Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg den 4 september 2008

Av Ulrika Pernler - 4 september 2008 14:08

Hej! Jag har varit skapligt förkyld under veckan vilket har resulterat i lite lugnare ridturer. Det har i sin tur resulterat i att Ronaldhino rasar av sig all sin överskottsenergi i hagen. Om man tittar ut genom stalldörren kan man se en grå hårboll med en vit svansplym som i ljusets hastighet far fram och tillbaka i hagen. För den som inte vet bättre skulle man kunna tro att det är något slags utomjordiskt fenomen. Med en film tagen av en dålig mobilkamera skulle filmen lätt hamna under UFO- fenomen på Youtube.

 

Allt det här galopperandet har i sin tur resulterat i två tappade skor på två dagar. I tisdags var det helt okej med en tappsko eftersom tisdagar är den dag som hovslagaren Tina är i stallet och skor lektionshästarna. Tina var så snäll och slog tillbaka skon. Ronaldhino spatserade stolt tillbaka till boxen med en sko på varje fot.

 

Igår, onsdag, var det dags igen. Nu var det en annan sko som saknades och Ronaldhino var inte alls glad åt att behöva gå barfota. Det här var verkligen en mindre bra dag att tappa skor på. Uffeträning på torsdagen och ingen hovslagare att tillgå. Det var bara att dra på sig storstövlarna och bege sig ut på skoletarjakt. Ni som var i stallet igår kväll kunde kanske se en kufisk människa som smög runt i skogsbrynet med framåtböjd rygg. Det var jag!

 

Efter bara fyra vändor så dök skon plötsligt upp. Den låg prydligt urkliven i leran. Nu var läget något bättre. Jag hade en häst, en hov och en sko. Bara länken mellan hov och sko saknades så jag skickade ett bedjande SMS till Uffe som lovade att försöka komma tidigare och slå dit skon igen.

 

Klockan halvelva idag kom räddningen. Uffe spikade på skon och jag kunde vara med på träningen och få min veckodos av skäll. Vi fick öva på att rida öppna i trav utan att störa hästarna. Sedan fick vi rida galopp utan att störa hästarna. Sedan varvade vi öppnor och slutor medan vi försökte att inte störa hästarna. Jag antar att det vore mycket enklare för hästarna att utföra sitt arbete om vi bara kunde sitta still.

 

En sak är säker. Man blir oerhört svettig av att försöka att låta hästen arbeta utan störningsmoment från oss okoordinerade människor. När jag tog av mig hjälmen efter ridpasset så hade jag förstås tappat bort min hårsnodd. Min frisyr var i det närmaste att beskriva som en blandning av filtad svinto och hår utan balsam som någon gnuggat mot en ballong.

 

Jag klev in i köket för att värma min lunch (man blir hungrig i stall…). De andra stalltejejerna och Kenneth (vill inte bli kallad för stalltjej antar jag) stirrade på mitt hår och jag var tvungen att berätta att min snodd hade kommit bort. – Jaha, vi trodde att du precis vaknat, blev svaret.

 

Då har dom inte sett en äkta sovfrisyr. Jag brukar göra en utmaning i att lägga mig med blött hår. Det är så spännande att vakna och se vilka fantastiska hårskapelser man gjort i sömnen. Ett tips till er alla är att åtminstone någon gång i veckan gå till sängs med blött hår eftersom man får börja dagen med ett riktigt gott skratt.

 

Faktum är att jag skulle kunna tänka mig att utlysa en sovfrisyrtävling här på bloggen. Är det någon som har en riktigt ruskig sovfrisyr på lager så kan ni väl skicka en bild till mig! Om ni törs…

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6
7
8 9 10 11 12 13
14
15 16 17 18 19 20
21
22 23 24 25 26 27 28
29 30
<<< September 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards