Hej! I alla hästböcker som handlar om foder, matsmältning och hästarnas digestionsorgan så kan man läsa att hästar betar selektivt. Det betyder att hästar väljer ut vad som är värt att sätta tänderna i och vad som bör lämnas för att det saknar god smak eller näringsinnehåll eller till och med är giftigt.

Men jag undrar hur väl det stämmer. Jag har i alla fall träffat på åtskilliga hästar som stoppar i sig nästan vad som helst.

Ronaldhino till exempel tuggade tidigare i somras i sig halva sin ryktsten vilket genererade i ett mycket otäckt ljud som fick alla hårstrån på hela kroppen att resa sig upp. Han själv verkade inte det minsta obehagad av ljudet utan tuggade förnöjsamt i sig hela biten. Så svalde han med ett ljudligt gulp och slickade sig om munnen.

Det finns hästar som gillar coca cola, lakrits, rödbetor och filmjölk. Vissa av sakerna är nyttigare än andra.

Jag har ju berättat förut om Picadors konstiga matvanor. Under åren hos mig så satte han i sig bland annat en febertermometer, åtskilliga mösstofsar och ficklock, ett knippe med färsk lök, sladden till klippmaskinen, en hel låda med röda blommor och en blyertspenna. Det måste vara det som kallas för järnmage.

Sedan han flyttade hem till Lena klarar han sig på ett knippe bananer om dagen vilket jag tycker verkar vara en mycket mer fiberrik kost.

Ibland råkar hästar få i sig saker som de inte borde. Då har de inte själva valt att välja fel… Min kusin skulle till exempel avmaska sitt Gotlandsruss som var 118 cm över manken. Visserligen hade russet en gigantisk mage men total vikten borde ändå ha legat på högst 250 kilo. Hon ställde in sprutan, satte den i hästens mungipa och tryckte till. I samma sekund så flög den lilla stoppen av sprutan och hela innehållet avsett för en häst på 600-700 kilo dunsade rakt ner i magen på det stackars russet.

Min kusin blev jätteorolig och vi gick runt i flera timmar och väntade på att en katastrof skulle inträffa. Men russet traskade runt i sin box som vanligt. Efter ett par dagar kunde kusinen slappna av igen. Russet överlevde och den inre miljön torde för all framtid ha blivit obeboelig för maskar av alla sorter.

Jag har från början fått lära mig att hästar är mycket beroende av vatten av god kvalitet eftersom deras mag- och tarmsystem är känsligt och kan slås ut av elaka bakterier. Så vi hästägare renar stallvattnet med speciella filter och lysrör för att hästarna alltid ska få det allra bästa.

Ibland tycker vi att vår häst dricker lite dåligt så vi ger dem en extra hink att dricka ut. Vi spetsar vattnet med äppeljuice eller betfor för att det ska bli mumsigt.

Hästarna går till vattenkoppen eller hinken och rör om lite i vattnet med mulen. Så fnyser de och återgår till höet. En timme senare släpper vi ut dem i hagen och de spatserar raka vägen fram till en lervattenpöl. Så sänker de huvudet och dricker i djupa klunkar.

Ja kanske är hästar selektiva men vad de väljer kan variera stort. Det har jag både sett och hört.