Hej! Vi som jobbar med hästar är naturligtvis även vänner av andra djurarter. Det är ju någonting speciellt med djur som lockar fram det snällaste hos nästan alla människor.

När jag var i femårsåldern hade jag en dvärghöna vid namn Lillan. Hon hade röda fjädrar med lite inslag av vitt och svart. Lillan och jag kamperade ihop för det mesta. Hönan var på grund av mina föräldrars ståndaktiga sätt att säga nej tvungen att sova i hönshuset om nätterna men så fort jag kunde så sprang jag ut och släppte lös henne på morgonen.

Alla hönsen gick lösa i på ängarna och i skogen om dagarna. Framåt kvällningen så lockade vi in dem i hönshuset igen. Det var inga problem. Men Lillan ville annorlunda. Hon höll sig helst i närheten av huset och oss barn. Kanske trodde hon att hon var en människa.

Det var självklart att hönan skulle hänga med i den dagliga leken. Antingen hade jag henne tryggt instoppad under armen när jag gick omkring eller så satt hon i den lilla lådan som var fastspänd på pakethållaren på min cykel. Det gick till så att jag cyklade och Lillan spejade ut från lådan med sin lilla röda kam svajande i vinden.

Lillan hade ett bra och annorlunda hönsliv till den dag hon mötte räven. Där tog sagan om Lillan och mig slut och jag fick lära mig att livet ibland bestämmer sig för att byta riktning.

Det är flera av oss instruktörer som har ett och annat husdjur hemma. Några har vanliga katter och hundar och andra har lite ovanligare djur.

Anna Wärvik kamperade ihop med sin fejkade guldfisk Sylvester till den dagen han började simma upp och ned.

Sara Husén hade två hanormar i sitt terrarium till den dag hon vaknade och hade tio gånger så många och insåg att den ena ormen var en hona.

Hemma hos Karoline kuttrar två små marsvin ikapp. Fast de varken har virvlarna eller fläckarna på rätt plats så tycker Karro att de är de finaste marsvinen i hela stora världen.

Vare sig man har vandrande pinnar, ökenråttor, hamstrar, marsvin, katter, hundar, höns eller kaniner så gör det gott för själen!