elever tittade konstigt på mig. Men jag låtsades som ingenting och fortsatte lektionen.

Kanske att jag önskar mig en hockeyhjälm med visir på min födelsedag. Eller skulle det se löjligt ut?...

Av Ulrika Pernler - 17 mars 2008 13:01

Hej! I helgen har det varit tävlingar både lördag och söndag. På lördagen var det division 1 i hoppning för ponnyer och vi deltog med ett lag.

Våra välridande ryttare och fina ponnyer tog sig till omhoppning där de sedan samlade på sig lite fel varvid laget slutade på en femteplats i den första omgången.


På söndagen var det första omgången i division 3 hoppning för ponnyer. Hela 14 lag kom till start. UPK:s duktiga lag slutade på en 4:e plats. Förutomlagryttarna var det  många UPK:are med på tävlingen. De fullständiga resultaten hittar du på http://svenskidrott.se/Organisation.asp?WCI=wiKlubbKassaNews&WCU=1117419&CatId=435191


En uppmaning till alla er som är ute på tävlingar nu under våren, både lag och individuellt. Skriv några rader om hur det gått och skicka till mig så jag kan lägga ut på hemsidan. Min mail 018500749@telia.com eller upk@telia.com Ni får gärna skicka med bilder också!


Själv var jag groom i helgen. Jag flätade man, putsade stövlar, och sprang med vattenflaskor och protokoll på UVFK:s dressyrtävlingar på söndagen.

Det var Gabbi och Winston som tävlade.

Jag fick putsa lite extra på stövlarna eftersom det inte dög första gången.


Här nedan ser ni lite bilder så förstår ni hur hårt jag fick jobba. Bara en massa slit och släp.

Det är Emilie Wass som varit fotograf. Emilie är jätteduktig på att ta kort och hon har en egen sida där ni kan se några av hennes bilder.

Gå in på http://www.wassphoto.zoomin.se/

Passa på att anlita Emilie när det är tävling!


Hur det gick för Gabbi och Winston? De skötte sig fint och kom trea i LA:5. Jag känner mig säker på att det var mycket tack vare min insats från marken.

Av Ulrika Pernler - 16 mars 2008 19:47

Hej!  Vi satt bänkade i går med ett berg av chips, godis och läsk framför oss. Så började den, 2008 års svenska melodifestival. Jag hade med hjälp av min kampanj på bloggen lyckats snärja en del av mina vänner vilka också nu satt och höll tummarna i sina TV soffor.

Några av oss hade till och med satsat varsin hundring på Crille. Nu gällde det!

Vi käkade chips, lyssnade på låtar och SMS:ade.


Så var det dags för låt nummer fem, Christer Sjögren, vår viking. Då kunde jag inte sitta längre så jag ställde mig upp och sjöng med i texten. Dansen satt till hundra när jag gjorde ”sågen”, ”rotationen” och ”fingerknäppningen”. När de sista tonerna klingade ut så visste jag, Christer skulle vinna.


Resten av startfältet sjöng sina bidrag innan röstningen tog vid. Tolvor, åttor och sexor delades ut hit och dit men mest till däckbruden ”Goodyear”. Christer satt vid sitt bord i greenroom och tuggade spänt på det sista av nagelbanden. Vad var det som hände. Christers fanclub skickade förvirrade SMS till varandra. Vi förstod ingenting.


När juryröstningen var avslutad hade Crille en enda ynka poäng… Det hjälpte inte att några få ihärdiga svenskar röstat på honom. Crille orkade inte upp i toppen. När Programmet var slut satt jag i soffan. Godiset, chipsen och läsken var för längesedan borta och i mitt hjärta kände jag en stor tomhet.

Hela Söndagen vandrade jag runt i ett vakum.


Så hände det!!! Klockan var 18.30 när jag knäppte på kanal 24 för att genast känna igen det jag såg i rutan. Det var dags för Melodifestivalen 2008! Medan inledningssignaturen rullade i rutan så förstod jag att hela den grymma gårdagen bara varit en dröm.


Mitt hjärta började slå fortare och jag sprang till köket för att hämta mera chips och läsk. Jag slog mig halvliggande ner i soffan och höjde ljudet på TV:n. Melodierna följde i precis samma ordning som i drömmen.


Så blev det dags för Christer och ”I love europé”. Där var han i sin snygga kostym och välkammade frisyr. Jag flög upp och hann precis ta de inledande dansstegen. Låten satt precis lika bra som i min dröm och när Christer sjungit klart kände jag mig återigen säker på segern.


Jag lyssnade förstrött på de övriga låtarna och intog en mer upprätt sits inför den spännande slutröstningen.


Efter att jurygrupperna presenterat sina poäng stod det klart att de röstat precis som i drömmen. En sanndröm, tänkte jag och kände en rysning gå längs med ryggraden. Christer bet på naglarna och poängen uteblev.


Jag sprang ut i köket och slet åt mig TV-tidningen. Söndag, 18.30 Melodifestival, läste jag. Så såg jag det lilla ordet på slutet; REPRIS…


Nu är det inte utan att jag har en teori om hur det kunde sluta som det gjorde. För det första så vet vi ju att årets influensa går för fullt runt om i sverige. Influensan drabbar de äldre värst. Ålderskategorin 40-85 (i vilken jag själv snart ingår) ligger nu däckade och yrar under ett täcke. Därför saknades förmodligen stora delar av de jurymedlemmar som skulle ha röstat till Christers fördel.


Har också fått insider information om att det telefonnummer som angavs för att rösta på Christer var kapat. Nummret gick till en telefonkiosk i Bollnäs. Där togs samtalen emot av en skum typ vid namn Nicola Perelli eller nåt sånt.


Jag tror trots allt att Christer känner sig glad över det stöd han fick från oss  i fancluben i lördagskväll. Go Christer! We loves Europe!!!!

Av Ulrika Pernler - 15 mars 2008 14:32

Hej! Den nya hästen anlände som ni vet i torsdagskväll. Nu står han i vårt isoleringsstall tillsammans med Pikachu som är under igångsättning efter att ha vilat.

Uniek som han heter fann sig väl tillrätta i sitt nya stall och tyckte omgivningarna verkade helt okej! Pikachu var däremot mer misstänksam mot förändringen. Han gnäggade och förde liv för att vi skulle komma och hämta honom och ställa honom i sin vanliga box.


På fredags morgonen klädde sig personalen i sina smurfblåa overaller och skoskydd för att leda ut hästarna i en hage som ligger väl avskild fårn de andra hagarna.

Att få gå i en stor gräshage blev väldigt populärt. Pikachu galopperade längs hela staketet för att utforska det nya. Nu var det Unieks tur att känna sig lite misstänksam så han valde till en början att trava runt runt på en liten volt i mitten av hagen. Så småningom började de båda beta av gräset.


På eftermiddagen igår  reds hästarna av vår personal som fortfarande var klädda i blått från topp till tå. Uniek skötte sig utmärkt på sin första ridtur! Vi får se vad hästarna säger om några veckor när de kommer in i det vanliga stallet och får se att människor kan vara betydligt mer färggladda.


Så ett sista schlagersnack! Glöm nu inte att rösta på Christer Sjögren ikväll. Här hemma har det börjat svänga under dagen och hela familjen går nu och trallar på "I love Europe". Trots att de igår var helt inställda på att rösta på den där däckbruden, Charlotte Goodyear, eller vad hon heter.


Om jag kommer till stallet imorgon och är 1400 kronor rikare så ska ni inte bli förvånade eller som Björn sa: -Om man ska komma till final så är man tvungen att ha håret fullt av folie, vara klädd i rustning eller bara vara UFO på nåt annat sätt. Så det är lika bra att skicka Christer.

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3 4 5 6 7
8
9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21
22
23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< Mars 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards