Hej! Även om vi människor inte just nu känner så mycket av våren som vi skulle vilja, så gör hästarna det.

I fredags fick min vuxengrupp bevittna riktig vårglädje. Det var Muskot som inte kunde hålla sig i skinnet. Gruppen skulle rida ute på en av våra dressyrbanor. Det var vackert väder och hästarna såg mycket nöjda ut där de stod uppställda på långsidan utanför stallet.

Muskot skruvade lite på sig redan vid uppsittningen. På väg upp till banan såg man riktigt hur glädjen började få det att pirra i benen. När han väl kom in på dressyrbanan pös det över och han la av två riktigt snygga bocksprång.

Eleven som red kände sig med rätta lite osäker och bad att få byta till en lite mer avspänd häst. Jag höll med och hon satt av.

Det är ju i och för sig inget konstigt med att en femårig häst har svårt att tygla sin glädje. Det enklaste sättet är att låta unghästen springa en stund i lina för att göra av med en del av energin. Men det hade vi ju inte tid med under lektionen utan det fick jag ta itu med senare tänkte jag.

Muskot däremot hade helt andra planer för dagen. Han gjorde ett till språng och slet sig fri. Sedan galopperade han helt enkelt ut från banan och körde en liten uppvisning i galopp och spruttsprång utanför staketet. Eleven och jag stod kvar inne på banan och såg honom galoppera iväg hur nöjd som helst.

De andra hästarna höjde på huvudena och tittade förundrade på honom. Jag  antar att de undrade var han fått all den energin ifrån.

-Vad gör du om alla hästarna börjar busa? Var det en elev som sa.

-Då går jag ner till stallet och tar en fika , sa jag.

Naturligtvis var det inte någon annan häst som busade sådet blev inget fika. Vilket var tur för jag hade inga fikapengar med mig i fredags.

Efter ett antal varv runt banan tog till sist bensinen slut och Muskot stannade och lät sig bli infångad och ledd till stallet. Det såg ut som om han sa: -Så där ja, jag kan minsann motionera mig själv.

Han var mycket nöjd över att få gå in i sin box och vila upp sig.

En sak som jag gärna vill förmedla till mina elever och alla andra som läser det här är hästarnas fulla rättighet att ha olika humör olika dagar.

För mig känns det helt självklart att en häst precis som en människa inte kan prestera på topp jämt likaväl som den vissa perioder kan känna sig jättepigg och laddad.

Som ryttare måste man ge hästen utrymme att fungera olika, olika dagar.

Egentligen är det först efter framridningen som man kan lägga upp sin plan för dagens arbete. Ibland tvingas man ändå att tänka om under passets gång. Man kan inte nå samma mål varje dag!

Det är ju en massa faktorer som spelar in när man rider. Om man går till hästen så är det dagsformen. Det vill säga dagens känsla, hästen känner sig glad, nere, pigg, trött, stel, kall, varm, och så vidare.

Sen kan det tillkomma småsaker som att hästen fått en liten sträckning/ ömhet i någon muskel eller att den efter en kall dag i hagen känner sig stel i rygg och länd.

Så kommer de där dagarna när hästen känner sig superfräsch och ger järnet under hela passet nästan oavsett vad man ber den om.

Jag antar att ni håller med om att det som står i stycket ovan likaväl kan gälla oss människor och som ni vet så är ridning en sport där häst och människa ska arbeta som ett lag.

Det kan vara svårt när man har olika "dagar". Men det är ju också en del i utmaningen.