Hej! Den genomsnittliga hästägaren har en Volvo. Äldre modell med lite dåliga stötfångare och trasig styrservo. Men den har DRAG!

Draget är det enda viktiga med hela bilen för man måste ju kunna ut och åka med sin häst. Ofta är Volvon lite rostig nertill och har en färg som var modern förut.

Förarsätet är nedsuttet och det finns knappar för sätesvärmare och airkondition men dessa har inte fungerat så länge hästägaren ägt denna bil.

För att räknas till en äkta hästägarbil så måste också Volvon ha gått minst 28 000 mil sedan senaste servicen. Hästägaren tänker inte heller göra någon mer service för så mycket skäll från en verkstadsföreståndare står ingen ut med.

Det finns några andra bilmärken som kan räknas som hästägarbilar. En riktigt gammal Mazda eller Ford går också bra bara den har det rätta miltalet på mätaren och alla stötdämparna är slut.

En hästägarbil får inte gå fortare än 50 kilometer i timmen i uppförsbacke då släpet är påkopplat. I nedförsbacke och i bra underlag kan det hända att den kommer upp i närmare hundra. Men då ska det förståss vara en riktigt trevlig och lång nedförsbacke.

Om det är sommar och vindrutan är nedvevad kan man höra hur hela bilens sällskap ropar; -Åhej, Åhå, Åhej, Åhå, under den strävsamma färden i en uppförsbacke. Likaså kan man höra glada hurrarop och applåder då Volvon "susar" förvi i nedförsbacken. Detta är helt normalt för en bil fullastad med hästfolk på väg till tävling!

Hästägaren är alltid beredd på punktering. Gärna på mer än två däck under en och samma dag. Det är trevligt att sitta vid vägkanten och vänta på en släkting som kommer med fler reservdäck en varm sommardag då man varit på tävling sedan tidig morgon. Det är då som livet leker!

Hästägaren är alltid beredd på att hela motorn lägger av. Gärna när man är i Tierp och det är lördag. Det är trevligt att se lite närmare på andra städer medans man väntar på en snäll släkting som kommer med en ny bil. Det är också trevligt att få åka och hämta sin bil efter två veckor på verkstad i Tierp.

Hästägaren är alltid beredd på att bilen börjar koka. Gärna när man har varit på tävling och är trött och längtar hem. Det är mysigt att köra någon kilometer och sedan ta en lång skön paus medans motorn svalnar. Man hinner fundera så bra och det blir många pauser innan man är hemma. Naturligtvis finns det ingen snäll släkting hemma denna dag.

Det är härligt med gamla Volvobilar!