Hej! Idag var det ridning för fredagens dressyrgrupp. Halvett stod alla hästar på stallplanen och vi satt upp. Så red vi upp mot dressyrbanan för att värma upp hästarna och ryttarna. Precis när vi travat fram i det första varvet så kom en regndroppe.

–        Det ser mörkt ut, sa någon.

–        Det är nog bara en liten skur, sa en annan.

Ytterligare ett varv i trav senare så hade de enstaka regndropparna förvandlats till ett rejält regn. Så vi red ner till ridhuset och gick in för att fortsätta lektionen inne. Regnet trummade mot takplåten och det kändes riktigt skönt att vi har ett ridhus!

Idag vid lunch åkte vår fina lilla ponny Pedro B iväg i trailern mot sitt nya hem i Bollnäs hos en flicka som heter Matilda. Han var så snygg i matchande benskydd och täcke. Det blir bra för Pedro att få en alldeles egen ägare som kan sköta om honom. Vi skickar alla våra lyckönskningar till Matilda och Pedro!

Replay gick inte igenom veterinärbesiktningen igår så därför kommer vi att ta hem en annan häst på prov. Replay kommer att åka hem igen så fort som det går en transport åt det håll han ska. I de stora transportbussarna som kör hästar igenom landet så finns det många förnämligheter som vattenkoppar, fönster och TV-övervakning.

I övrigt så har vi ett mycket stabilt hästläge. 38 av 39 hästar är friska och krya. Det är bara Pikachu som inte riktigt fått ordning på sin hovled trots att han opererades i våras. Susi fick en lätt vrickning vid en lektion häromkvällen men har inga symptom. För säkerhetsskull får hon vila ett par dagar.

Man brukar statistiskt sett prata om att någonstans mellan fem och tio % av hästarna i en djurbesättning är stående på grund av skada. Skada kan vara sår, vrickningar eller slitageskador. Sår och vrickningar kan vara svåra att undvika. Men vad det gäller slitageskador kan man förebygga med bra lektionsupplägg, gångtid i lagom dos för hästarna och bra underlag som sköts om genom harvning och påfyllning av material.

Så till något annat. Även om våra hästar fortfarande går och betar den största delen av tiden utomhus så passar de också på att rulla sig i någon lite lerpöl som de hittat. Kom ihåg att inte borsta av lera inomhus eftersom det blir dammigt. Ni som är hästvana får gärna hjälpas åt att ta ut hästen och borsta ute om den är smutsig.

Reglerna är som vanligt:

• Fråga stallvärdinnan eller instruktören om lov innan.
• Tränsa hästen.
• Ställ hästen i en rasthage.
• En person håller i och den andra borstar.

Det är viktigt att ta sig tid att rengöra hästen inför ridning. Speciellt där sadel, sadelgjord och träns ska sitta. Annars kan det uppkomma skavsår. Små smutspartiklar kan också gnuggas in i huden och orsaka inflammationer. Lägg gärna till en kvart på din stalltid så du hinner sköta om din häst ordentligt före och efter ridpasset! Det är faktiskt ganska mysigt att borsta och sköta om hästen också.

Hej! Jag har varit skapligt förkyld under veckan vilket har resulterat i lite lugnare ridturer. Det har i sin tur resulterat i att Ronaldhino rasar av sig all sin överskottsenergi i hagen. Om man tittar ut genom stalldörren kan man se en grå hårboll med en vit svansplym som i ljusets hastighet far fram och tillbaka i hagen. För den som inte vet bättre skulle man kunna tro att det är något slags utomjordiskt fenomen. Med en film tagen av en dålig mobilkamera skulle filmen lätt hamna under UFO- fenomen på Youtube.

Allt det här galopperandet har i sin tur resulterat i två tappade skor på två dagar. I tisdags var det helt okej med en tappsko eftersom tisdagar är den dag som hovslagaren Tina är i stallet och skor lektionshästarna. Tina var så snäll och slog tillbaka skon. Ronaldhino spatserade stolt tillbaka till boxen med en sko på varje fot.

Igår, onsdag, var det dags igen. Nu var det en annan sko som saknades och Ronaldhino var inte alls glad åt att behöva gå barfota. Det här var verkligen en mindre bra dag att tappa skor på. Uffeträning på torsdagen och ingen hovslagare att tillgå. Det var bara att dra på sig storstövlarna och bege sig ut på skoletarjakt. Ni som var i stallet igår kväll kunde kanske se en kufisk människa som smög runt i skogsbrynet med framåtböjd rygg. Det var jag!

Efter bara fyra vändor så dök skon plötsligt upp. Den låg prydligt urkliven i leran. Nu var läget något bättre. Jag hade en häst, en hov och en sko. Bara länken mellan hov och sko saknades så jag skickade ett bedjande SMS till Uffe som lovade att försöka komma tidigare och slå dit skon igen.

Klockan halvelva idag kom räddningen. Uffe spikade på skon och jag kunde vara med på träningen och få min veckodos av skäll. Vi fick öva på att rida öppna i trav utan att störa hästarna. Sedan fick vi rida galopp utan att störa hästarna. Sedan varvade vi öppnor och slutor medan vi försökte att inte störa hästarna. Jag antar att det vore mycket enklare för hästarna att utföra sitt arbete om vi bara kunde sitta still.

