Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg den 29 augusti 2008

Av Ulrika Pernler - 29 augusti 2008 13:38

Hej! Idag skulle jag vilja ta upp ämnet spolspiltor. För er som inte känner till detta så är en spolspilta detsamma som en hästdusch. Oftast utrustad med betonggolv och brunn för vattenavrinning och så någon slags vattenslang, kran för varm- och kallvatten samt ett duschmunstycke.

 

När jag var liten så var inte spolspiltan uppfunnen ännu. Oftast hade man en hink med vatten och en svamp. Så tvättade och sköljde man sin häst ute på stallplanen. I lite lyxigare utföranden kunde det hända att man hade en trädgårdsslang med kallvatten att tillgå.

 

Att bada hästen under vinterhalvåret var uteslutet. Bad överhuvudtaget var inget man gjorde nu och då. Vi borstade och ryktade våra hästar i stället.

 

Så under året 1987 färdigställdes byggnaden där vår nuvarande ridskola skulle inhysas. Stallet var otroligt modernt och längst bort i ena änden fanns den, duschspiltan. Till en början låg själva duschspiltan i dörröppningen längst bort. Men det blev ju rätt så opraktiskt när någon öppnade dörren och möttes av en blöt hästrumpa. Dessutom blev det halt på golvet vintertid. Så småningom fick den närmaste boxen byggas om till dusch i stället.

 

Nu började hästbadandets era!

 

I samma veva började också problemen med vattenslangen i duschspiltan. Från början hade vi bara en enda slang som man fick trixa runt hästen när man skulle byta sida. Så småningom satte vi upp två slangar. En på var sida av hästen. I båda dessa alternativ så hände det att slangen ramlade ner på golvet. Om en häst ser en slang som ligger på golvet så kan den naturligtvis inte låta bli att trampa på den om än så lite. En järnsko nedtyngd av en häst tillverkar i så gott som samtliga fall ett litet hål på slangen.

 

Under årens lopp tror jag att vi har dragits med hundratals sådana här små hål. Vilket inte är en katastrof i sig. Men ett stort hål på slangen ser man. Det lilla känner man bara och då är det redan för sent.

 

Jag menar att man allt som oftast har stått och spolat av sin häst. Man har börjat framtill och sedan arbetat sig bakåt över hästens rygg. Hela tiden har man hållit ett visst säkerhetsavstånd för att inte bli blöt. Och hur har det slutat? Jo det lilla hålet i slangen har i smyg sprutat en tunn stråle vatten som träffat en bakifrån. Gärna på något olämpligt ställe. När vattnet till sist tränger igenom byxorna så är liksom skadan redan skedd. Sen får man gå omkring i stallet med en stor blöt fläck och för varje människa man möter får man med ett stelt leende på läpparna förklara sig. – Nej, det har inte hänt någon olycka. Jag har bara badat hästen.

 

Så förra veckan gjorde vi slag i saken. Vi inhandlade en ställning som vi fäste upp i taket på duschspiltan. I den löper slangen för att inte hamna på golvet. Längst ut i ställningen kommer slangen ut och i änden sitter duschmunstycket som är prydligt upphängt på väggen. Kanske hade jag blivit beskjuten för sista gången!

 

Så igår skulle jag lägga betfor (hästmat) i blöt. Det är så smidigt för vi har två vattenutkast på samma ledning. Den ena slangen leder till duschen och den andra är kort och till för att fylla på hinkar och tvätta händer. Jag böjde mig framåt för att sikta med eden korta slangen i hinken. Så vred jag på vattnet. Bara en sekund senare så träffades jag av en rejäl vattenstråle (inget stril här inte) rakt i baken.

 

Förskräckt sprang jag ut ur vattenspiltan. Helt dyngsur kunde jag konstatera att den som använt duschen före mig hade lämnat handtaget på väggen i ”påläge”. Därmed försvann mina förhoppningar om torra byxor i stallet.

 

Den som känner sig skyldig gör bäst i att hålla sig undan!

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9
10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29
30
31
<<< Augusti 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards