Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg den 9 september 2008

Av Ulrika Pernler - 9 september 2008 10:49

Hej! En gång var Gabbi och jag i Stockholm på en shoppingtur i bästa Paris Hilton stil. Innan vi började tömma plånböckerna så gick vi på lite sightseeing genom staden. Plötsligt hamnade vi mitt i en stor folksamling som stod och väntade på något. Eftersom vi inte ville sticka ut ur mängden så ställde vi oss också och tittade efter vad det nu var alla andra tittade efter. Jag ställde mig rakt framför en liten tant med rullator hänsynsfull som jag är.

 

Så plötsligt hörde vi pukor och trumpeter som närmade sig tillsammans med en massa hovklapper på kullerstenarna. Där dök kungen och drottningen upp i en snygg kärra dragen av fyra hästar. Före och efter vagnen red polisen. Sedan kom alla hästarna från Livgardet med de stackars skräckslagna värnpliktiga i sadeln.

 

Iklädda uniformer med kilovis av tofsar och guldband, En stor ”strut” i stål på skallen, helt nya läderridstövlar från Stenbergs läder på fötterna, (för en normal människa tar det ett år att gå in nya läderridstövlar, för en värnpliktig finns inte orden ”gå in” i ordlistan) Fyra kandartyglar att hålla reda på i den ena handen och en stor sabel i den andra. En uppgift som borde vara omöjlig att klara ut även för den ridvane.

 

Kungen och drottningen vinkade och log på kungligt vis i sin vagn. I vagnen satt också någon mer person som såg viktig ut men jag har ingen aning om vem det var. Blått blod förmodligen… Poliserna såg polisiga ut och de värnpliktigas ögon lyste av skräck.

 

Det stora sällskapet avancerade framåt längs gatan och vi kunde inte längre se de Svenska regenterna. Ledet med K1 hästar började nå sitt slut.

 

Det var då en av hästarna bestämde sig för att det fick vara nog med kungligheter för dagen. Han började hoppa rakt upp och ner och den unga killen som satt på ryggen tappade taget om det mesta. Tyglarna fladdrade, sabeln vevade i luften och ”stålstruten” halkade ner över ögonen. Hästen blev än räddare och började springa runt samtidigt som den bockade för att bli av med sin obekväma last.

 

De andra ekipagen försvann bortåt gatan utan att någon tog notis om att de blivit en mindre.

 

Den utmanövrerade ryttaren närmade sig publiken i hög hastighet och alla började nog förstå att det blivit allvar av situationen. Gabbi och jag stod orörliga och funderade på om vi kunde ingripa.

 

Då plötslig kastade den lilla damen bakom mig rullatorn åt sidan och greppade tag i mig med båda händerna. Jag hade blivit den levande skölden! Den lilla damen var förvånansvärt stark och jag svängdes fram och tillbaka för att täcka upp ordentligt mot faran. Jag började se mitt liv passera i revy och funderade samtidigt på om jag hade hela och rena underkläder som mamma alltid sagt åt mig att man måste ha ifall olyckan är framme.

 

I samma stund kunde jag höra hovklapper mot kullerstenarna igen och  i periferin såg jag två ridande poliser som vänt tillbaka för att reda upp situationen. Jag var räddad!

 

Den stackars värnpliktiga och hans häst fångades in och leddes iväg. Killen i ”stålstruten” såg hyfsat spak ut. Den lilla damen släppte taget och gick för att hämta sin rullator. Inget tack för att jag hade räddat hennes liv eller så. En del tar bara för givet att man springer omkring och agerar levande sköld mot faror.

 

Nåja! Jag dammade av mig och Gabbi och jag gick vidare. Shoppingen kunde börja.

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6
7
8 9 10 11 12 13
14
15 16 17 18 19 20
21
22 23 24 25 26 27 28
29 30
<<< September 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards