Hej! Idag är det Blåbär- och Lingonhoppning på ridskolan. Det är väldigt populärt med många startande. När de yngre barnen tävlar följer ofta halva släkten med. Mamma, pappa, mormor, morfar o s v. Det är roligt! När barnen har tävlat lite mer så blir det ofta tyvärr glesare på läktarna vad det gäller anhöriga.

Jag vill uppmana föräldrar och andra anhöriga att engagera sig i barnens ridning. Både vanlig lektionsridning och tävling. Även om ni inte vågar hantera eller ens vara nära en häst så behövs ert stöd och intresse om inte annat från läktarplats.

Lycka till alla blåbär och Lingon som tävlar under dagen!

Här kommer en liten film om knäppa cowboys:

Hej! Alla är olika, människor, hästar, hundar, ja kanske till och med vandrande pinnar. Fast jag känner ingen vandrande pinne så jag har inget att jämföra med. I vilket fall tycker jag att det är tjusningen med hela vår existens. Att vi kan vara så många och ändå olika allihop.

De flesta människor känner till att hundar är olika. Vissa hundraser är till exempel kända för sin speciella personlighetstyp. Fast även inom hundraserna finns det lika många personligheter som individer.

Om Rodnaldhino var en hund skulle han vara en Jack Russel Terrier. I rasbeskrivningen står; livlig, alert och aktiv med ett intensivt och intelligent uttryck. Några uttryck saknas som envis, enerverande och outtröttlig. Fast det kanske inte låter så lockande i en rasbeskrivning.

Winston skulle vara en St Bernhardshund. I rasbeskrivningen står; ansenlig storlek och harmonisk, kraftig, stram och muskulös kropp med imponerande huvud och uppmärksamt uttryck. Även där har de glömt några uttryck. Vad sägs om bortskämd (rätt så), bestämd och gillar mysiga hemmakvällar?

Putte skulle vara en tax, I sin egenskap av mångsidigt användbar jakthund skall taxen till sin karaktär vara självständig och oförvägen. Taxen skall vara kortbent, långsträckt och stramt byggd. Han skall ha god resning och bära huvudet käckt och frimodigt. Efter att ha läst den beskrivningen blir man nästan sugen på att ställa ut Putte på nästa taxutställning…

Calippo skulle vara en Labrador Retriever; Den är godmodig och har passion för vatten (det där med vattnet vet jag inte…). Labrador retriever är en anpassningsbar och tillgiven följeslagare. Till temperamentet är den intelligent och formbar med en stark vilja att vara till lags. Den är vänlig, utan spår av aggressivitet eller blyghet.

 Så finns det hästar som inte liknar någon hundras. Som Rafael till exempel, han liknar mer ett förvuxet marsvin. Lyssna bara på de här beskrivningarna: Pälsen är tät och det är nästan svårt att se vad som är bak och fram på marsvinet. De ska ha en ordentlig man och punkfrisyr och pälsen på kinderna ska stå ut. Marsvin är ett flyktdjur, d.v.s de flyr hellre vid fara än går till attack. Men innan de flyr iväg så blir de förstelnade som en staty när de observerar och lyssnar var det är för fara på gång. De tror nog att de är osynliga om de inte rör sig en millimeter!

Barn är också olika. Tack och lov! Det fick jag erfara häromveckan när Rasmus skulle på kalas. Han har många tjejkompisar och blev bjuden på ett hederligt tjejkalas med maskeradtema. För första gången i sitt liv ville han gå på kalaset utklädd till något han alldeles själv kommit på. (I vanliga fall brukar han alltid gå på maskerad utklädd till sig själv) 

Rasmus gick in i sitt rum och letade en stund i sin låda med maskeradkläder. Så kom han ut och deklarerade att han var klar.

- Så bra, sa jag, då åker vi.

Det var nära till kalaset och bara några minuter senare plingade vi på dörren hos födelsedagsbarnet. En liten rosa prinsessa öppnade dörren och tog emot sin present. Därinne såg jag väldigt många fler rosa prinsessor som sprang omkring härs och tvärs.

-         Vi ses klockan två, sa jag i samma veva som Rasmus anslöt sig till prinsessorna. Han vände sig om och vinkade snabbt innan han försvann i det rosa skimret.

Att han var utklädd till Liemannen med svart huva, lång svart särk och skära var det ingen som verkade lägga märke till.

Hej! Igår kväll var Gabbi och jag på skattekurs. Det var inte riktigt så tråkigt som det låter, men nästan… I vilket fall så hade vi planerat att åka från Gabbi klockan 17.15 för att komma i god tid till kursen som började klockan 18.00

Vid 16.20 fick jag en sådan där konstig känsla i magen och var tvungen att titta en extra gång på kursinbjudan. Aaaah! Kursen började klockan 17.00 Jag satt oduschad och utsvulten framför datorn och Gabbi satt i ridkläder på jobbet. Jag lyfte snabbt på telefonluren och slog numret till kontoret.

-Jag är på väg, ylade Gabbi, vi ses hos mig så snart det går. Själv kutade jag in i badrummet och tog den kortaste duschen i världshistorien. Klockan 16.40 svängde vi in på macken för att köpa en middag bestående av kexchoklad och Coca Cola. Klockan 16.59 stegade vi in genom dörren på skatteverket och satte oss lugnt ned på den bakersta raden som om vi haft all tid i världen.

I kväll kommer vår veterinär Peter på besök för att kolla våra två ”vrickade” ponnyer Susi och Nero. Förhoppningsvis är de friska nu men vi räknar ändå med att de kommer att få vila ännu några veckor för säkerhets skull. Det är normalt förfarande efter en vrickning.

För några dagar sedan hade jag lite mailtrafik med en elev på ridskolan som ställde några

intressanta frågor om vad som händer med en häst efter att den har dött.

 ”Hej Ulrika! Pikachu har ju som sagt avlivats.  Jag började fundera på, begravs hästar? Det måste de göra. Men vart läggs dom? Och vad händer med kroppen? Tacksam för svar. Jag har tänkt på det här ett tag. men bara glömt bort & fråga.” 

De allra flesta hästar och även andra stora och små djur kremeras (bränns). För att få begrava ett djur måste man söka och betala för ett speciellt tillstånd från jordbruksverket. Det är inte många som begraver sina hästar. Men har man en egen bondgård och gott om mark så kan de ju hända att jordbruksverket tillåter en begravning.

De hästar som av någon anledning tas bort från ridskolan kremeras vid veterinärhögskolan i Uppsala. Inga av våra hästar används som livsmedel.

Det finns också ett sätt att ”återvinna” döda djur. Vissa bussar i Uppsala körs på biogas, biogas är ett sätt att utvinna drivmedel ur djur. Det kan låta otäckt men återvinning och kretslopp är bra för naturen!

 I nästa mail jag fick stod följande: ”Det skulle vara kul om typ hästar hade en egen kyrka, jag trodde det från början. Att dom begravdes på en kyrkogård, sen började jag inse. de är rätt stora djur & så.” 

Jag svarade med att man ju kan välja ut en egen plats att gå till om man vill. Det kan vara en skogsglänta eller i någon fin sommarhage. Eleven tyckte inte att det var riktigt samma sak som en kyrka och det har hon ju rätt i.

 Bra att hon vågade fråga i alla fall och hoppas ni är flera som fått svar på frågan om vad som händer med avlivade eller självdöda djur.

En sista påminnelse också! Imorgon lördagen den 11 oktober är det träff i cafeterian för alla som på ett eller annat sätt kan tänka sig att vara med vid våra tävlingsarrangemang. Välkomna mellan klockan 14- ca 16! Läs mer på hemsidan www.uppsalaponnyklubb.se 

Hej! Igår kväll stod jag på dressyrbanan och tänkte nöjt att det hade torkat upp fint. Underlaget var helt perfekt. Så vaknade jag i morse av att regnet skvalade. Det får bli ridhuset idag då. Men hoppet om uteridning är inte ute!

Idag har jag tyvärr något väldigt tråkigt att meddela.

Någon gång under söndagen sen 5 oktober blev vi drabbade av en sadelstöld. Det var Waldemars sadel som försvann ur sadelkammaren. Den är av märket Prestige, svart, 17 tum, 33 alt 34 i bomvidd.

Vi har gjort en polisanmälan av stölden men vill att den som eventuellt vet något/ har sett något kontaktar oss omgående så att vi kan lösa detta. Vi håller också koll på försäljningssidor med mera för att leta efter sadeln.

Nypriset för sadeln är cirka 15 000 kronor och Waldemars sadel var köpt det senaste året.

Vi har kvitto och garanti kvar på sadeln och där står sadelns ID-nummer, detta gör att vi om vi lyckas spåra den som har tagit sadeln kan bevisa att sadeln är vår.

Vi ber er ocskå att vara uppmärksamma den närmaste tiden om ni ser någon som "kollar runt" på anläggningen. Säg i så fall till personalen!

Tack för din hjälp!

Det är många som vill åka med till Globen Horse Show. Ännu finns det några platser kvar i bussen som ungdomssektionen ordnat och det går bra att skriva upp sig på listan i stallet eller maila till upk@telia.com Biljetterna är till kvällsföreställningen men ni kommer att var på plats i god tid för att hinna gå på mässan också.

Betalning för biljetterna gör ni i sekretariatet i stallet följande tider:

Torsdag 9/10  kl 17.45-18.15

Lördag 11/10 kl 11.45-12-15

Måndag 13/10 kl 18.45-19.15

Kostnad för vuxen är 315 kronor och för barna 250 kronor.

Ungdomssektionen har också börjat planera för julshowen som i år är den 21 december. Det kommer att gå åt mycket folk till de olika numren och arrangemanget runtomkring. Mycket publik vill vi också ha så boka det datumet redan nu.

Jag har hittat den perfekta julklappen på Youtube. Ingen är för stor eller för liten för att vilja ha en sådan här! Tänkte att det kanske är något för julshowen eller nybörjarlektionerna. Fast det blir nog lite tungridet i spånet…

Till alla föräldrar, var inte snåla nu utan hala upp plånboken och köp en UFREE HORSE! Kolla på klippet här nedanför.

Hej! I Augusti1988 gjorde Picador och jag vår första dressyrstart tillsammans. Vi var anmälda till en LC:1 i Storvretas grusgrop. Starten var tänkt att vara en uppvärmning inför höstens stora mål, kvalitetsbedömningen på Strömsholm.

Picador hade startat upp ordentligt veckan före genom att se till att jag gjorde en ståtlig luftfärd och landade på rygg i en hage där jag brukade rida. Sedan tog han den snabbaste vägen hem till stallet. Det vill säga rakt genom staketet. Han var därför dagen till ära hopsydd ovanför ena framknäet och ovanför knäet på ena bakbenet. Jag vill minnas att detta imponerade på både domare och publik under tävlingsdagen. Själv klarade jag mig undan med bara några blåmärken och hade inga ärr att uppvisa.

I Storvretas grusgrop tycktes det alltid vara gassande sol. Ryttare och hästar svettades. Dagens domare var ingen annan än Lurbo-Pelle vilken som vanligt satt vid sitt domarbord och basunerade ut alla poäng så det hördes ända in till Uppsalas centrala delar.

I pausen innan jag skulle rida så passade min mamma på att stega fram till domarbordet. Själv satt jag på framridningen och undrade lite om vad som var på gång.

-Du förstår, sa min mamma till Pelle, Ulrikas häst kan inte rygga ännu (då ingick ryggning på alla nivåer i dressyr) .Mamma kände sig nöjd med att ha meddelat detta till domaren och gick och satte sig i grässlänten igen. Jag kastade svarta blickar efter henne men de tycktes inte ens nå halvvägs där hon nöjt satt i solen och väntade på vår entré.

Ridbanan var på den här tiden nyanlagd. Det gjorde att underlaget var tungt och arbetsamt att rida i. Detta passade oss utmärkt eftersom inte ens Picador fick tillräckligt med kraft i sina språng för att lägga av mig på banan som han brukade.

Vi travade och gjorde våra ökningar innan det var dags för ryggningen. Pelle fortsatte basunera ut poängen, sex, sex, sju… Så gjorde jag halt, bad en stilla bön och i nästa sekund ryggade Picador fyra steg som om han aldrig gjort annat. Jag sträckte på ryggen och red framåt i trav igen.

Vi avslutade vårt program med diverse galopp på volter och diagonaler och gick sedan i mål. Pelle vinkade glatt och skrek SJU!

Ytterligare några ekipage red sina uppvisningar innan klassen var slut och vi passade på att vila och sola.  Så ropades pristagarna upp . Picador och jag fick motta ett fjärdepris på vår första tävling trots blåmärken och stygn och vi var så stolta.

En månad senare åkte vi till Strömsholm för att delta på kvalitetsbedömningen. Men det är en annan historia

Hej! Jag tänkte ta tillfället i akt att informera lite om den bakteriella hästsjukdomen Kvarka som regelbundet går som en farsot genom landet.

 Just nu finns det Kvarkasmittade stall lite runtom i landet och länet. Antalet utbrott varierar ganska mycket från olika år. Med ett utbrott menas den först diagnostiserade hästen i ett stall. Samma utbrott kan alltså omfatta flera sjuka hästar.

Kvarka kan liknas vid en svår bakteriell förkylning. Det brukar börja med hög feber, runt 39 grader, ungefär 24 till 48 timmar innan övriga symptom som hosta och näsflöde uppträder. Hästens snor kan vara allt ifrån genomskinligt till gult och tjockt. Hästen kan också svullna i lymfknutorna kring huvud och halsregionen. Ibland bildas det varbölder som spricker upp mellan hästens ganascher. Vid svåra fall så kan hästen få andningssvårigheter.

Olika hästar drabbas olika hårt. Äldre hästar får ofta lindrigare symptom.

Tyvärr kan Kvarka också föra med sig följdsjukdomar som lunginflammation, lungsäcksinflammation, inåtvända bölder som uppträder i kroppens inre organ och olika former av muskelinflammationer. En del hästar drabbas också av bestående luftvägsbesvär efter Kvarka.

Själva Kvarkan är en väldigt smittsam sjukdom. Smittämnen finns i nässekret, svalg och bölder hos smittade hästar. Oftast smittar hästarna varandra genom att de har direktkontakt. Men smittan kan också följa med sadlar, träns, i transporter och via människor som rör sig mellan olika stall utan att byta kläder.

Hästen själv utsöndrar bakterien via nosen från 24 timmar efter den första febertoppen till två-tre veckor efter det att den inte längre visar några kliniska symptom.

Därför är det viktigt att sjuka stallar hålls isolerade enligt bestämmelserna. Det vill säga att man till exempel inte får åka ut och träna och tävla förrän isoleringen är upphävd.

För att få en säker diagnos bör man ta bakterieprov på sjuka hästar. Ibland är det svårt att isolera bakterien vid en provtagning så även om man får ett negativt svar så kan det röra sig om en kvarka i alla fall. Kvarka är anmälningspliktigt även vid en klinisk misstanke.Det är viktigt att man låter en veterinär undersöka hästarna som har symptom på kvarka för att kunna ta prover och även sätta in behandling i de fall då det behövs.

Fördelen med kvarka gentemot vissa andra smittsamma sjukdomar är att bakterierna oftast inte avsöndras förrän 24-48 timmar efter den första febertoppen. Därför har man möjlighet att isolera den sjuka hästen innan den börjar smitta övriga hästar i stallet. Det innebär att man har en chans att begränsa spridningen av kvarkan i ett tidigt skede.

Ett bra sätt att skydda hästar mot Kvarka är att använda sig av ett mottagningstall för nya hästar. Där kontrollerar man dagligen tempen för att följa hälsotillståndet hos de nya hästarna. De som handhar de isloerade hästarna ska naturligtvis också bära skyddskläder och skor och hålla god hygien med handtvätt före och efter kontakt med isolerade hästar.

Ett annat effektivt sätt att skydda sig mot Kvarka är att alla människor som besöker olika stallar ser till att byta kläder mellan stallbesöken. Man ska inte heller klappa eller ta på alla hästar man ser.D

et är tvunget att utföra en noggrann desinficering av stallar under och efter ett Kvarkautbrott. Förutom att högtryckstvätta och desinficera hela stallet så måste man även rengöra hästarnas utrustning. Det gäller borstar, täcken, sadla, träns och så vidare. Dina stövlar, din ridhjälm och dina ridkläder måste också rengöras. Även staketstolpar och vattenhoar utomhus rengörs och desinficeras. Ett bra medel är Viskon S.

Det är viktigt att denna omfattande rengöring sker när den sist insjuknade hästen i stallet slutat att uppvisa symptom. Skulle man slarva med rengöringen av stallar och övrig utrustning så kan Kvarkan börja om igen.

Nu går det Kvarka i hela landet. Det finns flera stall i Uppsala län där man har haft Kvarka eller Kvarkaliknande utbrott. Under hela våren brottades man med Kvarka på Tierps Ridklubb varvid stora delar av lektionsverksamheten fick ställas in under lång tid.

Så nu är det upp till er besökare att visa att ni är duktiga och ansvarstagande vad det gäller att besöka vår ridskola. Ta inte med er hästen till ridskolan om den visat förkylningsymptom eller om andra hästar i stallet där hemma haft feber, hosta eller snuva.

Ni som rider på andra ställen, medryttare, hästägare eller annat, byt kläder innan ni kommer till ridskolan.

Var rädda om hästarna!

Hej! Efter regn kommer solsken! Jag känner på mig att det just nu tvättas hundratals vita ridbyxor som varit ute på tävling i helgen. Försäljningen av fläckbortagnings- och blekmedel ökade förmodligen idag lavinartat.

Regnet valde att stå som spön i backen under hela gårdagen. Hemma på UPK var det lagtävlan i division II för ponny. Vårt duktiga lag vann efter en spännande omhoppning på LA-höjd mot Heby. I laget red Anna Jernlund-Whisper, Evelina Lindmark-Taxas Action, Julia Karlsson-Atlas Cemilo och Sara Hagström- Munsboro O’Donell.

I dagens individuella klasser kan vi också återfinna en hel del UPK-are. Första klass på söndagen var en LC med omhoppning. I kategori C placerade sig Evelina Lindmark och Texas som tvåa, Anna Jernlund och Whisper var trea, båda ekipagen med 0 fel i både grund och omhoppning.  På sjätte, sjunde och åttonde plats precis utanför placering kom Matilda Modig- Tiffy, Ingrid Persson- Monarch och Isabella Möller- Ruben.

Även i kategori D hade vi också två UPK-are på pallen. Dessa var Amanda Westerlund- Escada som kom tvåa samt Sara Hagström- O Donell som kom femma. Julia Karlsson- Cemilo var precis under placeringsstrecket i klassen.

I ”framridningklassen” LB startade Matilda Modig och Tiffy som ungponnyekipage. Det  var Tiffys första start i LB och när ekipaget kom i mål med 0 fel såg de väldigt nöjda ut!

I LB kategori D kom Amande Westerlund och Escada trea. Ekipaget startade dock inte i laget eftersom Amanda och Escada tidigare ridit i division 1 och därmed var överkvalificerade.