En sak är säker. Man blir oerhört svettig av att försöka att låta hästen arbeta utan störningsmoment från oss okoordinerade människor. När jag tog av mig hjälmen efter ridpasset så hade jag förstås tappat bort min hårsnodd. Min frisyr var i det närmaste att beskriva som en blandning av filtad svinto och hår utan balsam som någon gnuggat mot en ballong.

Jag klev in i köket för att värma min lunch (man blir hungrig i stall…). De andra stalltejejerna och Kenneth (vill inte bli kallad för stalltjej antar jag) stirrade på mitt hår och jag var tvungen att berätta att min snodd hade kommit bort. – Jaha, vi trodde att du precis vaknat, blev svaret.

Då har dom inte sett en äkta sovfrisyr. Jag brukar göra en utmaning i att lägga mig med blött hår. Det är så spännande att vakna och se vilka fantastiska hårskapelser man gjort i sömnen. Ett tips till er alla är att åtminstone någon gång i veckan gå till sängs med blött hår eftersom man får börja dagen med ett riktigt gott skratt.

Faktum är att jag skulle kunna tänka mig att utlysa en sovfrisyrtävling här på bloggen. Är det någon som har en riktigt ruskig sovfrisyr på lager så kan ni väl skicka en bild till mig! Om ni törs…

Hej! I morse var Nemo den mest nöjda hästen i hela stallet. Han hade nämligen lyckats krypa ut ur sin grimma för att sedan leka dammsugare i hela stallgången. Inte ett enda höstrå fanns lämnat däremot fanns det gott om andra lämningar. Borstar, grimmor och annat låg huller om buller på marken. Längst upp där privathästarna bor hade han hittat en del morötter som visst smakat smaskens. Bara plastpåsen fanns kvar. Nemo själv tittade med oskyldig blick på personalen när de kom för att morgonfodra. Ibland är livet lite extra bra.

Idag var det en trevlig dag även på andra vis. Gabbi, jag och mamma var nämligen på stan och shoppade i bästa Paris Hiltonstil. Nu kanske ni undrar vad det är. Så exklusivt för idag är mina bästa shoppingtips som kommer här:

• Det som kännetecknar en riktigt bra shopping är att man på slutet har så många kassar att de bildar en ”solfjäder”.  Det där hade inte min mamma förstått riktigt idag, så när jag stod i en affär och precis hade betalat sa hon att jag kunde stoppa ner den påsen jag just fått i en av de andra påsarna. – Nej du, sa jag, jag bär mina påsar en så man ser hur många de är, i bästa Paris Hilton stil! Expediten tittade upp och började skratta. Jag antar att han aldrig sett Paris shoppa.
• Ett knep för att se rik ut är att starta shoppingrundan på någon märkes affär. Där letar man upp det allra bästa fyndet i någon av rea-lådorna typ halva priset på halva reapriset. Även om man bara behöver betala 25 kronor för fyndet så får man en fin påse med affärens logo på. Denna påse ser man till att ha ytterst på solfjädern hela tiden under shoppingrundan.
• Se till att äta lunch i tid. En person med blodsockerfall går att hantera. Två kan bli lite knepigare. Tre personer med blodsockerfall samtidigt kan starta det tredje världskriget. Att äta i tid är bra för framtida relationer och ger dessutom vuxenpoäng.
• Det finns tre säkra tecken på när shoppandet har börjat gå för långt. Det första är att man inte får på en enda kasse till på sin ”solfjäder”. Det andra är att det ekar när du tittar ner i plånboken och råkar säga något samtidigt. Det tredje och mest talande är din mamma som går snett bakom dig lite försiktigt påtalar att hon har fått något rysligt ont i fötterna.

Hoppas att ni kan ha nytta av dessa tips när shoppingandan faller på!

Som avslutning idag så vill jag bara tala om att ytterligare ett husdjur har dykt upp på listan över små djur med aningne konstiga namn.

Anna W har just nu en liten ullig gullig hamster som lystrar till namnet Carola! Huruvida hamstern har stamtavla eller inte har jag inte lyckats lista ut ännu.  Det ska tydligen vara en hamster i år...

Så blev det höst. Det säkraste hösttecknat av dem alla inträffade igår kväll. Lektionshästarna fick vara kvar inne. Akilles hade nog haft en misstanke om detta hela dagen för varje gång jag passerade utanför hans box så stod han och såg ut genom sitt fönster med en drömsk blick.

- Akilles, vad tänker du på? Frågade jag en av gångerna som jag gick förbi. Men han vickade bara lite på örat och fortsatte att tänka vidare. Frågan var förstås dum. Akilles tänkte på alla de underbara sommarveckorna som han tillbringat ute på betet med sina kompisar och allt gräs.

Klockan 20.45 drog jag in hökärran i stallet för att kvällsfodra. Alla hästarna höjde på huvudet samtidigt och det hördes spridda gnäggningar. Det var visst inte så dumt att vara inne ändå. Vägen till hästens hjärta går förstås genom magen.

