Hej! Jag fick ett inlägg angående gårdagens blogg om "äkta män och hästar". Jag blev så glad att det är fler som genomlider samma sak. Jag sätter ut kommentaren här så att ni alla kan ta del av Lenas besvärliga man.

Äkta män som får leva mer eller mindre frivilligt med hästar under många år, blir aldrig riktiga "hästmänniskor", de har inte det riktiga intresset förstås. Min man hade väl knappast haft närkontakt med nån häst när han träffade mig, men han har nu fått uthärda många år ihop med mitt intresse. Han har fått bygga om stall, sätta stolp och köra dynglass, och många hö- och halmbalar har han fått kasta upp på skullen. Han har också råkat riktigt illa ut några gånger. En gång stack han dynggrepen i foten med blodförgiftning som följd. En annan gång blev han avtrampad en tå. Och när vi hade premieringsdomaren och hans sekreterare på gården för att göra en fölbesiktnig, blev Peter satt att fösa på fölisen lite med ett spö då den inte ville springa som dom ville. Han gick dock lite för nära och fölet drog en jättebakut och träffade honom mitt i magen. Där låg han hostande och flämtande på stallbacken och jag SKÄMDES som tusan...(Obs. Han klarade sig bra) Jag fick skämmas även nästa år när nästa fölunge skulle premieras för då kom dom ihåg den incidenten.

En gång fick också Peter halva mustaschen bortbiten när han skulle skoja med en häst och blåsa den i näsan...Så kan det gå!:)

av Lena den 20 juli 2008 kl 12:23

Så till något annat. När man rider i skogen kan man stöta på diverse problem där träd och buskar är inblandade. En gång blev jag till exempel hängande i en gran vilket jag vill beskriva som mindre trevligt. Min ponny bestämde sig för att lämna stigen och gå rakt under en gran eftersom den vägen var närmare.

Jag som satt och sjöng någon vacker sommarsång var oförberedd. Granen träffade någonstans mitt i bröstkorgen varvid jag lyfte armarna för att få undan alla kvistar från ögonen. I nästa ögonblick blev jag hängande med en stor gren under armarna. Jag såg min ponny lugnt traska vidare och ut på stigen på andra sidan. Det var bara att spotta ut barren och klättra ner.

En annan gång var jag ute med en ridgrupp med vuxna ryttare i skogen. Vi hade en väldigt tjock häst vid namn Rakel med oss på turen. Detta var innan ridvägarnas tid och gruppen snirklade sig fram längs de stubbiga och buskiga stigarna.

Plötsligt var det någon som ropade till längre bak i ledet och alla gjorde halt enligt regelboken. Det visade sig att nästan alla i gruppen hade passerat snyggt och fint mellan två träd tills det var Rakels tur. Hon hade klämt sig emellan men vid ryttaren hade det tagit tvärstopp. Så nu stod hon lugnt och fint med huvud och framben på ena sidan träden och ryttare och bakdel på den andra sidan.

Hon hade inte någon möjlighet att ta sig mellan träden och hon hade inte heller inte för avsikt att backa vilket hon inte ens gjorde under vanliga omständigheter. Så det blev bara för ryttaren att klättra ned. Så fick vi sadla av och sedan lirka ut hästen mellan träden. När detta var gjort kunde vi sadla på och fortsätta turen!

Att rida förbi stallet är inte heller helt ofarligt. Det hände sig vid en uteridning med en barngrupp jag hade att vi tappade bort en elev. Vi hade just suttit upp på stallplanen och rundat hörnet upp mot dressyrbanan då någon ropade om en försvunnen häst. Det visade sig att Mitch bestämt sig för att gå in i stallet via kortsidedörren. Att han hade en ryttare på ryggen bekymrade honom inte alls.

Var uppmärksam då du rider ut. I skogen bör du se upp för alla träd och buskar där du riskerar att fastna. I närheten av stallet bör du dessutom vara beredd på att styra undan från öppna dörrar då det föreligger risk för låg ”takhöjd”. Ha det bra på uteritten!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...