Hej! En gång följde Gabbi och jag med en kompis till den ridskolan som hon red på. Det var en mindre ridskola som låg rätt så långt utanför stan.

 

Där hade man inte något direkt system för gruppnivåer utan det gick bra att ta med sig en slant och betala direkt på plats så fick man vara med på dagens lektion.

 

Vi hade inte ridit särskilt länge på vår vanliga ridskola utan kunde nog räknas som ganska färska ryttare fortfarande. Så det var mycket pirr i magen när vi svängde in på stallplanen för att möta ett nytt stall och en massa nya hästar.

 

Vi hann gå en sväng i stallet och titta på ponnyerna och hästarna innan det var dags för upprop. Så plötsligt ropade ridläraren och en grupp barn samlades för att få veta vilken häst de skulle rida på.

 

Gabbi och jag sträckte fram våra pengar. Ridläraren tittade på oss och gav oss sedan varsitt hästnamn. Vi gick i väg genom stallet för att leta reda på våra hästar. Gabbi hittade sin först. En liten B-ponny som nog var född någon gång under det förra århundradet.

 

Efter en stund hittade jag min häst. Jag stannade förskräckt upp och kände hur det knöt sig i magen. Min häst var en HÄST! Den var jättelik! Jag hade ju bara ridit på ponnyer på min ridskola. Hon var STOOOOR, brun och bara fyra år… Jag kände hur kraften i mina ben försvann och tänkte att jag borde ha stannat hemma och lekt med mina klippdockor i stället.

 

Men nu var jag här och det var bara att bita ihop. På något sätt så hävde jag upp sadeln på hästen och krånglade på tränset. Så ledde jag ut henne till paddocken där lektionen skulle vara. Gabbi stod bredvid sin söta B-ponny och vinkade när jag kom ut. Jag gjorde någon konstig min tillbaka och ställde mig på medellinjen för att sitta upp.

 

Det var en brokig skara med ”hästar” som skulle vara med. Några B-ponnyer, några mittemellan-storlekar, jag med min ”pansarvagnshäst”, två åsnor och en travhäst som var spänd för en sulky…

 

Vi fick sitta upp och justera i ordning våra stigläder. Så började lektionen. Alla styrde ut sina ”djur” på spåret. Där gick åsnorna, travhästen med sin sulky och de övriga hästarna i skritt runt spåret.

 

Efter en liten stund började jag slappna av. Den stora skritten var på något sätt sövande i sitt sätt att gunga. Solen värmde och fåglarna kvittrade. Travhästen drog sin sulky och åsnorna knallade på. Någon hade dessutom tagit in en unghäst på banan och stod nu och longerade på ett spår innanför oss som red lektion.

 

-Ta tyglarna! Hörde jag plötslig ridläraren ropa. Jag kvicknade till och kortade snabbt upp tygeln. Det hade blivit dags för TRAV!

-Kom fram i trav och rid lätt! Ekade ridlärarens raspiga stämma. Jag lade till skänklarna och gav min häst ett lätt tryck i sidorna.

 

Någon trav blev det inte tal om! Hästen satte fart i galopp utefter spåret. Hon varvade åsnorna och sulkyn. Svepte förbi unghästen i linan och avslutade med ett luftsprång precis vid en gigantisk vattenpöl i ena hörnet på banan.

 

Som ni säkert förstår så gjorde jag en fantastisk och minnesvärd luftfärd och landade med ett plums mitt i vattenpölen. Jag fick upp huvudet ovanför ytan och frustade ut brunt lervatten. Jag torkade bort leran ur ögonen med tröjärmen och fick syn på ridläraren som stod vid pölen och tittade på mig.

-Bara nittionio gånger kvar! Sa hon glatt och i nästa sekund var jag uppslängd på hangarfartyget igen.

 

Jag skrittade resten av lektionen…

 

Nästa lördagsmorgon klev jag in i stallet på min vanliga ridskola. Det v ar tyst och lugnt och luktade hemma. Jag stannade innanför dörren och lät blicken svepa över boxraderna. Bara ponnyer, tänkte jag för mig själv. Så gick jag mot sadelkammaren för att hämta sadeln och rida dagens lektion.

Hej! Idag skulle jag vilja hylla alla dem som jobbar runt omkring en ryttare när det är tävling.

Att tävla blir så mycket enklare när man har ett väl fungerande ”team” runtomkring sig.

Just i ridsport så består ofta teamet av ens närmaste familj som följer med i ur och skur. År ut och år in. Jag träffar dem på tävlingsplatserna. Folk som jag har tävlat med och mot sedan ponnytiden, och deras föräldrar, deras team.

Kanske är det likadant i andra sporter. Det vet jag inget om.

 

Efter 25 års tävlingar så har min familj blivit ett mycket starkt team där alla vet precis vad de ska göra.

 

Min pappa finns alltid i bakgrunden. Med sitt enorma lugn så kan han hantera både nervösa ryttare och hästar på ett perfekt sätt. Jag vet inte hur många gånger jag har sett honom gå bort mot tävlingsplatsen med en 750-kilos häst ovanför sig i luften utan att ens höja rösten. Efter en stund står hästen och betar lugnt på en gräsplätt.

Pappa har också med åren blivit riktigt duktig på att se när hästarna jobbar bra och när det behövs lite mer från ryttaren.

 

Min mamma är den som har fullkomlig koll på mat- och vätskeintag. Med kylväskan alltid färdigpackad så ser hon till att vi äter och dricker innan vi rider. Det är så viktigt för att man ska kunna prestera alls.

Mamma har också tagit till sin uppgift att hämta protokollet efter avslutad ritt. Är det bra överräcker hon det med ett leende och är det sämre följer det med ett par tröstande ord i stället.

 

Gabbi och jag turas om att tävla, coacha och grooma. Coachingen börjar redan på hemmaplan under de dagliga ridpassen. Där tittar vi på varandra, bollar idéer och hjälps åt.

På tävlingsdagen är det putsning av utrustning, flätning och putsning av häst och packning av kassar som ska med. Vi har vår speciella rutin som vi följer till punkt och pricka och därför glömmer vi mycket sällan något.

 

När jag ser de nya ponnyryttarna åka iväg på tävling med sina föräldrar så brukar jag säga att det kommer att vara likadant om tjugo år. Ni kliver upp klockan 05.30 och tar på er stallskorna för ännu en tävlingsdag.

 

Ofta tänker jag på vilken förmån det är att få all den här hjälpen men också all den här tiden med sin familj. Hur mycket hade jag träffat dem om det inte vore för hästarna?

Igår fick jag en bild av Saga. Bilden har jag lagt under inlägget. Hästen, i det här fallet Ronaldhino syns i förgrunden. Men titta längre bak. Där står pappa lite i bakgrunden, han ser ganska nöjd ut. Ridningen går bra. Precis så är det!

 

Alla ni som har föräldrar och syskon som hänger med ut på tävling ska skatta er lyckliga. Det gör allt så mycket enklare, och roligare!

 

Tack för hjälpen!

Hej! Vilken underbart solig helg vi har haft och även om det har varit svettigt att rida så är det att föredra framför snö, regn och blåst när man är på tävling.

Nu har jag lagt ut en lite längre redogörelse för helgens tävlingar på hemsidan www.uppsalaponnyklubb.se gå gärna in där och titta hur  duktiga alla ryttare och hästar har varit.

Själv har jag legat lågt hela dagen bokstavligt talat eftersom jag tillbringat den i soffan. Efter helgens bravader beslutade sig tydligen min bacill att vakna till liv igen och jag har levt dagen i feberyra.

Men det var det värt eftersom det var så kul att tävla!

Jag har också äntligen insett hur gudabenådad min sharlakansfeber var egentligen trots lång feber, alla prickar och fruktansvärd klåda.

Jag tappade bland annat allt skinn på händerna vilket gjorde att många års väl inarbetade mockarvalkar försvann.

För tillfället är det skinnet på fötterna som faller av och det ska bli väldigt intressant eftersom mina fötter tillbringat den största delen av de senaste tjugofem åren i ett par ridstövlar. (Ja, nu tror ni väl att jag föddes i ett par ridstövlar, fast jag är något äldre även om det inte syns!)

Jag följer spänt utvecklingen.

Har idag hittat en del nya prickar på magen och tänker att det kanske är dags för ännu en scharlakansfeber. Då skulle jag inte ha något emot att byta skinnet i ansiktet eftersom det verkar ha halkat ned en bit de senaste året. Håll tummarna.

Så ser ni tomten smyga omkring i Jälla nu igen så ta det lugnt. Det är bara jag som återfått min röda färg och irrar omkring i feberyra.

Det kan också hända att ni får se en färgglad fågel med lång svans och något som liknar en rosa elefant fast då är det inte mig ni ska prata med...

Vi ses i stallet!

Hej! Ännu en sommardag. Hade det blåst någon vind så hade det varit UPK:s med tanke på den fantastiska tävlingshelg som vi har haft.

Under förmiddagen var det full fart i stallet. Både ridskolehästar och privathästar skulle iväg på tävling åt lite olika håll.

Den andra omgången av ponnyernas division 3 skulle ridas vid Bälinge Ridklubb. Vi hade två lag med. Förra omgången på Jälla blev det ju seger och UPK:arna lyckades också sno åt sig varenda en av de individuella placeringarna.

Trots att Carina F verkade lite förvirrad när jag mötte henne i morse (hon svamlade om färglada fåglar och nånting om rosa elefanter...) så kom alla ponnyer och barn iväg till tävlingen som de skulle. Jag har just fått Rapport från Bälinge och Carina. Lagen kom etta och trea och hon hade inte sett en enda elefant. Samtliga hade dessutom solat sina ben under veckan för att inte skrämma nån i sekretariatet. Det tackar vi för!

UPK:arna tog också 9 individuella placeringar av elva möjliga.

Det får man väl vara "ganska" nöjd med. Vi får tacka lagledare Karoline Söderlind som vid det här laget likt många andra lär vara illröd efter en heldag i solen.

Emilie Wass har också skickat rapport från deressyrtävlingen i Enköping där hon och Kalle E tävlar dressyr idag.

I första klassen tog de en fjärdeplacering på bland 37 startande. I skrivandets stund ligger hon på placering i den andra klassen och jag håller tummarna att hon får behålla den.

Själ var jag på Lurbo där Winston och Gabbi startade i en Medelsvår B. Det var min tur att putsa stövlar idag eftersom Gabbi hjälpte mig igår.

Winston kändes en aning seg i det heta vädret men kom så småningom igång fint.

De lyckades ta sig upp på en femte- eller om det var sjätteplats i klassen bland 20 startande, precis utanför placering vilket kändes mycket bra eftersom detta endast är den tredje starten i medelsvår B för Winston.

Vilken kanonhelg för UPK:arna helt enkelt. Jag vet att några har varit iväg och hoppat också och jag håller tummarna för att det har gått bra för dem med. Jag återkommer med närmare redovisning av helgens resultat imorgon.

Kom ihåg att ni som har varit och tävlat gärna får skicka några rader till mig så lägger jag ut detta på hemsidan!

018500749@telia.com eller upk@telia.com

Hej! Vilken fantastisk sommardag idag den 10 maj! Vi "vuxen-UPK:are" har varit i Bälinge och tävlat dressyr. Det var andra omgången i allsvenskans division 2 och vi svettades något grymt på de öppna fälten vid Eke, Bälinge.

Ronaldhino och jag var ute för att lufta oss i förklassen, en LB:3. Det var Rolles tredje start i livet och efter en mycket pigg vecka med många luftfärder kändes det spännande att sitta upp i sadeln.

Framridningen förflöt långt över förväntan och jag varvade ridningen med vätskeintag i stora mängder. Så blev det min tur och jag lirkade in Ronaldhino på banan för att rida runt staketen ett par varv.

Det fanns många spännande skuggor att hoppa över och blommor att krumma sig för.

Domaren blåste till start och Ronaldhino tog ett förskrämt skutt in på banan. Där var vi igång!

Första målet var att springa fram mot den otäcka domarkuren vilket vi också gjorde på ett snyggt sick sack spår. En snabb sväng till vänster och sedan hoppa inåt i hörnet.

Vid andra bokstaven gjorde vi en bit av den tänkta volten innan vi också visade bra balans på endast två ben. Borde ge dubbla poängen men det blev bara en trea...!

Halten blev bra och vi fick en sjua. Så var det dags att öka traven och det gjorde vi! Avslutade också diagonalen med några schyssta luftsprång och så ett nytt hörn att kasta sig in ifrån. Tre igen...

Så kom fyra serpentinbågar där vi återigen visade fin balans på två ben och en snygg snurr hela varnet runt.

Skritten kändes lugn och Ronaldhino fick en välbehövlig paus efter att ha gett järnet i den första delen av programmet.

Redan i den första galoppvolten visade vi dock att det fortfarande fanns lite krut kvar genom att hastigt byta färdriktning efter den första halvan.

För säkerhets skull fortsatte vi att växla mellan treor och sjuor i galopprogrammet. Efter en fin galoppökning och en lyckad upptagning som avslutning kunde vi ställa upp och säga adjö till domaren.

Ronaldhino sträckte stolt på halsen och skrittade lugnt ut från banan.

Vi var båda mycket nöjda med vår uppvisning. Jag var nöjd eftersom Rolle kändes fin och avspänd mellan sina utspel på banan. Rolle å sin sida var nöjd över att ha pressat in så många extranummer i ett relativt kort program.

Önskar att det fanns en klass för oss som rider unghäst där man kunde få improvisera lite mer. Då tror jag att vi skulle få full pott!

Kan också berätta att det fanns fler duktiga UPK:are i klassen. Sara och Lola var till exempel tvåa efter att endast ha utfört de rörelser som ingick och det på ett bra sätt dessutom!

LA:4 hette dagens andra klass som också var lagklass. Exakt samma lag som förra omgången var det. SAra och Lola, Elvira och Goliath, Linnea och Camomill samt Anette och Rioja.

Uppsala Ponnyklubb har inte i år heller någon junior i laget. Det beror förmodligen på att våra juniorer väljer att rida ponnyer. Laget junior räknas upp rejält i poäng ,vilket kan göra det svårt för laget att få ihop tillräckligt med poäng för placering om man inte har någon junior.

Men det var fyra envisa ryttare och hästar som hade blodad tand från förra omgångens andraplacering.

När klassen slutade stod Sara och Lola som trea på prispallen. Elvira och Linnea delade på fjärdeplatsen. Detta räckte till en andraplats för laget även denna gång vilket betyder direktbiljett till A-finalen.

Snyggt jobbat!!!

En mycket varm dag men också en mycket bra dag är nu till ända.

Hej! Jag har funderat vidare lite på det där  med ridlägren som jag  skrev om i onsdags. Gabbi hade ju Tyska barn på sitt läger. hon fick ett Svensk-Tyskt lexikon i miniformat att ha i fickan. Tur var väl det eftersom det enda Tyska ord hon kunde utantill var "kartoffel" vilket betyder potatis och det har man ju ingen vidare användning för utom vid lunchen möjligtvis.

Den andra instruktören hade diabetesbarn och utrustades med Dextrosol i händelse av insulinkänning. Hur det ser ut och vad som händer kunde hon bara gissa.

Så kom jag att tänka på en sak. Den här ridlägermogulen anordnade ju även konfirmationsläger till häst. Vem höll i dom? Gabbi och den andra tjejen kanske ska tacka sin lyckliga stjärna att de inte blev tilldelade varsin bibel och vit krage...

Funderade på om vi inte skulle kunna anordna ett kombinerat rid- och  rugbyläger på UPK någon gång?

-Hej och välkommen, är det du som har anmält dig som frivillig ledare till nästa veckas läger? Varsågod, här har du dina axelskydd och en ask med plåster. Lycka till!

Eller... Det kanske skulle vara roligare med ett kombinerat rid- och fallskärmsläger.

-Hej! Hästarna står i hagen där borta och planet är bakom husknuten. Glöm inte att tanka innan ni ger er iväg och inga hästar i kockpit!

Man skulle ju också kunna ha ett rid- och löpläger.

-Hej! Ska du jobba? Ta på dig löpskorna och ge dig iväg direkt. Hästarna gick i hagen därborta men nu är det ett stort hål i staketet. Vi har inte sett till dem sedan igår vid lunch. Du har två timmar på dig innan ridlägerbarnen anländer.

Det finns  säkert en hel massa säljande koncept vad det gäller ridläger. Jag vet att det kan vara underbart roligt att gå på ridläger men man bör lägga lite tid på att välja rätt plats. När man har hittat ett läger man trivs med kan man åka dit år efter år och ha lika roligt varje gång!

Nu ska jag gå upp till stallet och ta lite kort på våra hästar när de käkar gräs. Titta i vår Pixbox på eftermiddagen! http://www.pixbox.se/usr_show_id44112_page0_order1.html

Hej! Idag har ponnyerna och hästarna fått vara ute i gräshagar. Det är bara några veckor kvar till betessläpp och dags att vänja in magarna vid färskt gräs istället för hö och hösilage.

Jag kan meddela att samtliga hästar såg mycket nöjda ut när de stod ute i gräset!

 

Som vanligt har våren exploderat på bara några dagar. Från att konstant ha levt med regn, lera och mörker till nära på sommarvärme. Själv har jag inga stora problem med pollen men jag anar att det finns gott om dem nu.

 

Vis av tidigare somrars torra perioder och utebanor så har vi varit förutseende nog att strö magnesiumklorid på våra utebanor och vägar för att slippa damm och hårda underlag. Till dressyrbanan gick det åt ungefär ett ton! Det kostar en hel del men sparar på både luftrör och skonar inte minst hästarnas ben eftersom underlaget behåller sin stuns.

 

Några ”hästhistorier” att dra för kompisarna:

 

Under en ridlektion glider nybörjaren längre och längre bak på hästen. Med panik i rösten ropar han:
- Ge mig en ny häst fort - den här håller på att ta slut!

 

Mamman till dottern:
- Vet du vad det är för skillnad på en på en ponny och en teddybjörn?
- Öhh... nej?
-Det avgör saken. Du får en nalle nästa gång du fyller år!

 Pelle, tre år, sitter framför TV:n och tittar på travtävlingar.
- Det där är väl ingenting för småbarn, säger hans mamma.
- Det är det visst det, säger Pelle, just nu kör dom ett lopp för tre åringar!

Två hästar står och pratar i en hage:  - Nå hur vad det i Stockholm?  - Bra, men Hötorget var en rejäl besvikelse!   Två hästar står och snackar: - Min ryttare blev jättearg på mig i dag, klagade den ena, jag förstår inte varför! Hon sa att hon ville flyga högt över nästa hinder och då tvärstannade jag och lät henne göra det...  

Hej! Idag har jag kollat våra lotter från Scandinavium en extra gång. Jag vet ju redan att det blev fel nummer draget på Scancinavium vilket gjorde att förstapriset hästen Akrobat, tillföll någon annan än mig.

Min första reaktion var att något måste ha blivit fel men nu några veckor senare har sanningen sjunkit in och jag har insett att jag kommer att spara en ansenlig summa pengar varje månad genom att bara köpa nitlotter

Så i morse kom jag på att jag borde gå in på datorn och kontrollera övriga vinster. Det fanns ju faktiskt mycket annat att vinna. En trailer, ridhjälmar och så ridläger.

Ridläger vore kul sa Gabbi och jag till varandra en morgon. Vi har aldrig varit på ridläger själva. Däremot har vi jobbat på en hel massa olika ridläger. "Slavat" dygnet runt, lagat mat, haft lektioner, sålt godis och tröstat hemlängtande barn under mörka nätter i undermåliga baracker där regnvattnet sipprat in genom dåligt tätade tak.

Gabbi jobbade några sommrar på ett av landets största ridlägerkoncept. Långt över hundra hästar och lika många barn varje vecka. (Hästindustri...) Gabbi var sexton år och fick den första dagen på jobbet följa med chefen ut till hästhagen. Han pekade snabbt ut femton hästar i den gigantiska hästflocken och sa att de där kan du använda.

När Gabbi kom tillbaka till stallplanden stod femton barn där med sina föräldrar och det var bara att köra igång. Två av barnen talade dessutom bara Tyska! Någon planering eller förevisning av ridbanor och uteridningsställen och så vidare fanns inte. Det var bara att bita ihop och köra på.

En annan av de instruktörer som idag jobbar hos oss har också varit och arbetat på samma ställe. Den första sommaren härdade hon precis ut. Hon blev tilldelad "diabeteslägret". Någon kurs i sjukdomen diabetes ingick inte men hon fick en förpackning med Dextrosol att ha i fickan vid händelse av insulinchock.

Den andra sommaren fick hon kalla fötter precis innan hon skulle åka. Hon ringde och sa att hon ramlat illa och brutit benet. Det brukar vi reta henne för än i dag. Ska man jobba på ridläger får man verkligen ställa in sig på hårt arbete dygnet runt.

Det är därför vi kör dagridläger hos oss på UPK. Personalen blir betydligt mer utvilad och barnen sover gott hemma!

Tillbaka till lotterna. Jag kollade lott efter lott. (De kostade bara 20 kronor styck, så vi hade köpt måååånga...) Så plötsligt såg jag ett nummer som kändes bekant. 26247 stod det i dragninglistan.

Jag började frenetiskt bläddra igenom mitt lottberg. Som jag åtminstone  hade varit förutseende nog  att lägga i nummerordning. (Nu får man användning av fyran i matte)

Där var den 26230. Wow, tänkte jag, bara 17 nummer ifrån ridlägret. Tänk så nära att Gabbi och jag hade fått åka iväg och välja varsin söt liten ponny.

- Jag vill ha en snäll och helst en vit! hade jag sagt. Sen kunde vi ha skumpat runt där en vecka. Barbacka på uteritt. På eftermiddagarna hade vi fått stå i kioskkön för att köpa godis för den obligatoriska tjugan. Så det bästa av allt, vid tretiden på natten skulle vi ha väckt vår ridärare och sagt att vi hade hemlängtan och vi skulle inte ha haft det minsta lilla dåligt samvete över att vår sextonåriga instruktör redan fått gråa hår.

Ja drömma går ju an...Nästa år köper jag nog ett större lass med lotter eller så beställer jag det där ridlägret direkt. Det är dags för "paybacktime"!