Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Direktlänk till inlägg 24 oktober 2008

Ingen hov- ingen häst

Av Ulrika Pernler - 24 oktober 2008 11:19

Hej! Idag tänkte jag skriva lite om hovar och skor. Att sköta om hästens hovar är lika viktigt som att ge den bra foder och ha rätt utrustning. Vill man att ens häst ska få ett långt och friskt liv kan man inte spara in på något av ovanstående.

 

Eftersom hästens hovar växer och slits måste de verkas var fjärde till var åttonde vecka året runt, hela livet. Det är hovslagarens jobb. Hovslagaren är den person som sköter om hästens hovar. Det är ett väldigt svårt jobb och hovslagarens arbete är långsiktigt. En bra hovslagare har en plan för varje enskild häst.

 

En skoning kostar mellan 800 och 1000 kronor per gång. Detta är en utgift som måste ligga med i budgeten för hästägandet. På Uppsala Ponnyklubb har vi femtio hästar i stallet vara varav fyrtio är ridskolehästar. Att det blir många verkningar och skoningar per år är lätt att räkna ut. Därför kommer vår ”alldeles egen” hovslagare Tina varje tisdag för att ta hand om runt fem-sex av våra hästar. Varje häst på ridskolan går efter sin egen skoperiod. Beroende på hovarnas kvalitet och tillväxt så växlar skoperioderna mellan cirka fyra och åtta veckor.

 

Hästens hovar kan kännas hårda att ta på och att hålla i, men de är väldigt känsliga. Inuti hoven finns en fantastisk konstruktion med leder, senor och vävnader som helt är anpassat för att orka bära hästens tyngd, inte bara i stillsam skritt utan också vid hoppning och snabba galopper.

 

Om man slarvar med verkningar och skoning så kan det snabbt få katastrofala följder. Om hoven får växa utan att verkas så kommer hela benställningen att ändras det ger inte bara belastningsskador på skelettet utan också på senor och ligament. Hovarna blir skeva och hovsprickor kan bildas. Hästen kan också drabbas av röta och sönderfall i hovarna.

 

Många hästar har också av naturen små avvikelser i hovarnas form, benställningar och vinklar. Det är något som en duktig hovslagare ofta kan se till att hästen inte behöver lida av.

 

De flesta hästar som rids behöver ha skor för att slippa bli ömfotade vid arbete på olika underlag. Små ponnyer och vissa ”kallblodsraser” klarar sig ofta bra helt utan skor. Men det beror också på hovarnas kvalitet och arbetets art. Ridskolans hästar är skodda på framhovarna där den största belastningen vid ridning ligger.

 

Att ridskolehästarna går oskodda i bak har flera olika orsaker. Dels vill vi ha våra hästar ute i stora flockar i hagarna. När hästar är ute tillsammans så ingår det att de gör upp om rang, leker hårdhänt (på hästars naturliga vis), springer och rastar av sig. Då flera hästar vistas tillsammans i hagen så uppstår också risken att de ska sparka varandra vilket inte är något konstigt utan ingår i hästens naturliga beteende.

 

Även under ridning i ridhus kan det uppkomma situationer där hästar sparkar efter varandra. Till exempel om någon rider upp för nära bakom en annan häst som blir skrämd. Den naturliga reaktionen för en häst är då att försvara sig det vill säga sparka. Vid ett sådant olyckligt tillfälle kan både häst och ryttare skada sig.

 

Genom att ha hästarna oskodda i bak så slipper vi fula sparkskador på våra hästar. En spark från en oskodd hov ger nästan aldrig några men i form av infekterade sår utan blir på sin höjd en ”lårkaka” eller svullnad.

 

Jag har varit med om flera otäcka sparkskador från skodda hästar. Det värsta är när en broddad (hakar som används vintertid mot halka)häst sparkar en annan då blir det ofta väldigt infekterade och allvarliga sår. En bra rekommendation är att man aldrig släpper ihop broddade hästar i hagen.

 

Detsamma gäller faktiskt om en människa skulle bli sparkad av en oskodd respektive en skodd hästhov. Man klarar sig ofta med ett rejält ömt blåmärke.

 

Eftersom våra hästar rids på bra underlag dagligen så klarar sig också bakhovarna bra utan skor. I några enstaka fall ofta av medicinsk orsak så har vi behövt sko hästar i bak och detta har varit tillfälligt.

 

Min erfarenhet är att hästar oftast klarar sig bra utan bakskor men att framhovarna är mycket känsligare för barfotagång.


En häst som går barfota och rids mycket på exempelvis hårda grusvägar eller steniga stigar, blir snabbt ömfotad. Det märker man på att hästen undviker att gå underlag där det är hårt. Kanske försöker den balansera på dikesrenen istället för att gå på grusvägen - eller så kan den vägra att gå framåt överhuvudtaget! Om du låter den fortsätta att gå oskodd utan skor så blir den så småningom halt.

 

Ibland får hästar hovproblem av olika yttre omständigheter. En häst som trampar på något hårt, exempelvis en sten, kan få blödningar i sulan eller få en hovböld. Om hästen får en hovböld blir den halt på bara några timmar. Den har väldigt ont och står i princip på tre ben i boxen eller ute i hagen.
 
En hovböld måste tas om hand av en hovslagare eller en veterinär. Han eller hon gör ett litet hål i hoven, så att varet kan rinna ut, och då lättar trycket. Det brukar ta ett tag innan hovbölden är utläkt, men oftast kan man rida hästen väldigt lugnt under tiden.
 
Hästar kan också få broblem med torra hovar, sprickor och röta. Det är sådant som en duktig hovslagare är utbildad för att kunna hjälpa till att få bukt med.

 

Man kan göra en del saker själv också för att försäkra sig om att hästen inte får hovproblem. Att kolla skorna varje dag till exempel så att inga sömmar (spikar) har lossnat och att inte skorna sitter löst eller har trampats snett. Genom att ringa hovslagaren i tid så kan man undvika att hästen blir halt av att skorna inte sitter som de ska.

 

Som hästägare så kan man också förbereda och vänja hästen vid att få hovarna lyfta och omskötta. En del hästar tycker det är otäckt när hovslagaren spikar på skorna och det kan man enkelt öva på genom att ta en hammare och öva lite varje dag.

 

Man kan som hästägare lära sig att ta av lösa skor, ta bort spretande sömmar eller putsa till en trasig hovkant i väntan på att hovslagaren kan komma.

 

Avslutningsvis; man kan aldrig spara in pengar på hästens omvårdnad. Har man häst så måste alla utgifter rymmas inom budgeten. Annars går det förr eller senare ut över hästens hälsa.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ulrika Pernler - 12 juni 2016 19:17


     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Av Ulrika Pernler - 9 januari 2016 17:25


Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

Av Ulrika Pernler - 11 november 2015 18:33


    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

Av Ulrika Pernler - 7 oktober 2015 18:55


När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

Av Ulrika Pernler - 30 augusti 2015 21:11


    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15 16 17
18
19
20 21 22
23
24
25
26
27 28 29 30 31
<<< Oktober 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards