Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg den 20 augusti 2008

Av Ulrika Pernler - 20 augusti 2008 14:07

Hej! På torsdag börjar Uffe-träningarna igen. Som vi har längtat! Hästarna står i stallet och anar ingenting. Det får bli en glad överraskning för dem imorgon i stället. Vi tjuvtränade lite ute på dressyrbanan i morse. Det hade regnat en hel del under natten så det fick bli kombinerad vatten- och dressyrträning.


Ronaldhino har varit lugn ett par veckor men sedan ett par dagar så har han kopplat på turbon igen och beter sig som vanligt. Det var näst intill att jag började fundera om han kände sig vuxen. Men klok som jag var så höll jag tyst och lät bli att skryta om hur duktigt och moget han uppförde sig. Tur var väl det.

Det är också tur att Uffe har sett mig och Picador för på så sätt ter sig alla mina senare hästar närmast lugna som filbunkar.


Har jag berättat om när Uffe anordnade unghästläger i Tierp?


Picador var fyra år så det måste ha varit 1988, på sommaren. Då låg fortfarande Tierps ridskola på den trevliga lilla gården som ligger alldeles när man svängde av den gamla E4:an mot Tierp. Hästarna stallades in i spiltor och vi ryttare fick sova i en sovsal som fanns i en gammal timrad stuga.


Picador hade inte för avsikt att bo i spilta. Han ville mycket hellre vara lös och gå runt i stallet för att retas med de andra hästarna och kanske hitta någon matbit att sätta i sig. Man blir ju så hungrig på läger. Redan efter någon timme så hade han slitit av sitt första grimskaft och spatserade runt därinne. Någon som varit i stallet kom inspringande i sovsalen och ropade att det fanns en lös häst.


De första tre gångerna som det fanns en lös häst i stallet så sprang alla lägerdeltagarna för att se efter så det inte var deras häst. Men sen var det mest jag som sprang eftersom det alltid var min häst som var lös. Jag har för mig att det gick åt ungefär nitton grimskaft den där veckan.


En dag skulle vi tömköra våra hästar med Uffe som inspektör. Picador tyckte naturligtvis att tömkörning var likvärdigt med att vara lös och göra som man ville. Uffe ropade ut goda råd och jag släpade efter min nöjda häst i tömmarna. Efter en stund skakade Uffe på huvudet och bad att få ta över.


Det var ett bra beslut för på så vis fick han sin ridbana harvad. Picador tyckte fortfarande att tömkörning var likvärdigt med att springa fritt, så han sprang. Uffe tyckte inte likadant så han satte ner hälarna i marken och bromsade. Men som alla förstår så är det inte helt lätt att bromsa en häst som inte vill bli bromsad. Med två envisa hälar i marken och en stark häst som drar så blir banan rätt så snyggt harvad. Som jag minns det så höll sig banan fin hela veckan efter vår tömkörningslektion.


En annan dag skulle vi rida till ett grustag och klättra. Det lät skoj tyckte både jag och Picador. Uffe som red på en hingst, höll täten och meningen var att vi andra skulle ligga på led efter. Så trist! Tyckte Picador som aldrig hade något emot att hålla både tempo och tät. Efter en stunds bromsande så kom vi fram till grusgropen. Uffe instruerade oss i hur vi skulle gå till väga. Vi skulle stå på ett visst sätt och rida lugnt och fint uppför med Uffe och hingsten i täten.


Picador lyssnade uppmärksamt med spetsade öron. Pyttsan, som om han behövde några goda råd. När Uffe vänt sin häst och klättrat de första fem metrarna bestämde sig Picador för att visa var skåpet skulle stå. Han tog full fart och körde om hela ledet så gruset sprutade. Så hoppade han och bockade sig uppför hela backen. Resterande hästar inklusive Uffes hingst fick naturligtvis tokspel när vi for förbi. Varpå hela gruppen tog sig upp för backen på ett högst spektakulärt sätt. Vår ridlärare såg inte glad ut… Längst upp på krönet stannade Picador och lyfte på huvudet. Ha! Jag vann!


Lägret skulle avslutas med att vi alla åkte till en privat träningsbana för fälttävlan och hoppade naturhinder. Picador och jag hade gått på hoppträning för Uffe under våren. Picador gillade att hoppa så det skulle nog gå bra. Vi lastade alla hästarna och åkte till Ockelbo där banan låg.


Efter att ha lastat ur, suttit upp och ridit fram så skulle vi börja med att hoppa över en liten bank. Det var nog precis då Picador kom på att det här inte alls var någon bra dag för hoppning. Så han bestämde sig för att låta bli. Han sprang fram till kanten på banken, tvärnitade och tog ner huvudet och sniffade lite på kanten. Nä du, efter den där klätterhistorien igår så är jag inte sugen på att hoppa idag.


Vi gjorde några fler försök men utan framgång. Eftersom samtliga av de andra hästarna hade hoppat så gick gruppen över till ett annat hinder. Men Picador tyckte inte det var värt att hoppa det heller. Han stod helst på sidan och tittade när de andra kämpade sig runt banan. Uffe tittade på Picador och suckade.

Vid den sista övningen så skulle vi göra ett uthopp i en ganska hög backe. Så hela gruppen klättrade uppför backen. Vilket gick bra eftersom jag tror att alla tyckte det var lika bra att jag och Picador gick upp först. Man slipper bli omsprungen då…


Sedan radade vi upp oss däruppe och väntade på vår tur för att hoppa utför. Så blev Picador först. Han gick tveksamt fram till kanten och tittade ner. Så stod han en lång stund innan han vände helt om som om han sa: Nej tack, det där är inget för mig.


Det här var en varm dag och Uffe hade blivit lite röd i ansiktet när jag såg honom stega uppför grässlänten. Sitt av så får jag försöka sa han. Alla de övriga hästarna hade gjort sitt uthopp och stod långt därnere och väntade.

Uffe red upp en bit och tog sats. Så kom de nerför och hade rätt så god fart fram till kanten. Tvärstopp! De gjorde några icke godkända försök till innan Uffe satt av igen och sa att det nog inte skulle bli någon hoppning för mig idag. Jag ledde ner min häst till de andra.


Därmed var kursen avslutad. Picador stegade glatt in i trailern och tackade för sig. Det här var ett roligt läger, tänkte han. Men nu blir det skönt att komma hem och ta det lite lugnt i stället.


Jag vill också tillägga att Picador aldrig hade några problem att hoppa hinder, vanliga och i terrängen, varken före eller efter kursen. Han hade helt enkelt bara bestämt sig den där dagen. Precis likt honom!


Det var tur att det här var för tjugo år sedan för annars kanske Uffe hade varit helt utsliten efter lägerveckan. Men när vi lämnade Tierp och lägret hade den högröda färgen lämnat hans ansikte och han såg nu bara lite lätt blek och uppgiven ut istället.

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9
10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29
30
31
<<< Augusti 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards