Hej! Någon gång förra terminen så skrev jag om hur vi alltid bjuder Uffe på Kaffe och bullar när han kommer till oss och håller lektion.  Det har vi gjort i över femton år och det verkar som om det fungerar eftersom han kommer tillbaka varje torsdag.

Jag la ut en lten ledtråd till  mina elever om det här bulleriet. I början gick det trögt. En och annan bulle trillade väl in men det blev liksom ingen kontinuitet på det hela.

Inte förrän den här terminen. Nu har jag fått en bulle varenda gång av min grupp på måndagar klockan 19.30 Då menar jag varenda gång.

Den här gruppen har nu blivit min favoritgrupp. Där ser ni vad en liten bulle kan göra.

Vid närmare eftertanke så önskar jag för den skull inte att alla mina elever tar med sig bullar på grund av att det kan göra min garderob oanvändbar...

Mutor kan användas med framgång. Min sambo Björn serverade i veckan två dressyrdomare mat på den fiskrestaurang där han arbetar.

En av domarna frågade Björn om han inte var sambo med mig...

Han svarade artig som alltid att det var han.

Sen kom han på den fina idén att bjuda båda domarna på varsin chokladtryffel till kaffet med förevändningen att de skulle plussa på mina poäng lite extra vid nästa tävling.

Nu är jag riktigt nyfiken på om det kommer att ge något resultat...

Här kommer dagens melodifestivalslogan:

Bara en dag tills det smäller

Crille det är då det gäller

Sjung och dansa som du kan...

...där tog till och med min fantasi slut.

Hej! Torsdag och Uffeträning. Jag kände mig rätt så hängig i morse vilket kanske inte är så konstigt eftersom ett av mina barn ligger hemma med 39.5 i feber. Jag brukar aldrig missa en bra förkylning om man så säger.

Men jag missar helst inte en rolig träning heller. Tog på mig ridkläderna och tänkte att jag ska låta bli att kolla febern förrän efter träningen.

Ronaldhino hade varit ute i hagen och värmt upp på förmiddagen. Jag spolade av honom den värsta leran på benen och i svansen.

Följden blev en svans med blöt topp vilket var något nytt för Ronald.

När jag satt upp i ridhuset för att börja skritta märkte jag direkt att han var väldigt misstänksam.

Den blöta svansen slog mot benen vilket fick till följd av att han hoppade framåt med något som exakt kan beskrivas som ett kaninskutt. Efter varje kaninskutt så slog svansen mot benen en gång till vilket framkallade ännu ett skutt. Till er vetskap kan jag meddela att det får plats precis tre kaninskutt på en kortsida och något fler på en långsida.

Efter en stund så hade han vant sig vid sin egen svans och kunde börja koncentrera sig på sina vanliga busmanér i stället.

Någon gång under eftermiddagen/ kvällen i dag är det meningen att vår nya häst Uniek ska anlända. Vi har gjort i ordning isoleringsstallet och väntar nu på transportbussen.

Gabbi skickade en utförlig vägbeskrivning till den danska chauffören eftersom han hade lite svårt att hitta förra gången. Så nu håller vi tummarna för att han inte ska ringa och vilja prata om vägen per telefon. Det är nämligen alldeles omöjligt att förklara vägen på danska.

Jag har hört att det har varit lite undringar angående mitt intresse för melodifestivalen... Någon undrade om man kan göra inlägg här på bloggen. Och det kan man. Det är bara att titta längst upp på varje inlägg. Där finns en rad som heter kommentera. Tryck och skriv.

Det bästa är att jag måste godkänna alla kommentarer innan de läggs ut på bloggen. Det känns tryggt!

Här kommer dagens slogan:

Christer Sjögren till final

Våran Viking så vital

Sjunger gör han som en gud

Christer himmlens sändebud...

Hej! Nu har åtminstone Emilie hoppat på utmaningen och lovat att skriva några slogans till Christer Sjögrens fördel.

Jag har tänkt mycket på den där snygga rosa T-shirten. Den går inte att få ur tankarna. För säkerhets skull bombarderade jag Rix Fm med några extra slogans idag. Här kommer dom så ni får lite inspiration att skriva något eget:

Christer är nu Sveriges hopp

Svenska flaggan går i topp

I love Europe årets sång

trallar jag på dagen lång

Se nu till att skicka Christer

Annars tror jag hjärtat brister

Jag tyckte den blev sådär... så jag skrev en till...

I love Europe toppenpop

skickar Sverige klart i topp

Om alla röstar lördag kväll

Vinner Christer med en skräll

Glöm ej då att lyfta luren

Ingen vinner rent på turen

Sen kom jag och tänka på den där tröjan igen. Så jag skrev en ren tiggarslogan...

Christer Sjögren så dansant

även för en som blir tant

Tröjan som ni lottar ut

ser så himla läcker ut

Rosa och med Christer på

Oh, den önskar jag mig så...

Jag hoppas ni är fler som hoppar på utmaningen. Vi får se vem som blir först med att bära den där åtråvärda T-shirten i stallet. Länken till sidan där man tävlar är www.christertillbelgrad.nu

Det är helt klart värt att vara med och tävla. För ett par år sedan skrev jag några slogans om Scooby Doo. Då vann jag elva illgröna T-shirts. Såna där som Shaggy har i filmen. Mycket snygga!!! En annan gång vann jag tusen blöjor. Som tur var hade jag små barn då så jag fick användning för dom. Man får kolla av lite vad man vinner. Jag menar det är ju inte värt att vinna tjugofem kilo lax om man inte gillar fisk.

Gabbi var lite orolig att ni elever inte skulle veta i fall jag menar allvar eller inte. -Ingen fara, svarade jag, alla känner mig.

Så när jag kom till stallet i går kväll var det första jag möttes av en undrande UPK:are som ställde precis ovanstående fråga.

Jag tänker inte svara...

Hej! Som ni säkert har sett så har Sorbits ett blått bandage på ena bakbenet. Det beror på att han råkade trampa i ett hinder på senaste klubbtävlingen och i samband med det så slog han sig på en sena som heter gaffelbandet.

Han fick en liten blödning på senan och får nu vila i ett par veckor. Han är ohalt och tycker att det är väldigt orättvist att se sina kompisar springa runt i hagen och busa.

Att bli lite extra omskött och ha bandage tycker han dock känns bra. När han får tråkigt passar han på att retas lite med sina boxgrannar. Det livar ändå upp stämningen något!

En annan häst som har vilat ett tag nu är Barichello. Han fick också oturligt nog en mindre skada på en sena som heter djupa böjsenan. Förmodligen efter att ha vrickat sig lite antingen i hagen eller vid ridning.

En senskada kan vara svår att upptäcka eftersom det inte behöver bli några stora svullnader som man ser med ögat. Vid senskador är det väkldigt viktigt att man konsulterar veterinär och det gjorde vi förstås ned det samma.

Den första som tittade på Barichellos ben var vår ”stallveterinär” Peter Franzén som är mycket skicklig och har lång erfarenhet. Han konstaterade en eventuell senskada och remitterade oss vidare till ATG kliniken i Täby.

Där ultraljudades senan och den lilla skadan upptäcktes. Barichello blev satt på vila och antiinflammatorisk medicin.

Eftersom skadan inte var så stor så blev prognosen för tillfrisknandet väldigt god. Vi har sedan detta hände varit inne på Täbykliniken två gånger till för att kolla av läkningen med ultraljud och det har sett allt bättre ut.

För någon månad sedan fick rehabiliteringen ta sin början. Det är viktigt att ta det lugnt eftersom senan ska hålla för belastning. Samtidigt är det viktigt att röra på Barichello lite lagom för att inte senan ska bli hård och oelastisk.

Vi fick en utförlig rehabiliteringsplan.

Den första tiden bestod detta av dagliga promenader. Efter det sista besöket på kliniken fick vi ordinationen att börja skritta honom uppsuttet. Första veckan fick han skritta fem minuter om dagen och sedan har vi utökat med fem minuter per vecka. Efter cirka sex veckor är det meningen att han ska kunna gå ett lätt pass i skritt och trav.

På nätterna har ni kanske sett att Barichello fått använda Back on Track skydd som hjälper honom med läkningen av senan. Dessa skydd ökar blodgenomströmningen samtidigt som de värmer och lindrar. Det är veterinären på Täbykliniken som ordinerat honom dessa skydd.

Back on Track skydden finns för både djur och människor. J O Walldner är t ex en av många idrottsmän som använder skydden.

Det känns skönt att Barichello snart är igång och kan börja jobba som ridskolehäst igen. Han är en sån mysig häst och det är många elever som längtar efter honom på lektionerna!

Ps. Angående melodifestivalinlägget igår. Har ni skrivit någon egen slogan ännu? 

Hej! Stod som bäst i stallet i morse och gjorde rent i en box när jag hörde den, låten som är på allas läppar. Jag såg hur alla de femtio hästarna spetsade öronen och liksom diggade.

På lördag smäller det. Det är final i den Svenska Melodifestivalen. Christer Sjögren ska framföra sin suveräna låt ”I love Europé”.

Christer Sjögren, vilken artist. Enastående, stark och ”One of his kind”.

Vet ni att Christer har sålt över fyra miljoner plattor bara i Sverige. Jojomen!

Det är en fantastisk text om man lyssnar noga på låten. Christer sjunger på minst fem olika språk. Slå det den som kan.

På ett ställe, det som jag gillar mest, går han ner i en djup barytonstämma. Man ryser och fönstren börjar skallra. En gång kan jag till och med svära på att mina tänder skallrade just i det avsnittet av låten. Vilken otrolig genomslagskraft!

På radioprogrammet ”RIX morgonzoo” har man öppnat en hemsida för alla fans. Där kan man vinna en massa fina priser. Bland annat en rosa T-shirt med text och bild på. Åh, om man hade den…Adressen dit är www.christertillbelgrad.nu Gå in där!

Jag har redan deltagit med min slogan och väntar nu vid brevlådan där mina priser kommer att dimpa ner. Ni kan få ta del av min slogan men ni måste lova att inte kopiera den.

Chrille är en härlig man.
Ingen sjunger såsom han.
I love Chrille, he loves Europe.
Vinner han blir drömmen sann!

Jag har också skickat en länk till alla mina vänner så de kan höra på låten riktigt ofta.

Den får ni här: http://www.youtube.com/watch?v=tWuKdGaN5SE

Nu ska jag gå och sy vidare på min flaggbanderoll så jag har något att vifta med på lördag. Jag säger bara ”We are all like one big family!!!

Hej! Nu är det dags att lägga ner omröstningen om kända hästar som vi har haft här på bloggen. Jag måste säga att ni inte vet vidare mycket om hästar från varken sagorna eller verkligheten.

Det gör inte jag heller men jag kollade upp svaren på internet...

Det var i alla fall nio olika påståenden om hästar och ni skulle gissa vilket som var fel. Precis som den där leken på fem myror...

Rätt svar var att det var fel påstående angående hästen Polishästen Utter. Han vann visserligen både guld och silver i world Police & Fire games. Men inte 2005 eftersom han då hunnit fylla trettio år. Utter dog 2006 i hagen hos sin matte Ulla Carin. Han pensionerades från polisen när han var 27 år gammal han hade då varit i tjänst i 23 år!

De flesta trodde att svaret var Brandklipparen. Karl XII:s häst som sägs ha blivit 47 år. HBrandklipparen var född 1671 och dog således 1717.

En spökhistoria berättar om hur det gick till när Brandklipparen gick ur tiden: En kulen natt hängde sig en olycklig dräng i stallet. På morgonen när stalldörrarna öppnades, berättas det, hade Brandklipparen slitit sig och galen av lukten av död rusade hästen ut ur stallet. Bländad av solen sprang han rakt in i stenmuren mitt emot stallet. Det är där du hittar hans minnessten idag.

Enligt en gammal legend kan man fortfarande höra Brandklipparens olyckliga gnäggningar under dimmiga nätter, där han springer och letar efter sin ryttare.

Att 95% av dagens engelska fullblod skulle härstamma från hingsten Darley Arabian som köptes från Syrien 1704 trodde ni inte heller var så troligt.

Men detta kan man läsa om honom:

Darley Arabian köptes i syrien år 1704 och skickades till familjen Darley i östraYorkshire. Han var en riktigt vacker häst som var högre än de flesta fullblod på den tiden med sin mankhöjd på 152 cm.