Akilles fick först precis som han vill ha det. – Jag tar en extra stor hög idag tack, sa han och sträckte ut halsen genom boxöppningen för att ta den första tuggan. Clou som hade upptäckt att det var mat på gång vände ideligen på huvudet och gnäggade medan hon galopperade på stället. – Här är jag, glöm inte mig!

Efter en stund hade alla hästar fått sin kvällsmat och då kändes allt som vanligt. Femtio hästar stod och tuggade på sitt hö och stallet var tyst sånär som på tuggandet och fläkten som brusade i bakgrunden.

Så blev det natt och sedan morgon. Hästarna hade sovit gott och var pigga och redo för att springa ut i hagen igen. De stora hästarna kommer att få gå kvar på sommarvallen ett bra tag till för där finns fortfarande gott om bete. Ponnyerna är släppta i sin vinterhage. Den har legat tom hela sommaren och nu finns det mycket gott att knapra på där också.

Så idag vill jag välkomna hösten, en av mina favoritårstider. Nu är jag förväntansfull inför den klara luften, de vackra färgerna, blommande astrar och fint ridunderlag på utebanorna.

Ps. Miu:s matte om du ser det här, du måste maila mig din mailadress till mig för jag har naturligtvis tappat bort den någonstans i hjärnans alla vindlingar. 018500749@telia.com Ni andra kan använda den adressen när ni vill skicka reportage och bilder till hemsidan.

Hej! Idag har vi arrangerat en lokal dressyrtävling för ponny i klasserna LB:0 och LB:1. Många hemmaekipage ställde förstås upp och representerade hemmaklubben. De fullständiga resultatlistorna ligger på klubbens hemsida www.uppsalaponnyklubb.se under rubriken tävling.

Jag tänkte att jag skulle dra hemmaryttarnas framgångar lite kort. I klass LB:0 kategori C så kom Matilda Modig på Whisper på en andraplats med 62,5 %. Vinnaren i klassen hade 62.8% så det skillde endast en poäng mellan ettan och tvåan. Whisper som tidigare varit renodlad hopphäst gör sig alltså bra även på dressyrbanorna. Jag antar att han har en del att vinna på sin oemotståndliga charm och så går han fint också! Under hösten kommer han vara med och försöka te en plats i klubbens division 2 lag.

I kategori D delade Saga Ström och Funny Face förstaplatsen på 67,8%. Sanna Kröhne och Sleo kom femma med 65,3% i bagaget.

I dagens andra klass LB:1 kategori C vann Matilda Modig på Tiffy med 60,69%. Detta kan ha varit tack vare att Tiffy rymde i stallet under natten före tävlingen. Hon roade sig med att äta havre ur alla krubbor samt gå runt och leta efter andra godsaker. När stallpersonalen kom på morgonen var hon så mätt och nöjd att hon knappt orkade resa sig. Tydligen en riktigt bra uppladdning inför tävling!

I kategori D var Sanna Kröhne och Sleo tillsammans med Linnea Widegren och Birk bästa UPK-ekipage. 66,55% och en fjärdeplats för dem båda. Tätt efter kom Saga Ström på Funny Face. Med sina 66,2% tog de sjätteplatsen.

Ni håller väl ögonen på poängställningen i championatet. Det är många duktiga kipage som är ute och tävlar för klubben.

Så en varning till alla mina arbetskamrater som också är mattar och hussar till bland annat Åke, Silverdalens Skumbanan, Dixies Urban och Dixies Sander med flera. Igår kväll såg jag på en gammal film som heter ”Farlig förbindelse”. Skådespelerskan Glenn Close spelar den skogstokiga tanten som jagar Micael Douglas överallt. Björn jobbade och båda barnen hade somnat. Så det var bara Stampe (kaninen) och jag som satt framför TV:n. Eller rättare sagt jag satt i soffan och Stampe låg på sin alldeles egna plats, utsträckt mitt i ryamattan.

Jag satt och läste en tidning när Stampe plötsligt flög upp och sprang in under soffan. Där satt han längst in i hörnet och stampade med den ena baktassen hårt i golvet. Stampe kan ju vara lite ”harig” även i vanliga fall. Men på kvällarna brukar han mest ligga fullständigt utsträckt på sidan i ryamattan och titta på TV med oss. Det händer förstås att han hoppar upp i soffan och sitter där i stället.

Så såg jag vad det var som skrämt honom. På filmen visades precis scenen när Glenn Close har tagit familjens lilla ulliga vita kanin och stoppat den i en gryta på spisen… Inget lämpligt att se ens för en kanin i sina bästa år. Jag bytte snabbt kanal till animalplanet där man visade ”hajmannen”. Ett betydligt lättsammare program om en man som simmar runt med vithajar och hoppas att inte bli uppäten.

Idag har Stampe suttit och tryckt en del i sin bur som för övrigt är stationerad i köket. Han har kastat långa misstänksamma blickar mot grytorna på spisen. Så till alla därute vill jag framföra en varning. Låt inte era husdjur se på TV ensamma. Det finns så mycket olämpligt på TV nu för tiden!