Hej! Inatt åskade det ordentligt. Tror inte att det undgick någon. Själv vaknade jag till av att jag trodde någon hade byggt en järnväg precis vid huvudkudden. I nästa sekund undrade jag om taket höll på att rasa in. När jag hade vaknat till så insåg jag att det var åskan som rullade över himlen. Jag satt mig i köket en stund och lyssnade till mullret och tittade på blixtarna.

I morse var det varmt igen. Jag gick upp och red tidigt och satt mig sen och jobbade vidare med att pussla ihop höstens alla ridgrupper. Listan över dem som velat byta tid eller rida en gång till i veckan börjar nu nå sin ände. Många har blivit uppringda av mig och andra får besked via brev. Hur som helst ska vi nu stoppa i alla papper med info om hösten och posta dem. Helst redan inom ett par dagar. Jag är så glad att frimärkena och kuverten är förklistrade nu för tiden. Så var det inte för ett par år sedan…

Jag har även börjat ringa till dem som står på kö. Det märks att folk börjar komma hem från semestern nu. Tidigare veckor har jag fått leka detektiv. Som tur är så finns det bra sidor på Internet där man kan hitta diverse olika telefonnummer till allt och alla.

En stund mitt på dagen tog jag ledigt från allt ringande och tog med familjen på en liten golfrunda. Då menar jag minigolf eller som det så fint heter bangolf. Jag måste få säga att jag är rätt så bra på den mindre varianten av golf och så fort man får klubban i handen så är det blodigt allvar. Nu hade vi ju visserligen barnen med oss så jag var tvungen att hålla igen lite grand.

Vi spelade borta vid studenternas och på grund av att det var spel med familjen så valde vi den barnvänligaste banan vilken också är den omöjligaste. Det är ett virrvarr av domkyrkomodeller, elefanter och biljardbollar i de mest omöjliga kombinationer.

Jag gick ut först och dundrade iväg bollen mot domkyrkan som för övrigt hade blivit av med ett av sina torn. Bollen rullade rakt och fint igenom hålet och studsade mot sargen längst bort. Jag försökte bara se lite halvt nöjd ut när jag gick bort och satte putten. En hyfsad start.

Det var mycket folk på banan och vi fick sitta och vänta en stund mellan varje bana. Men det var bara trevligt att se på andra som spelade. En tjej fick till ett praktskott som fick hennes boll att landa en bra bit ut på parkeringen. Som tur var på en ledig plats. –Ska jag skjuta bollen härifrån? Skrek hon till sitt sällskap som stod kvar inne på banområdet och bestämt skakade på sina huvuden.

Efter min starka start så gick det utför med spelet. Efter bana fem så insåg jag att min klubba nog varit utsatt för ett och annat vredesutbrott. Den fick därefter namnet ”bananen”. På en bana var man tvungen att ta lite sats eftersom det var uppförsbacke. Så jag drog i lite extra och såg min boll studsa iväg över en liten gräsbevuxen kulle för att sedan rulla över en grusad gångväg och till sist stanna i en rabatt.

En bana var som en labyrint av små silverfärgade skålar. Längst bort var en stor skål där bollen skulle stanna istället för i det vanliga lilla hålet. Jag satt bollen i skålen direkt. Jag hann precis höja armarna i en segergest när bollen studsade ut på marken bredvid banan. –Det där gills inte! Sa jag till resten av familjen. De stod där alla tre och nickade i rad. Jodå, det var bara att spela om. Sju gånger ramlade den lilla bollen ur silverskålen… Övriga medlemmar i familjen såg mycket nöjda ut. Det är lite skadeglädje i golf också vill jag påstå.

Hur slutade matchen då? Björn slog mig med hästlängder. Men han hade bara tur! –Ingemar Stenmark fick också ofta höra att han hade haft tur, sa Björn. Det är konstigt, hade Ingemar sagt, att ju mer jag tränar desto mer tur får jag.

Min yngsta son gav upp efter bana elva och gick och köpte glass istället. Den äldre sonen som är elva år slog sin mor. Men det var också bara tur! Jag bryr mig inte om vad Stenmark säger.

Det är mycket trevligt med bangolf !