Hej! För tretusen år sedan föddes den första vita hästen - och det är från denna enda anfader som alla vita hästar stammar. På medeltiden var de vita hästarna avsedda för kungen och i gamla sagor ser man ofta kungar och trollkarlar på den vita hästens rygg. Så långt är allt vackert och gudomligt med den vita hästen och man kan nästan höra änglarna spela harpa i bakgrunden.

Det är då verkligheten kommer in! Nu för tiden drösar världen över av vita hästar. Den muterade genen har spridit sig ohämmat som ett elakt virus och vita hästar återfinns i alla format. Små som hundar till stora som höghus. Det är inte längre kungligt att äga en vit häst utan mer ett aldrig sinande samtalsämne om hur man egentligen ska hålla sin vita häst vit.

För ett tag sedan trillade jag själv dit. Jag köpte en blyertsgrå häst med vetskapen om att varje hårfällning framöver skulle leda till ett allt vitare resultat. Den första julen var det några snälla elever som gav mig en flaska med ett illblått schampo avsett för vita hästar. Jag tackade så mycket och ställde flaskan på hyllan. Eleverna visste förmodligen något som jag ännu inte hade insett. Idag är flaskan med blått schampo slut sedan länge. Den blev tillsammans med ryktstenen och potatismjölet min bästa vän i kampen mot gula fläckar.

Av vänner i stallet som också råkat köpa sig en skimmel så får jag goda råd om bra schampon. Dessa är alltid illgröna, illblåa eller någon annan stickig färg. Jag antar att de inte är det minsta miljövänliga. Jag lyssnar och lär och prövar olika metoder.

Häromdagen bad jag min syster att inhandla några fler ryktstenar. Dels för att Ronaldhino hade ätit upp halva den som jag hade och dels för att hans hals på den senaste tiden tappat oroväckande mycket av sin gråa färg vilket gör att det gula börjat ta överhanden. Här kommer det att gå åt ryktstenar! Tänkte jag.

Gabbi ringde exalterad efter besöket på affären. Naturligtvis hade hon träffat på ännu en expert på skimmelområdet i butiken. Förutom två nya ryktstenar hade hon fått med sig någon sorts torrschampo som bokstavligt talat skulle trolla bort gula fläckar. Jag jublade och kunde knappt bärga mig förrän jag fått prova den nya sprayen.

En sak har jag märkt att alla vi skimmelägare har gemensamt. När man har en skimmel så blir man i det närmsta besatt av att hitta bra metoder för att hålla sin häst vit. Ronaldhino är helt obekymrad om att han orsakar så mycket huvudbry. Han går ut i hagen och rullar sig i en gyttjepöl eller så låter han huvudet vila varmt och skönt i någon bajshög i boxen.

Tänk så mycket lättare allt hade varit om kungarna på medeltiden hade tagit en helt vanlig brun häst till sin och förklarat den gudomlig. Vad tänkte dom på egentligen?