Nu är det bevisat. Yvonne är ”kvinnan som kan tala med hästar”. En gång kan vara en slump men inte två… Efter händelsen igår vill jag bestämt säga att hon har en telepatisk kontakt med djurvärlden. Så här var det:

Strax före tolv igår kväll låg Yvonne i sin säng och höll på att glida in i drömmarnas värld när hon plötsligt insåg att drömmen var ackompanjerad av ljudet av galopperande hästar. Efter en snabb blick ut genom sitt sovrumsfönster inser hon att där springer fyra hästar som inte borde springa där.

Plötsligt viker hästarna av från väg 288 och ut på vallen utanför våra hus. Hästarna är glada och ystra över sin frihet och galopperar glatt runt och busar.

Sekunderna efter ringer telefonen i grannhuset det vill säga hemma hos mig. Jag är vaken eftersom jag tittar på en bra film. Björn svarar och på några sekunder har vi förstått att vi är mitt i ett scenario av förrymda hästar, en stor bilväg och ett antal nyvakna grannar. Jag hoppar i de kläder som ligger närmast och beger mig ut för att delta i jakten.

Vi är fyra stycken hästjägare på åkern, Anders, Yvonne, Björn och jag. Efter en snabb blick på hästarna kan jag avskriva dem som rymlingar från UPK. Det här är någon annans hästar. Anders har intagit positionen som ”vägvakt”. Han springer i vägrenen och viftar med armarna för att hästarna ska springa åt andra hålet. Han försöker också få de bilister som åker förbi att sakta ner farten. Några blinkar argt med billysena åt den halvklädde galningen som springer runt mitt på vägen. Yvonne och Björn försöker omringa flocken vilket inte är så lätt på två personer.

Själv springer jag runt ute på åkern med telefonkatalogen under armen och en trådlös telefon i handen samtidigt som jag försöker stänga av vägen för de springande hästarna.

Under tiden jag springer så ringer jag några samtal för att få tag på Mats som är hästansvarig på Jälla skolan. Sedan ringer jag polisens ledningscentral, 114 14, och talar om att det finns lösa hästar i anslutning till väg 288.

Efter en stund lugnar hästflocken ner sig och låter sig matas med repat gräs. Ingen av hästarna har grimma på sig så allt vi kan göra är att försöka få dem att behålla lugnet. Vi står där och repar gräs och matar hästar.

Yvonne och jag tittar plötsligt på varandra och inser nästan samtidigt att vi har precis likadana kläder på oss. Grå säckiga gympabrallor och sliten munkjacka utan nåt under och foppatofflor på fötterna. Det måste vara den ultimata hästjägarklädseln eller är det hemmafruns dresscode? Jag får också en tanke om att en telepatisk länk sänts ut från grannhuset. ”Ta på dig munkjackan men lämna platådojorna i hallen, vi ska jaga hästar.” Jag ryser lite vid tanken på att min hjärna möjligtvis blivit kapad. Creepy…

Så kommer Mats med håret på ända. Han tittar över flocken men konstaterar snabbt att det inte är hans hästar heller. Då återstår vår andra hästgranne, Maria. Mats har numret i mobilen och ringer men ingen svarar. Mats tar sin bil och åker hem till systrarna Maria och Erica för att handgripligen jaga upp dem ur sängen. Det fungerar! Efter ytterligare tio minuter är hästarna fångade och på väg hem till sitt stall. De verkar mycket nöjda över sitt lilla äventyr!

Vi grannar går hem till oss. Eftertexten på filmen har precis börjat rulla när jag kommer in. Härligt ännu en film som jag har missat slutet på. En timme har gått sedan telefonen ringde.

Så ett litet tillägg så här på slutet. Jag antar att ingen missade premiären på ”Allsång på Skansen” igår kväll. Första programmet för i år och naturligtvis var Christer Sjögren med! Han klev självsäkert ut på scenen med skjortan ungdomligt utanför byxorna.

Det var då det hände. När tre takter av ”I love Europé” hade gått så svällde min mobil upp och började ryka. Inom loppet av fyra sekunder kom ett tjog SMS. JAG HADE BLIVIT SMS-BOMBAD!

Men det förstår ni väl alla ni som av välvilja ville försäkra er om att jag inte skulle missa Christers framträdande, jag hade ju suttit bänkad framför TV:n sedan tvåtiden på eftermiddagen för att få den bästa platsen i vardagsrummet.

Jag sjöng glatt med och viftade med armarna. Men låten tog slut fort, alldeles för fort.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...