Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg den 26 september 2008

Av Ulrika Pernler - 26 september 2008 20:17

Hej! På tisdag morgon får Pikachu åka med oss till veterinärhögskolan där han kommer att få en spruta av veterinären för att somna in eller om man hellre vill säga det, avlivas.


En elev ställde frågan på klotterplanket idag varför man inte kan sälja honom som sällskapshäst. Svaret är: Nej, vi säljer inga halta hästar som sällskapshästar eftersom en hälta betyder smärta och det är inget bra liv för något djur att gå omkring och ha ont. Så det är absolut inget alternativ.


Pikachu har stått utan att göra något vettigt sedan förra julen ungefär då vi upptäckte hans hälta. Han har fått flera behandlingar av veterinär. Han har också opererats för att avlägsna en benbit i hovleden. Vi har lagt ner väldigt mycket tid, omsorg och pengar på att få honom frisk men tyvärr utan resultat. Pikachu har hela tiden varit mycket tålmodig.


Så här är det ibland med djur av alla sorter. Det är sorgligt och tråkigt att djur dör men också en del av livet. Jag gör en sida till pikachu där ni kan skicka era "hälsningar" och tankar. Det går bra att maila mig på 018500749@telia.com, både texter och bilder. Nu får Lisa och Elvira ta hand om honom lite extra de sista dagarna fram till tisdag.


En annan elev undrade om det blev ”kris” med hästar nu när han försvinner. Men det blir det inte heller. Han har ju stått sedan förra julen och ”hans plats” har vi redan fyllt i och med att vi köpte Uniek. Efter många år i arbetet så vet vi rätt så tidigt när en skada kommer att bli långvarig eller till och med ibland obotlig.

Ännu en stor häst ska vi köpa in under hösten. Med det är det heller ingen större brådska eftersom vårt hästbestånd är i god kondition. Den nya hästen är mer en investering för framtiden eftersom vi har några stora hästar som börjar bli till åren. Man vet aldrig i förväg hur gammal en häst tänker bli. När de är runt tjugo år kan de ha flera år kvar eller så blir de ”gamla över en natt”.


Det är ledsamt att vi måste göra oss av med Pikachu men i övrigt känns det väldigt lugnt med hästläget och det känns också jättebra att vi är i ett läge där vi kan ligga före. Det är aldrig roligt att tvingas gå kort om hästar eftersom slitaget som ni förstår blir större på övriga hästar som tvingas gå in och jobba mer.

Av Ulrika Pernler - 26 september 2008 08:04

Hej! Igår satt Lucky Luke på läktaren när jag hade min 18.30 lektion. – Jaha, har vi Zorro på besök, sa jag dum som en ärthjärna. Lucky Lukes mormor rättade mig snabbt och jag bad så mycket om ursäkt. Lucky Lukes mormor red på gruppen och vinkade plikttroget varje gång hon passerade läktaren. – Jag vinkar som drottning Silvia, sa hon och höjde handen i en kunglig gest.

 

Som tur var så såg jag inte till vare sig Jolly Jumper eller bröderna Dalton så det blev ingen skottlossning under lektionen. Däremot så tröttnade Lucky Luke lite på mormors vinkande efter en stund och började istället göra små kullerbyttor upp och ner för läktaravsatserna. Sedan hoppade han jämfota en liten stund, kollade i papperskorgarna och retade sin lillasyster, (men bara litegrand). Hästarna på lektionen tog ingen notis om Lucky Luke utan fortsatte att knata runt i manegen.

 

Själv är jag mycket van vid seriefigurer och superhjältar. Max har varit både stålmannen, Batman, Harry potter och Spindelmannen. Under en lång period så var han nog oftare superhjälte än sig själv. Fröken på dagis blev lite orolig under hans Batmanperiod men jag svarade bara att jag var glad att han inte ville vara Dracula och ligga nedbäddad i en koffert hela dagarna.

 

En gång hade Max varit med mig i stallet utklädd till Stålmannen. Hans mormor hade sytt hela utstyrseln och den blå manteln med det röda och gula märket på ryggen hade han på sig i princip dag som natt.

 

Den här dagen var det väldigt varmt och Max som var i treårsåldern hade gått till fots och varit jätteduktig. När vi svängde in på den sista slingan av vår väg till huset stannade han plötsligt. Så sa han – mamma, nu orkar jag inte vara Stålmannen längre!

Så tog han av sig manteln och räckte den till mig och sa – Nu blir jag Clark Kent i stället. Clark Kent vände på klacken och gick hemåt för att leta upp en bra telefonkiosk. Jag berättade det aldrig för dagisfröken!

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6
7
8 9 10 11 12 13
14
15 16 17 18 19 20
21
22 23 24 25 26 27 28
29 30
<<< September 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards