Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg den 4 augusti 2008

Av Ulrika Pernler - 4 augusti 2008 18:53

Hej! Mitt på dagen idag hör jag på radion att västra Götaland ska få upp till hundra mm regn och man har gått ut med varning av klass 1. Stackare, tänker jag. Det blir mycket vatten det. Strax efter fyra tar jag mig hem från stallet. Jag hinner hem och sätta på maten på spisen. Då ringer pappa. Stormen har nu vikt av hitåt. Det ryktas om 70 mm regn och även vi ligger nu under en klass 1 varning.

 

Det är inget att fundera över. Jag springer ut på trappen. Vinden har redan friskat i och trädtopparna böjer sig mödosamt i blåsten. Ute på trappen har jag mina ”nödstövlar” . Det är ett par höga, kornblåa 42:or som alltid står redo ifall katastrofen skulle vara framme. Egentligen är mina fötter endast av storlek 39 men ett par stora stövlar ger pondus anser jag.

 

-Man vet aldrig när översvämningen kommer! Tänker jag och klafsar i all hast mot bilen. PET RESCUE är därmed på väg! Man har väl sett programmen om djurräddare på Discovery. De famlar i eld, simmar i strömt vatten och klättrar i milshöga träd för att rädda nödställda djur.

 

Dagens mission ligger tack och lov bara på andra sidan vägen. Jag hinner knappt sätta mig i bilen förrän jag är framme och får stiga ur. Jag har bara sjungit den första versen av Ugglas Trubaduren. Den ena stöveln ramlar av så fort jag lyfter benet ur bilen. Jag stoppar i foten igen och springer på lätta fötter mot stallet. Klafs, klafs, klafs låter stövlarna.

 

Emelie och Gabbi har redan börjat undsätta de nödställda stackars hästarna. De stannar upp när jag kommer i t-shirt, shorts och mina gigantiska blå stövlar.

 

-Hi, I’m from the pet rescue, säger jag på bästa amerikanska vis tagen av stundens allvar. Gabbi och Emelie tittar på varandra. Det verkar inte som om de någonsin ser på Discovery klockan 23.00 på kvällarna.

 

Den första kullen av hästar är snart intagen och vi beger oss mot de bortre sommarhagarna för att rädda fler nödställda djur. Även den andra hagen går utan större besvär. Så är det dags för den största hagen som också ligger längst bort.

 

Mina stövlar kippar och klafsar i bästa räddningstil. Hästarna har hört oss långt innan vi ser dem. De förstår att det är något lurt på gång och springer runt, runt i hagen med höga knälyft.

-Håll ut, vi ska rädda er, ropar jag. Snart är vi framme vid grinden och öppnar gången så att hästarna ska kunna springa ner mot stallet.

 

Som om hästarna skulle bry sig om att det är katastrof på gång. De tänker vara kvar i hagen och busa. Först galopperar de rakt emot oss och sedan tvärvänder de och bockar glatt bortåt. Monark har tagit täten och de andra följer med. Jag ställer mig i närheten av grinden och ger tecken med högerarmen mot grinden. Precis som en polis som dirigerar trafik i en korsning.

 

Nu ska de väl fatta tänker jag. Jodå hästarna galopperar än en gång mot mig. Jag pekar tydligt med armen åt höger. Hästarna springer förbi och ökar farten ytterligare. Skam den som ger sig. Jag pekar mot grinden och viftar lite på armen. Handen pekar med raka fingrar mot grindhålet.

 

Då bestämmer sig hästarna för att det kanske är trevligt i stallet i alla fall. De viker in i gången och springer i full fart mot stallarna. Vi stuvar in de sista hästarna i stallet och torkar svetten från pannan. Vårt räddningsuppdrag är slutfört och stormen kan få komma.

 

Det känns skönt att veta att hästarna är torra och trygga ifall regnet börjar ösa. Då kan i alla fall jag sova gott!

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9
10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29
30
31
<<< Augusti 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards