Hej! I morgon är det hopptävlingar ute på vår stora hoppbana. Division 2 för häst och vi har naturligtvis ett lag anmält. Jag ville bara uppmärksamma er så här i sista sekund på att det fortfarande finns möjlighet att hjälpa till som funktionär på tävlingen. Det är bara att komma ut till oss imorgon och anmäla närvaron i sekretariatet. Det finns både hästnära och hästfria uppgifter så det betyder att även hästrädda pappor och hästtokiga stalltjejer kan få en alldeles egen uppgift. 

Till exempel som… PARKERINGSVAKT 

Parkeringsvakt verkar vara ordet som kan skrämma vem som helst på flykt. Några veckor innan varje tävling sätter vi upp en funktionärslapp i stallet där man själv kan skriva sitt namn på de olika raderna för olika uppgifter. Allteftersom brukar det stå namn både här och där på lappen. Men raden för parkeringsvakt gapar så gott som alltid tom! 

Är det något med ordet. Kanske skulle vi kalla det parkeringstekniker, bilorganisatör eller automobildirigent. På engelska heter det parking meter maintenance employee. Fast jag vet inte riktigt hur man får plats med det på jobbskjortans bröstficka… 

Parkeringsvakt på tävling är en ytterst trevlig uppgift. Jag vet parkeringsvakter som blivit bjudna på både kaffe och bullar av de tävlande.

Man får ta på sig en snygg reflexväst så att man syns. Så står man vid infarten till tävlingsplatsen. När det kommer en bil lyfter man på höger eller vänster arm (det beror på vilket håll man vill att bilen ska svänga) och pekar med hela handen. Man får vara lite som en trafikpolis. Kanske något för den som aldrig förverkligade sina polisdrömmar.  

Det finns en nackdel och det är att parkeringsvakten måste vara den första som kommer till parkeringen. Det betyder att man får stiga upp tidigt trots att det är helg. Men den stora fördelen är att man är klar tidigt. När alla har parkerat kan man gå hem.

Innan man lämnar tävlingsplatsen kan man gå förbi sekretariatet och vinka adjö till dem som måste stanna kvar hela dagen. Då kan jag lova att det känns bra att vara parkeringsvakt, bilorganisatör, automobildirigent eller parking meter maintenance employee! 

Jag har också tänkt mig att redovisa vår senaste undersökning här på bloggen. Frågan som vi ville ha svar på löd:

Vilket är det bästa sättet att bli stallets mest framgångsrika ryttare?O

ch svarsalternativen:  Skryta högljutt från morgon till kväll.  5.7 %

Smälla ballonger på läktaren när de andra rider.  6.9 %

Sätta häftstift på konkurrenternas sadlar.  12.6 %

Byta namn till Peder Fredricsson eller Kyra Kyrklund.  13.8 %

Köpa en shetlandsponny, då får man hoppa lagom högt.  37.9 %Blanda sömnmedel i de andra hästarnas havre.  23 %   

Totalt röstade 87 personer av vilka jag förmodar samtliga har för avsikt att bli stallets mest framgångsrika ryttare.

Absolut mest röster, 37,9 % gick som ni ser till alternativet; Köp en shetlandsponny, då får man hoppa lagom högt. Detta alternativ är just det som jag själv valde och jag har full förståelse för att det är det klart populäraste av dem alla. Dessutom är ju Shettisar såååå söta! 

På andra plats med 23 % kommer alternativet; blanda sömnmedel i de andra hästarnas havre. Fy på er! Det tycker jag inte alls är snällt. Hästarna kan ju både snubbla och få huvudvärk. Jag hade absolut tänkt mig alternativet med häftstiften i sadeln på andra plats. Det tycker jag är mycket mer sportsligt! Dessutom är det mycket lättare att få tag på häftstift än sömnmedel.  

På sista plats i undersökningen kom alternativet; skryta högljutt från morgon till kväll. Bara 5.7 % av rösterna gör att jag nog får tänka om lite. Jag är annars rätt så duktig på att skryta även om det inte märks.

En professionell skrytmåns bakar in sitt skryt lite snyggt i allt annat trams som kommer ut ur munnen.

 Vi ses på parkeringen i morgon bitti!

Hej! Idag har jag en osannolik smärta som strålar ut från mitt högra sittben. Det är nämligen så att jag bestämde mig för att vara lite extra duktig igår på träningen. Jag vet med mig att jag behöver flytta fram min högra höft och sänka mitt högra sittben.

Det kan tyckas som små detaljer och det är det också. Det är detaljerna som gör helheten. Jag ägnade timmen åt att enbart känna vad jag gjorde och idag känner jag resultat! Med tanke på hur ont det gör så är detta något jag måste fortsätta att ägna stor uppmärksamhet. Jag har bestämt mig för att ha ont minst sju dagar till. Det är ridning när det är som bäst!

Ronaldhino verkar dock inte få ont av att träna. Han spruttar runt i hagen som om han aldrig behövt vara trött i hela sitt liv. Men han är ju något yngre också.

En tänkvärd sak med ridning är att det blir som bäst när man går till sig själv. Bra ridning är fullständig koll på sin egen koordination, kroppskänsla och tajming. När man äntligen får styrsel på kroppen så kan hästen äntligen göra sitt bästa. Och det gör hästar gärna!

Igår pratade jag lite med en mamma till en av ridskolans elever och vi kom in på hur lätt det är att vi ryttare nästan direkt när vi satt oss i sadeln börjar påverka hästen negativt genom att dra i tyglarna och fixa och dona med ben och armar. Fördelen på ridskola är att instruktören står med sina hökögon och spejar över sin grupp. Men man hinner ju naturligtvis inte se allt.

Jag tror att det ofta handlar om att man vill nå ett snabbt resultat. Tyvärr är dåligt tålamod en ryttares värsta fiende. Snabba resultat ger inte någon långvarig effekt. Man får bara en ovillig och låst häst med en okänslig ryttare på ryggen.

Den bästa lösgjordheten når man genom att själv vara ”lösgjord i kropp och själ”. Det låter ju väldigt filosofiskt men är sant. Hästar känner direkt om deras ryttare är stressad, spänd eller osäker. Så för ett varaktigt resultat, låt oss vara lite mer ”filosofiska” i vår ridning. Lyssna dessutom ingående och tro på din instruktör. Det är bara du själv som kan ändra på dig.

När man får den där riktigt bra känslan i ridningen så vill man inte byta ut den mot något. När du äntligen har lyckats jobba med någon av dina svagheter så lovar jag att du kommer att välkomna smärtan!

Hej! Jag är just hemkommen från träningen för Uffe. Ronaldhino har slagit hastighetsrekord ute i hagen de sista dagarna. Någon jordfräs för att förbättra jordmånen i hans hage behövs inte. Han ÄR den levande jordfräsen. Förmiddagens jordfräsande resulterade i en lite spak häst på träningen. Det var riktigt behaglig fart att rida i. Naturligtvis blev jag ändå genomsvettig som vanligt. Nu går eftermiddagen åt till att hämta sig inför kvällens lektioner.

Ridskolehästarna har varit pigga den här veckan. Magarna är kanske inte lika tyngda av gräs längre. Hästarna verkar i alla fall tycka att det är kul att vara igång med jobbet som vanligt igen.

Nu närmar sig höstens klubbtävlingar. Vi startar med Blåbär och lingontävling den 12 oktober. Datum för höstens klubbtävlingar hittar ni på tävlingssidan och under ”på gång” på www.uppsalaponnyklubb.se . Både ridskoleelever och privata ekipage är välkomna på våra klubbtävlingar.

Alla regler finns under ”regler för klubbtävlingar och KM” på tävlingssidan. Se till att vara pålästa.

Det kommer att bli lite ändringar i programmen för Skogsbärsdressyren. Jag håller just nu på att rita ner de nya programmen och dessa kommer att läggas ut under tävling, regler och teorimaterial. Vi har tänkt oss att det ska bli några fler och nya program att välja mellan. Håll ögonen öppna! Mer information kommer på hemsidan.

Förhoppningsvis blir det en lång och vacker höst så vi kan utnyttja våra uteridbanor länge till. Men i går trodde jag att vintern hade kommit. Jag hittade snöflingor både inne och ute. Lite tidigt kanske. Det brukar ju komma en sväng med snö i oktober. Men i september?...

När jag till sist tog en sväng in i badrummet så hittade jag svaret på schampoflaskan som är på bilden här nedan. Då och då har Björn handlat Clerasil mjällschampo. Men nu blir jag orolig…

Hej! Igår råkade en spritpenna blanda sig med whitboardpennorna vid vår skrivtavla utanför kontoret. Naturligtvis var det jag som råkade skriva på tavlan med den ”feliga” pennan… Det blev tjocka snyggt röda bokstäver. Lite för röda tyckte jag så snart jag skrivit klart meddelandet. Ett drag med fingret över texten avslöjade misstaget.

Någonstans har jag lärt mig ett trick just när olyckan med spritpennor på whiteboard är framme. Man tar en vanlig whiteboardpenna och ritar över misstaget med ilskna streck åt alla håll. Så tar man suddgrejen och drar över texten. På ett ögonblick så är tavlan som ny.

Jag ritade streck med en annan penna. Uppåt och nedåt och åt alla kanter och håll. Så tog jag upp sudden med hoppet fortfarande tänt. Jag suddade… och suddade… och suddade… Det blev inget vidare…

Idag ska jag gå på jakt efter lite rödsprit eller något läskigt frätande i en flaska med dödskalle på. Så ska färgfläcken få sig en omgång.

Apropå uttrycket ”det blev inget vidare” så är det väldigt användbart för att uttrycka att något inte blev riktigt som man tänkt. Sådant händer då och då.

En gång hände det min äldsta son . Fast då var han nog i sexårsåldern. I vilket fall så satt han framför datorn och spelade något spännande spel. Bredvid honom på skrivbordet låg av någon anledning han pappas batteridrivna rakapparat.

Sonen fortsatte spela på datorn med den ena handen medan den andra handen tog upp rakapparaten. Snacka om simultankapacitet. En stund senare kom jag in i rummet och fick se honom djupt försjunken i spelet medan han drog rakapparaten upp och ner längs sidorna av huvudet.

Den uppkomna frisyren var av en mycket sällsynt art och vi fick gå till frisören för att ordna upp det hela.

-         Och vad har hänt här då? Sa frisören som inte verkade helt ovan vid barn som kommit över saxar eller rakapparater.

-         Jo jag lånade pappas rakapparat. Så körde jag lite här och lite här och lite där…, han gjorde en ordentligt lång konstpaus medan han vände och vred på huvudet framför spegeln. Så konstaterade han:

-         Det blev inget vidare…

Apropå frisyrer så har det hänt även i hästvärlden att det inte blir något vidare vad det gäller frisyrer. En gång bestämde vi oss för att klippa vår ulliga ponny Neuthron. Hans hårrem hade antagit utseendet av ett långhårigt virvelmarsvin. Vi riggade skospiltan längst ned i stallet med klippmaskin, diverse sladdar och annat. Så hämtade vi ponnyn.

Vi var väl medvetna om att Neuthron oftast gjorde saker och ting på sitt eget vis. Så vi hade utrustat oss med en stark person som skulle hålla i ponnyn och en snabb person som skulle köra klippmaskinen.

Neuthron gick snällt in i spiltan och ställde sig. Den starka personen höll ett fast grepp medan den snabba personen drog igång klippmaskinen. Så satte hon maskinen mot halsen och började klippa. I samma sekund tog Neuthron ett stort språng ur spiltan och sprang hemåt genom stallgången. Den starka personen som också visade sig vara en mycket envis person vägrade släppa taget. Resultatet blev att den starka personen for likt en projektil längs stallgången. Precis lagom nära boxraden för att stöta mot varje sadelhängare som åkte in och slog i boxväggen med en högljudd smäll.

Vi andra stod kvar i skospiltan och såg och hörde dem försvinna bortåt stallgången. Klippmaskinen tuggade fortfarande i luften.

Den vintern hade Neuthron en klädsam hårlös stripe som löpte från halsen till baken. Vi fick många frågor om den underliga klippningen och kunde bara svara:

-Det blev inget vidare…

Hej! En gång var Gabbi och jag i Stockholm på en shoppingtur i bästa Paris Hilton stil. Innan vi började tömma plånböckerna så gick vi på lite sightseeing genom staden. Plötsligt hamnade vi mitt i en stor folksamling som stod och väntade på något. Eftersom vi inte ville sticka ut ur mängden så ställde vi oss också och tittade efter vad det nu var alla andra tittade efter. Jag ställde mig rakt framför en liten tant med rullator hänsynsfull som jag är.

Så plötsligt hörde vi pukor och trumpeter som närmade sig tillsammans med en massa hovklapper på kullerstenarna. Där dök kungen och drottningen upp i en snygg kärra dragen av fyra hästar. Före och efter vagnen red polisen. Sedan kom alla hästarna från Livgardet med de stackars skräckslagna värnpliktiga i sadeln.

Iklädda uniformer med kilovis av tofsar och guldband, En stor ”strut” i stål på skallen, helt nya läderridstövlar från Stenbergs läder på fötterna, (för en normal människa tar det ett år att gå in nya läderridstövlar, för en värnpliktig finns inte orden ”gå in” i ordlistan) Fyra kandartyglar att hålla reda på i den ena handen och en stor sabel i den andra. En uppgift som borde vara omöjlig att klara ut även för den ridvane.

Kungen och drottningen vinkade och log på kungligt vis i sin vagn. I vagnen satt också någon mer person som såg viktig ut men jag har ingen aning om vem det var. Blått blod förmodligen… Poliserna såg polisiga ut och de värnpliktigas ögon lyste av skräck.

Det stora sällskapet avancerade framåt längs gatan och vi kunde inte längre se de Svenska regenterna. Ledet med K1 hästar började nå sitt slut.

Det var då en av hästarna bestämde sig för att det fick vara nog med kungligheter för dagen. Han började hoppa rakt upp och ner och den unga killen som satt på ryggen tappade taget om det mesta. Tyglarna fladdrade, sabeln vevade i luften och ”stålstruten” halkade ner över ögonen. Hästen blev än räddare och började springa runt samtidigt som den bockade för att bli av med sin obekväma last.

De andra ekipagen försvann bortåt gatan utan att någon tog notis om att de blivit en mindre.

Den utmanövrerade ryttaren närmade sig publiken i hög hastighet och alla började nog förstå att det blivit allvar av situationen. Gabbi och jag stod orörliga och funderade på om vi kunde ingripa.

Då plötslig kastade den lilla damen bakom mig rullatorn åt sidan och greppade tag i mig med båda händerna. Jag hade blivit den levande skölden! Den lilla damen var förvånansvärt stark och jag svängdes fram och tillbaka för att täcka upp ordentligt mot faran. Jag började se mitt liv passera i revy och funderade samtidigt på om jag hade hela och rena underkläder som mamma alltid sagt åt mig att man måste ha ifall olyckan är framme.

I samma stund kunde jag höra hovklapper mot kullerstenarna igen och  i periferin såg jag två ridande poliser som vänt tillbaka för att reda upp situationen. Jag var räddad!

Den stackars värnpliktiga och hans häst fångades in och leddes iväg. Killen i ”stålstruten” såg hyfsat spak ut. Den lilla damen släppte taget och gick för att hämta sin rullator. Inget tack för att jag hade räddat hennes liv eller så. En del tar bara för givet att man springer omkring och agerar levande sköld mot faror.

Nåja! Jag dammade av mig och Gabbi och jag gick vidare. Shoppingen kunde börja.

Hej! Häromdagen skrev jag ett brev till E-hästarnas uppfödare Erik och Gunilla. Det innehöll lite information om var och en av hästarna och så bilder förstås. Om Kalle E skrev jag: ” Kalle är en fantastisk allround häst. Ena gången hoppar han och vinner och nästa gång går han dressyr och vinner. ”

Det visade sig att det var dagens sanning. För i lördags vann Kalle och Emilie både en blågul rosett individuellt och en i lag. En grön rosett följde också med hem när division 3 lagen i dressyr red sin första omgång. För bara två veckor sedan klämde han i med en blågul rosett i hoppning.

Tänk att en sådan häst som Kalle gör sitt jobb på ridskolan med glädje varje dag. Han bär runt på stora och små ryttare. Några är ovana vid hästar och andra har ridit desto mer. Som belöning får Kalle då och då åka ut och tävla vilket ger honom chansen att få vara i nya spännande miljöer och samtidigt känna av tävlingsandan som han verkligen gillar. 

Kalle är inte den enda hästen på ridskolan som åker ut på tävling. Av de trettionio hästar som vi har i ridskoleverksamheten har trettiosju varit ute på den riktiga tävlingsbanan i hoppning, dressyr eller både och. Det säger en hel del om hästarnas kvaliteter. 

Vissa hästar är riktiga rosettplockare. Goliath, Lola, Kalle, Monarch, Susi och Clou är exempel på sådana som ofta får med sig rosetter hem i bagaget. Naturligtvis har det också suttit en duktig ryttare på ryggen! Men jag tycker ändå det är en oerhörd styrka att dessa hästar slår sig in i placeringslistorna i stora startfält som dessutom oftast bara består av privatägda hästar.

De hästarna i stallet som idag räknas som lite äldre och kanske inte tävlar så ofta längre sitter ändå inne på väldigt mycket fina meriter. Visste ni att Bard under flera år har tävlat i klubbens division 1 lag i dressyr och varit en av de stadigaste deltagarna i laget. Bard har också ridits i fälttävlan.

Visste ni att Dutch har tävlat med placeringar ända upp till Regional LA i dressyr och ingått i de flesta av klubbens dressyrlag för häst under nittiotalet. Han har också varit med då VM i femkamp arrangerades i Uppsala. Han gick två fina rundor med femton hinder mellan 120 och 130 centimeter.

Igår söndag, så gick den första omgången av division II för ponny. I år var det första gången laget reds i LA:1. Vilket är ett snäpp svårare än tidigare års division II för ponnyer. Hela tre ridskoleponnyer från UPK ingick i laguttagningen. Whisper, Queens Clou och O'boy.

Jag skulle kunna fortsätta att lista hästarnas bakgrund hur länge som helst. Men vad jag egentligen vill säga är att ridskolehästar ofta är väldigt väl utbildade och sitter på mycket kunskaper. Ridskolehästar har väldigt hög ridbarhet och är dessutom trygga och snälla att rida på! Ridskolehästar är verkligen värda att uppskattas. Därför ska ni komma ihåg att klappa er häst en extra gång efter nästa lektion ni rider.

Slutkläm: Jag har via säkra källor hört att någon i stallet halmade sin box med hö häromdagen. Hästen blev jätteglad och jättemätt. Kan det vara möjligt?...

Gokväll! Nu har jag fått en snabbrapport från deltagarna vid dagens division 3 dressyrtävling i Frösåker. Laget Vann! Det hjälpte tydligen att hålla tummarna. Jag har inga exakta siffror men vet att Emmy och Lucky Flower vann individuellt i LB:n . Sara och Goliath samt Emilie och Kalle delade på fjärdeplatsen. Med tre av fyra lagdeltagare på prispallen så kunde dom inget annat än vinna med laget (och den fjärde ryttaren red också jättefint det är jag säker på). Bra jobbat i regnet!

Imorgon återkommer jag med närmare rapport och förhoppningsvis någon bild.

Så fick jag ett mail från en av mina kusiner (jag har 19 stycken). Vi kan kalla henne kusin "H". Hon hade varit på diverse utflykter idag och nästan hamnat på öppet hus på Akademiska Sjukhuset. Ni har väl sett att det annonserats i dagarna tre med helsides annonser för att få folk att åka till sjukan bara ändå. Man behövde inte ens vara sjuk.

Jag har också sett annonserna men känt att det var något lurt med det hela. Nu har kusin "H" avslöjat sanningen. Läs har:

...Efter den utflykten diskuterade vi en tur till öppet hus på Akkis men jag lyckades avstyra det. Man vet ju aldrig hur sån´t kan gå - bäst att akta sig så de inte slänger sig över en för att få ngt bra klipp till sin TV-serie... För det är ju knappast för att vara snälla som de bjuder in till Öppet hus. (Patient-audition på hög nivå, skulle jag tro)...

Jojomen. Där har fok gått omkring hela dagen och så har läkarna och sjuksköterskorna i smyg tittat ut lämpliga offer till sin TV-serie.

- Den där ser blek ut, passar perfekt att ha i väntrummet på akuten, viskar nån.

- Undrar om inte den där skulle passa bra i gips? säger en annan.

Var ni där? ...

Hej! Idag rids den första omgången i division tre dressyr för hästar. UPK har ett vad jag tror starkt lag på plats. Men man vet ju aldrig vilka konkurrenter man kommer att möta eller i vilken dagsform ryttare och hästar befinner sig. Jag sitter ändå här hemma och håller tummarna för våra hästar och ryttare.

Från ridskolan så är Emilie Wass och Kalle E samt Sara Wångmar och Goliath med. Vi hade gärna skickat flera ekipage men tyvärr så planerades tävlingen in på en lördag. Det passar oss illa eftersom vi har omfattande lektionsverksamhet då.

Annars är Division tre på perfekt nivå för lektionsekipage, unghästar och orutinerade ekipage. Vi håller tummarna för att man planerar in tävlingarna på söndagar så långt det går nästa säsong.

De fyra lagplatserna tar i dag: Emmy Örn och Lucky Flower, Louise Dratos och Marjas Matjo, Emilie Wass och Kalle E samt Sara Wångmar och Goliath.

Jag har skickat ett SMS till Emilie för att snoka lite i hur det går. När jag sist hörde av henne så var LC:n klar och alla ryttarna hade presterat bra. Emmy och Lucky hade fått ihop 58%, Louise och Matjo 59%. Sara och Goliath hade fått 64% och en fjärdeplacering. Emilie och Kalle hade vunnit klassen på 68%. 

Nu håller vi tummarna för lagklassen så återkommer jag lite senare ikväll med resultatet i lagklassen. Där kan det ändras lite eftersom vissa klubbar kommer med ekipage bara till lagklassen. Vi hörs snart!