Sista klass för dagen var alltså LB lagklass. Omhoppningen i denna klass höjdes till LA nivå. Det var som sagt två lag till omhoppning och UPK:s lag segrade denna omgång! Grattis!

I Tierp var det också regn naturligtvis, och lagtävlan i division två fast för storhästekipagen. I UPK:s lag red Elin Andersson-Trolle, Lisa Sundqvist-Maritist, Jennifer Ohlsson- Santiago och Camilla Boström- Big E.

Då resultatlistorna från tävlingen ser lite underliga ut på Tierps hemsida har jag inte kunnat utröna exakt hur det gick för var och en. Men som alltid så kämpade lagdeltagarna mycket väl men några oförargliga fel smög sig på längs vägen och laget hamnade rätt långt ner i resultatlistan. Det är små marginaler i hoppning! Finalen kommer att ridas den 25/10 vid Jällaskolan.

Övriga UPK:are som äntrade tävlingsbanorna under helgen får gärna skicka sina referat till mig på 018500749@telia.com om ni vill ha dem med på hemsidan. Poäng till Championatet skickar ni inom en vecka till upk@telia.com .

Avslutningsvis, angående ”gissa ridläraren” på bloggen. Jag har fått in många förslag på vem det kan vara men inget rätt svar. Så jag droppar det här och nu. Det var Lisa som dök i pölen. Kanske var ledtrådarna för vaga. Jag ska bättra mig till nästa gång.

Hej! Ibland öppnar sig himlen. Alla som steg ur sängen idag märkte förmodligen av det. Som tur var hade vi bestämt oss redan igår för att hålla vår tävling inomhus. Tur var väl det för det regnade utan uppehåll precis hela dagen.

Det var många ekipage från vår klubb som deltog och flera placeringar hämtades hem av hemmaryttarna. Vårt lag segrade dessutom efter en mycket spännande omhoppning mot Heby. Så grattis till alla som var med och kämpade så fint. En närmare rapport från tävlingen kommer imorgon men resultaten ligger redan nu ute på vår hemsida www.uppsalaponnyklubb.se

.

Här kommer lite skvaller från Sara som hade lektion i lördags och märkte att Anna blev lätt disträ vid en av sina lektioner…

Det är kul med lite skvaller…

Fast jag minns en jul när Sara och jag hade kurs samtidigt. Vi hade avslutat kursen och Sara fick gå ut i stallet för att hjälpa någon. Hennes elever stod lydigt kvar i ridhuset med sina hästar. Några minuter senare hör jag hur dörren på baksidan av ridhuset slår igen och strax därefter hörs mullret från det sönderrostade avgasröret på Saras Volvo.

Sara har åkt hem och eleverna står kvar i ridhuset… Ganska roligt i efterhand! Till Saras försvar kan jag säga att hon hade en rejäl infektion i kroppen den här julen och inte var vid sina sinnens fulla bruk. Fast det märkte eleverna ingenting av förrän den där eftermiddagen.

Å andra sidan, själv hade jag i samma veva ramlat på isen utanför stallet och slagit upp ett stort sår på knäet. Såret blev infekterat och läkarna tog bort alla stygnen för att såret skulle läka inifrån. Trots svår smärta och feberyra glömde jag inte en enda elev. Det kallar jag rutin!

Ni som har ridit länge på UPK kanske minns vår ridfröken Ingrid. Hon kunde också vara lätt disträ… (det kan hon fortfarande vet jag…) Ingrid låste då och då in sina elever på stallkontoret. Det hände flera gånger vill jag minnas. Eleverna fick knacka på rutan för att på kalla vår uppmärksamhet och bli utsläppta igen.

Själv låser jag aldrig in någon elev på stallkontoret. Det tycker jag inte är snällt. Däremot brukar jag skoja med mina arbetskamrater ibland när de är därinne. Sen kan man titta in genom fönsterrutan och se hur de drabbas av lätt klaustrofobi. Man får göra vad man kan för att sätta sig i respekt.