Darley Arabian betäckte en stor rad ston men speciellt stoet Betty Leedes. Deras avkomma blev den första stora kapplöpningshästen, Flying Childers. Ägarna sade att Flying Cilders var den snabbaste häst som någonsin sprungit i Newmarket.

En av Darley Arabians ättlingar var galopphästen Eclipse (häst)|Eclipse, en av de hingstar som haft störst betydelse för det Engelska Fullblodet och som var en obesegrad galopphäst.

Enligt forskningar har det visat sig att ca 95 % av dagens engelska fullblod härstammar från Darley Arabian.

Inte dåligt! Hoppas ni får mycket nytta i ert dagliga liv av att fått denna kunskap! Nu blir det en ny omröstning på bloggen.

Hej! I denna stund pågår fortfarande ungdomssektionens Blåbär och Lingon tävling. Drygt 65 barn deltar i de två klasserna. Jag är just hemkommen från stallet där jag träffade många glada barn som ville visa sina fina guldmedaljer.

Det är så kul att barnen redan efter att ha ridit tre terminer kan få delta i den här sortens "tävling" som lutar mer åt uppvisning. Det känns nog bra att få åka hem med mamma och pappa efteråt med en fin guldmedalj hängande runt halsen.

Massor av kredits till ungdomssektionen för detta arrangemang!!!

I slutet på veckan anländer en stor häst till vårt stall. Han heter Uniek och är en sjuårig valack på ungefär 165 centimeter i mankhöjd. Uniek kommer att stå cirka tre veckor i vårt isoleringsstall innan han får komma in i lektionsstallet.

Sedan kommer han i vanlig ordning att slussas in i verksamheten.

Om allt fungerar bra så ska han jobba med oss på ridskolan under en lång tid framöver.

Jag sätter in en bild här nedan eftersom jag vet hur nyfikna ni är...

Hej! Vi har haft fyra praoelever de senaste två veckorna. De har varit jätteduktiga! Ofta är det personer vi känner som kommer på prao. Då är det enkelt eftersom de redan vet hur saker och ting fungerar hos oss.

Andra gånger kommer det någon som ändå rider och är van vid hästar. Efter några dagar känner de sig hemma och har kommit in i våra rutiner.

Eftersom det inte är helt riskfritt att arbeta med levande  djur så har vi bett skolorna om att inte skicka praoelever utan hästvana. Det är rent säkerhetstänkande.

Någon gång har skolan ändå lyckats mygla med någon elev som inte sett en häst i hela sitt liv. Dessa elever brukar känna sig lite "allergiska" och be att få gå hem redan efter lucnch den första dagen...

Själv fick jag aldrig möjligheten att göra min PRAO i stallet (eller PRYO som det hette då) eftersom Syokonsulenten absolut tyckte att man skulle prova något man inte gjort förut.

Min första PRAO gjorde jag på ett Asfaltsverk. Jag fick sitta två veckor i en liten kur och väga lastbilar.

Lastbilen kom och körde upp på en våg. Jag tryckte på den gröna knappen och lastbilen åkte iväg. Efter det bestämde jag mig för att inte bli lastbilsvägare.

Min andra PRAO gjorde jag hos en träkonstnär. Jag blev kallad för Veronica i två veckor eftersom jag inte vågade säga att jag hette Ulrika.

Jag fick putsa träbitar med ett fint sandpapper. Det var trevligt att sitta där och putsa och bli kallad Veronica. Fast  det kändes inte riktigt som min grej. Bra! Då visste jag det.

Min tredje PRAO skulle jag få göra hos en rörmokare. Jag kände redan innan att jag nog inte ville bli rörmokare när jag blev stor så jag tog ett eget beslut och åkte till stallet i stället.

Gabbi hade nog den värsta PRAO platsen. Hon fick vara på ett labb där man gjorde försök på grodor. Gabbis jobb var att skära upp och sy igen paddor. En del överlevde, andra inte. Vi minns dem med vördnad!

Att vara på PRAO var ett utomordentligt bra sätt att få veta vad man inte ville bli som vuxen. Det tackar vi skolan för!