Hej! Ibland kan hästar vara otroligt lika varandra vid en snabb anblick. Just nu har vi lyckats samla på oss ett gäng bruna hästar med lite vitt i pannan. Där ingår bland annat Nero, Waldemar, Barichello och Muskot. De har naturligtvis olikheter vad det gäller storlek, tecken och exteriör. Men när man tittar snabbt så är det fullt möjligt att blanda ihop dem.

I måndags träffade jag en av mina vuxenelever som går på igångsättningskurs denna vecka. Hon berättade glatt hur hon blivit tilldelad Barichello på uppropet. Därefter hade hon irrat runt i stallet en stund och tittat på alla bruna hästar. Kunde hon inte läsa? Tänker väl ni då. Men grejen är att för att göra livet med spännande så hade vi inte satt upp hästarnas namnskyltar efter stallrengöringen. Vi hade dessutom tagit in alla 39 hästarna eftersom stormen var på väg.

Så eleven som vi kan kalla för ”Sabina”, irrade runt och försökte bestämma sig. Så tog hon ett beslut och gick in en box och sadlade en brun häst vilken visade sig vara trevlig och snäll att ha att göra med. Ni har väl redan gissat att det var fel häst… Misstaget uppdagades alldeles därefter. Hade ingen märkt något så hade Sabina fått rida en timme på Waldemar vilken var hästen hon hade sadlat. Även fast han inte har gått några riktiga lektioner ännu så är jag säker på att det hade gått bra för han är en jättesnäll och välriden häst.

Värre var det den gången vi skulle ha lektion då ridskolan låg borta vid Eke. Det var sommar och vi hade enskilda lektioner precis som nu. Fast det här var i mitten på 80-talet. Mycket är sig likt! Den eleven skulle rida på en stor c-ponny som hette Nasser. Han var fux med bred bläs och en rund och go mage. Speciellt på sommaren! Eleven gick iväg för att göra i ordning sin häst och jag passade på att städa upp lite i stallet under tiden. Så hörde jag hur eleven ledde hästen genom stallgången så jag gick ut på stallplanen för att hjälpa henne att sitta upp.

Där stod hon med Favorit. En mycket liten B-ponny, visserligen fux med bläs men där slutade alla likheter. Favorit var inte ens inriden så det var en bragd av henne att ha lyckats både sadla och tränsa honom. Hon fick byta häst!

Ibland kan det bli riktigt skoj. Det hände en gång när vi hade ponnyerna och bröderna Pajas och Sorbits på ridskolan. De var båda vita från födseln och så hade de massor av svarta prickar över bakdelen. Dessa prickar har tyvärr blekts bort med tiden. Pajas var den som kom först till ridskolan och han skolades in och började arbeta. Sorbits kom efter. Han var lite ängsligare under inskolningen och behövde mer tid att vänja sig vid arbetet.

En gång skulle Lisa ha lektion. Hon delade ut Pajas till en elev och lektionen kunde börja. Lisa hade hela lektionen från början till slut. Inte förrän det var bara några minuter kvar insåg hon att eleven satt på Sorbits. Hästarna hade hamnat i fel box redan vid intaget eftersom de var så lika. Som tur var så skötte sig Sorbits utmärkt den lektionen men vi retade Lisa länge efter den missen.

Vid första anblicken kan hästar vara väldigt lika. Men med tiden lär man sig se skillnaderna både det synliga och i deras personligheter. Bröderna Canon och Dutch kom samtidigt till ridskolan med färja från Gotland. De fick springa i ridhuset den första natten eftersom det var mörkt ute då de kom. Vi tänkte att vi aldrig skulle kunna skilja dem åt. Efter några år när de var inridna och färdiga hade de utvecklats år helt olika håll.

Vi tyckte att bröderna Kalle och Figaro såg ut som tvillingar när de kom. Den enda synliga skillnaden var att Kalle hade en vit rand ovanför ena bakhoven. Jag lärde mig att tänka Kalle-kota för att kunna skilja dem åt. De är fortfarande lika men Kalle blev långbent och smäcker medan Figaro blev liten och rund. Idag är de ju också väldigt olika i sina rörelser och sitt temperament.

Första gången man kommer in i ett stort stall så kan det se ut som en massa likadana bruna eller vita hästar. Men med tiden så skiljer de sig åt och man kan inte fatta att man tyckte det var så svårt att se skillnad.