Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg den 1 juli 2008

Av Ulrika Pernler - 1 juli 2008 09:54

Hej! Igår kväll gjorde jag ett riktigt nerköp… Jag lovade Gabbi att titta till hästarna på kvällen eftersom hon skulle till Älvkarleby och hålla någon föreläsning i hur man driver ridskola. Efter dagens ihållande regn borde jag ha fattat vad som skulle hända.

 

 Att Ronaldhino är grå vet jag ju. Men igår var han gråare än någonsin och dessutom en halvmeter högre än han brukar vara. Den sista halvmetern var lera. Inte sån där tunn lättflytande lera som nästan rinner av utan lera som hade dugt till att dreja krukor med.

 

Han hade toppat det hela genom att rulla sig i halmen vilket gjorde att han hade halmstrån som stod rätt upp längs hela ryggen. Vilket konstverk.

 

Jag suckade tungt inför det förestående arbete som jag skulle få utföra med piggborste och stålskrapa. Så lät jag blicken vandra lite längre åt höger. Jag drog djupt efter andan när jag såg monstret i boxen bredvid. Han var ännu gråare, ännu högre och såg hundra gånger mer nöjd ut än Rolle. Det var Winston!

 

Längs hela ryggen hängde sjok av lera som på sina ställen ännu var blöt. Manen bestod av ett trettiotal dreadlocks som slog i takt mot halsen när han skakade på huvudet. Han hade bemödat sig med att gnugga in leran i ansiktet och bakom öronen. Nu stod han och försökte se oskyldig ut med spetsade öron och jag kan lova att man kunde skymta ett leende på läpparna.

 

Jag kände några väl valda ord bubbla upp genom strupen men svalde dem igen innan de han ut mellan läpparna. Det var bara att ta sig an uppgiften. Jag tog fram en stålskrapa med små tänder på ena sidan. Det är mig veterligen det enda som biter på sjok med Upplandslera förutom högtrycksspruta. Fast den är inte hästarna så förtjusta i. Skrapan gillar de däremot och jag kan tänka mig att det var baktanken med lerbadet.

 

Jag ledde ut en häst i taget på stallplanen och började skrapa. De stora lersjoken föll direkt till marken med ett dovt ”baff”. Den torra leran yrde upp i luften och landade i håret, på kläderna och yrde in i näsan och öronen. Blöt lera skvätte upp och prickade ner mig från topp till tå.

 

Jag suckade tungt medan jag tänkte lite ironiskt att detta är charmen med att ha häst. Gabbi hon stod väl i Älvkarleby och pratade under tiden. Som om det skulle gå att jämföra med vad jag tvingades utstå. Jag torkade bort lite lermustasch med tröjärmen samtidigt som jag tyckte synd om mig själv.

 

Efter en halvtimmes skrapande hade jag lämnat tillbaka det mesta av leran till moder jord och hästarna så skapliga ut. Det var mer än man kunde säga om mig. Jag hade antagit en jämnt grå färg över hela kroppen. Under näsan satt en klädsam grå mustasch.  Rätt så snygg faktiskt, tänkte jag. Kanhända behåller jag mustaschen.

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14 15
16
17 18 19 20
21 22 23 24
25
26 27
28 29 30 31
<<< Juli 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards