Hej! I slutet på den här veckan åker jag, Gabbi och vår mamma till Scandinavium i Göteborg. Det är stora hästtävlingar där varje år vid den här tiden. I år fyller världscupen i hoppning 30 år så det blir lite extra firande. På Biltema säljer de såna där tutor som man brukar höra på hockeymatcher. Jag funderar på att köpa några för att höja stämningen när det är dags för Svenskarna att rida in på banan.

Vi ska ta tåget ner på fredag morgon. Jag har planerat att i princip bara ta med tandborsten och en T-shirt att sova i. Plus det jag har på mig förstås. Resväskan ska vara tom för som vanligt är det den stora mässan som drar. Där brukar jag handla allt möjligt som jag inte behöver.

Det är viktigt att ha med sig en resväska av hårdplast eftersom man är tvungen att hoppa på den för att den ska gå igen när det är dags att åka hem igen.

Gabbi och jag har planer på att tömma mammas resväska i smyg och packa ner nyinköpta grejor i den också.

Vi vet inte riktigt hur länge hon skulle vara arg efter det så vi måste fundera ett tag till i fall det är en bra idé eller inte.

En gång bilade vi till Scandinavium. Det var Gabbi, jag, Erica och Jenny. Redan efter den andra dagen så var bakluckan på bilen full. Vi var tre stycken som satt däruppe för att överhuvudtaget få igen luckan. När den väl var stängd så kom vi överens om att inte försöka öppna den förrän vi var hemma i Uppsala igen.

Så vi fick börja packa in resten av våra fynd i baksätet på bilen. När det var dags för hemfärd igen så lät vi Erica och Jenny som bägge var väldigt tunna och små, sitta i bak, under alla grejor. Vi varken såg eller hörde av dem förrän vi lastade ut sakerna hemma i Uppsala. Faktum är att vi inte hittade Jenny förrän framåt onsdagen när vi packade upp en kasse med benlindor.

I år har Gabbi skrivit en lista på saker som hon verkligen behöver. Hon planerar att hålla sig till den och inte köpa något onödigt. Jag tycker det låter i klass med ett nyårslöfte så jag har varit på oddset och satsat pengar på hur länge det kommer dröja innan hon packar ner något som inte står på listan. Jag ger det en timme…

Själv har jag inte skrivit någon lista eftersom jag inte behöver något alls. Däremot har jag inget emot att köpa en del onödiga saker eftersom det känns så bra att handla.

I år ska vi bo på hotell. Vi har två rum. Det är meningen att Gabbi och jag ska bo i det ena och mamma i ett eget. Det är inte för att hon snarkar utan för att hon ska få lugn och ro. Förmodligen så kommer vi alla att sova i samma rum eftersom det andra kommer att vara fullpackat med våra nyinköpta saker.

Ett år var vi ett gäng med instruktörer och uppstallare som åkte till Scandinavium. Vi hyrde det billigaste rummet vi hittade för att vi skulle få mer pengar över att handla för. Detta ledde till att vi hamnade i ett område som heter Angered.

Det var den första och sista gången vi bodde där. Det var nämligen på den tiden ett rätt så skumt ställe. Vi kom ner på kvällen och parkerade i det anvisade parkeringshuset. Vår bil var den enda bilen som fortfarande hade fyra hela däck och framrutan intakt. Parkeringshuset var inklätt i galler och man fick använda en kod för att ta sig in och ut genom den armerade dörren.

Nyckeln till rummet hämtades ut genom ett hål i väggen efter att vi slagit in ytterligare en kod. Huset bredvid vårt var just nedbrunnet och det pyrde fortfarande i ruinerna.

Vårt rum låg längst bort i en korridor där samtliga dörrar uppvisade bryt,- och slagmärken. Vår dörr hade dessutom en serie runda hål i sig som vi fantiserade vilt om.

På nätterna turades vi om att vara vakna och hålla vakt. Man låg på helspänn under täcket med ficklampan tänd.

Vi träffade aldrig på en enda levande människa men vi kunde höra dem dra runt utanför husen under nätterna. När vi skulle till och från parkeringshuset så utnyttjade vi de buskar som fanns utplanterade längs husen. Vi skapade ett kodat språk för att ta oss fram. Alla fem satt bakom busken. Dagens utvalda ledare höll utkik. När kusten var klar utstötte hon ett ekorren-Leif-liknande ljud varefter alla fem snabbt trippade, djupt nedböjda, mot nästa buskage.

Den sista dagen la vi nyckeln i hålet i väggen. Vi tog oss inte tid att se efter om kusten var klar utan skenade lättade mot garaget. Vi smällde igen bildörrarna och trampade gasen i botten. Hem mot Uppsala. Men jäklar (ursäkta) vad vi hade handlat mycket!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...