Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg den 17 juni 2008

Av Ulrika Pernler - 17 juni 2008 10:56

Hej! Igår började sommarens första ridläger. Ett stort gäng tjejer, killar, mammor, pappor och far- eller morföräldrar fanns på plats vid samlingen halvnio. Efter en kvarts genomgång av hur lägerdagarna kommer att se ut så blev alla tilldelade varsin häst. Efter ytterligare en halvtimme så verkade det som om barnen hade varit på ridläger i hela sitt liv. Det borstades, flätades och putsades. Utanför stallet lekte en grupp barn ute på en av gräsmattorna.

 

Att få massor av nya kompisar och att få mysa hur mycket man vill med en häst som efter en vecka förmodligen kommer att vara ens favorithäst är nog de två viktigaste komponenterna till en bra lägervecka.

 

Så till något annat. I söndags var det hopptävling och jag fick som vanligt frågan varför jag inte var med. Så jag kände att jag måste skriva något om det fantastiska med att vara ryttare.

 

Det finns en mängd olika grenar att rida, träna och tävla i där hästen är navet. Man kan kalla sig motionsryttare, allroundryttare, ”buskryttare”, hoppryttare, dressyrryttare, fälttävlansryttare, westernryttare, distansryttare, islandshästryttare eller något annat som man tycker passar.

 

Även inom tävlingsgrenarna finns det olika ”nivåer” av ryttare. Det finns de som mest tränar och bara någon gång ibland ger sig ut på banan för att stämma av sin utveckling. Det finns de som rider upp till en viss klass t ex LA. De stannar kvar där år efter år och är nöjda med det. Så finns det de som hela tiden vill komma vidare. Sån är jag. Jag vill hela tiden lära mig lite till, bli lite bättre. Jag ser tävlingsklasserna som genomfarter till nästa nivå.

 

Med alla dessa olika inriktningar kan våra hästar som alla är individer hitta någonstans att passa in. Vi ryttare har till uppgift att förbereda och hjälpa vår häst att utföra det vi ber om. Men man måste också inse att det vore orimligt att alla hästar skulle kunna utföra samma saker. Alla människor blir ju inte elitidrottare så varför skulle alla hästar bli det? Beroende på ras, ålder, exteriör och temperament och inte minst ryttare så har hästarna olika förutsättningar. Några passar bra till dressyr, hoppning eller fälttävlan. En annan kanske har ett supertemperament för att jobba som turridningshäst medan nästa passar bättre som enmanshäst i ett mindre stall.

 

Alla hästar har rättigheten att få hamna på rätt plats och göra det de trivs med. Det är bara ett par år sedan jag sålde en häst som jag trivdes bra med och som jag trodde på eftersom han inte riktigt trivdes med att tävla och träna som jag ville. En ryttare får aldrig vara egoistisk!

 

Jag inriktade mig ganska tidigt mot dressyr. Jag var i femtonårsåldern när jag plötsligt insåg hur mycket mer jag ville lära mig om dressyr och hur roligt jag tyckte det var att tävla i grenen dressyr. Innan jag fick den ”uppenbarelsen” hade jag tävlat ungefär lika mycket i båda grenarna dressyr och hoppning upp till LA nivå.


Att jag så småningom helt gick över till att rida dressyr hade inget med rädsla att göra överhuvudtaget utan var ett rent intresse då jag insåg att jag fick fler framgångar i dressyren.

 

Jag har ändock tävlat lite grand i hoppning även på stor häst men bara upp till LB. Min sista hopptävling gjorde jag hösten 1986 sedan var den ”epoken” till ända. Det betyder inte att jag inte hoppat ett hinder sedan dess. Min förra häst och även den jag hade innan var väl utbildade även i hoppning så dessa hoppade jag regelbundet på gymnastiknivå som omväxling i arbetet.

 Dressyr är min stora passion. Man kan alltid lära sig lite mer, bli lite finare i sin kommunikation, bli lite bättre på att genomföra sitt program. Jag tycker det är lika roligt varje dag. Det är exakt likadant för den renodlade hoppryttaren som hela tiden strävar efter att bli lite följsammare, lite bättre på att rida mot och mellan hinder, hoppa lite högre. 

För ett och ett halvt år sedan köpte jag en unghäst som då kommit från Tyskland under hösten. Han är Hannoveranare till rasen och sedan flera generationer framavlad för att gå som dressyrhäst. Han har de kvalitéer som jag önskar och vi jobbar tillsammans på att stärka, utbilda och utveckla hans dressyregenskaper. Jag hoppar honom inte alls eftersom jag inte vill ha hopphästens egenskaper på honom. Det är inte kompatibelt med min dressyrridning helt enkelt!

 

Jag tror inte att det är speciellt troligt eller vanligt att man kan ligga på hög nivå samtidigt i både hoppning och dressyr med en och samma häst. En dressyrhäst och en hopphäst skiljer sig ganska mycket åt både i utseende och till egenskaper. En dressyrhäst på högsta nivån är en muskelbyggare. Stark, balanserad och uthållig. En hopphäst på högsta nivån är explosiv, vig och snabb. Jag sätter in två bilder här nedan som på ett tydligt sätt visar hur stor skillnaden kan vara. Naturligtvis finns det som alltid de som ”går utanför ramarna”.

 

Så jag måste göra er besvikna. Jag kommer trots tjat inte att starta i någon hopptävling.  Jag är inte rädd. Jag har bara inte intresset.

 Nu vill jag inte på något sätt klanka på dem som känner rädsla vid ridning. Vad det gäller ridning och rädsla så har jag stor förståelse för att man kan vara rädd när man rider och jag jobbar gärna med att stärka och hjälpa de elever som känner rädsla för jag har också varit rädd och vet helt säkert att det går att övervinna.  

Vad ni än rider i för gren så se till att njuta och ha rolligt med er häst.

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14
15
16 17 18 19 20
21
22
23 24 25 26 27 28
29
30
<<< Juni 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards