Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg den 30 september 2008

Av Ulrika Pernler - 30 september 2008 15:38

Hej! I morse klockan åtta klev Pikachu på trailern och åkte på sin sista resa. Det känns alltid sorgligt när en häst försvinner. Men samtidigt kändes det sedan en tid som om Pikachu var klar med detta livet. Så klart har han fått en egen sida som ni kan gå in på och titta på bilder och skriva något om ni känner för det, både barn och större! http://www.uppsalaponnyklubb.se/pickansidan.html

 

Vädret är också idag strålande vackert och alla våra hästar var ute på en riktig solskensgalopp i hagarna på förmiddagen. De stora hästarna tog sats ända bortifrån sommarhagen och rundade skogsgläntan in i vinterhagen i full fart. Väl framme vid grinden stannade de och drack i badkaren innan de tog en till galopp och försvann bort i sommarhagen igen.

 

Under nyheter på hemsidan www.uppsalaponnyklubb.se kan ni läsa lite om den gångna helgens tävlingsframgångar. Det fick jag själv erfara i lördags då jag red en LA klass vid Lurbos regionala tävlingar. Ronaldhino har ju skött sig fint nu tre tävlingar i rad och plockat med sig rosett hem varje gång.

 

I lördags arrangerade Lurbo sex olika dressyrklasser under dagen vilket gjorde att de körde på dubbla banor vilket i sin tur gjorde att jag tidigt förstod att det skulle bli massor av folk på framridningsbanan. Smart som jag är och lite rädd om livet också då Ronaldhino helst inte möter någon på ridbannan utan att tvärvända och fly under mindre ordnade former, så beslutade jag mig för att rida fram lite hemma innan vi åkte.

 

Sagt och gjort och klockan sju satt jag på hästryggen. Mamma och pappa som skulle agera chaufför/ fikafixare och coacher var också på plats.

 

Ronald kändes härligt laddad efter att ha vilat dagen innan då jag varit på kurs. Han gick spänt runt i ridhuset och väntade på något bra ljud att bli rädd för. Det var inga problem då min mamma varit brakförkyld i över en vecka och nu har kommit i hoststadiet.

 

Varje gång mamma hostade så drog Ronald en repa genom ridhuset. Efter si sådär fem hostattacker kände jag på mig att vi präglat honom att sticka iväg så fort han hörde någon hosta.

 

-         Mamma du får inte hosta när vi är på tävlingen! Sa jag. Du får hellre lägga dig på golvet på läktaren och hålla andan tills du blir blå än att du hostar.

Mamma lovade högtidligt.

 

Så åkte vi iväg. Mycket riktigt vimlade det av hästar på framridningen. Mellan femton och tjugo ekipage samsades på 20x60 banan och alla red naturligtvis åt olika håll samtidigt. Efter en stunds jagande och snurrande hade jag fått av transportskydden och sadeln kastades på i farten. Hur jag kom upp har jag inget minne av men fort gick det.

 

Så gick vi ner på framridningen och Ronaldhino ansåg att showen börjat! Han visade upp alla sina färdigheter därute och någon i publiken frågade om jag hade Karlssons klister i rumpan när vi ångade förbi. – Du skulle bara veta, ropade jag och försvann bortåt. Han sprang med höga knän och svansen stod som en plym. Vi måste ha imponerat stort därute på framridningen.

 

Rolle fjongade runt på banan i ungefär 25 minuter innan det blev vår tur att gå till ridhuset. Precis när jag skulle klättra uppför en liten slänt för att komma till ingången störtade min mamma ut från läktaren. Det var bara en sak… På Lurbo har de glömt att sätta en trappa utanför dörren så mamma försvann ut i luften med ett gigantsikt språng och blev hängandes i dörrhandtaget innan hon damp ner på backen. Det var en hyggligt snygg vurpa.

 

Mamma har ramlat utför trappen en gång förut och brutit benet så jag var säker på att det var dags igen. Jag hade bara några sekunder på mig att bestämma ifall jag skulle vara kvar utanför och visa medlidande eller om jag skulle gå in och rida mitt program. Jag gick in!

 

Därute borstade mamma av sig dammet och kände efter ifall hon var hel. Det var hon så hon gick upp på läktaren och lyckades låta bli att hosta på hela ritten!

 

Rolle däremot hade tagit ut sig helt på framridningen. Väl inne i ridhuset kände han plötsligt att han var helt slut. Så vi fick göra en kämparinsats för att ta oss runt programmet. Vi lyckades att ge ett trött intryck med ganska många missar. Så denna helg blev dt bottennapp! Men det gjorde absolut ingenting för så är det ibland.

 

Jag klappade om min trötta häst, frågade mamma om vi behövde ringa ambulans och tackade för att hon inte hostat. Sedan lastade vi och åkte hemåt!

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6
7
8 9 10 11 12 13
14
15 16 17 18 19 20
21
22 23 24 25 26 27 28
29 30
<<< September 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards