Hej! Igår hade vi riktigt roligt på lektionerna. Både hästarna, eleverna och inte minst jag. Det var ju som sagt dagen D för vår stora julkadrilj. Ett alldeles för sällan förekommande inslag i ridlektionsverksamheten. Varje år lovar jag mig själv att eleverna ska få rida mer kadrilj. Men så börjar jag med något annat som jag tycker vi ska fila på och så plötsligt är terminen slut.

Kadriljen den sista lektionen för terminen är det ändå inget som rubbar. Jag hade tagit med mig musik på ett kassettband. Man vet nämligen aldrig om CD-spelaren fungerar eftersom den är så känslig för damm. Damm är något som det finns gott om i en ridmanege…

Alltså hade jag med mig musik på ett kassettband. Kassettband är för övrigt något som man blir utskrattad för om man frågar efter dem i en vanlig elektronikbutik. Men jag har hittat en hylla med kassettband på Klas Olsson. Där blir man inte utskrattad för där köper folk en massa konstiga grejor hela tiden.

Musiken var klassisk julmusik och i år av det lite vackrare slaget. Juleljus och Hossiannor och stjärnor och snöfall. Förra året var det dunka, dunka julmusik. Det gäller att variera sig.

Innan lektionen började så skulle jag rigga upp musikmaskinen. En liten sak inköpt på Biltema för inte så många kronor. (Detta säger jag bara till mitt försvar vilket ni snart kommer att förstå!) Mina grupper skulle hålla till på den högra sidan av ridhuset och ”bergsprängaren” har sin fasta plats på den vänstra sidan.

Så jag hämtade den, en förlängningssladd och mitt kassettband. Sedan gick jag bort för att ställa bandspelaren på sargen. Det var ganska högt och jag fick sträcka mig ordentligt för att nå upp. Jag placerade bandspelaren på sargkanten, trodde jag… I samma sekund som jag släppte taget om handtaget försvann bandspelaren med ett brak ner på cementgolvet i fodergången på andra sidan sargen. Själv stod jag kvar i manegen med bara sladden i handen. Min första tanke var; - Måtte jag inte behöva sjunga själv hela kvällen…

Jag öppnade sargdörren och kikade in i gången. Där låg bandspelaren. Den såg rätt så intakt ut. Ett antal små gråa och svarta plastbitar låg visserligen utspridda på golvet omkring den. Jag böjde mig ner, lyfte upp bandspelaren och skakade försiktigt på den. Det rasslade därinne, men inte så mycket som jag trott. Jag kollade på de små plastbitarna och konstaterade att det nog mest uppstått några skönhetsfel på maskinen men att inga viktiga bitar saknades. Både luckan och knapparna satt kvar.

Ett test kvarstod dock. Jag satte i kontakten i väggen och tryckte på Play. Maskinen rosslade till och sedan kom några svajiga toner från mitt julband igång. Det lät lite som musiken kan göra när man ser på en riktigt gammal film. Jag tyckte nog att det förhöjde stämningen ytterligare. På allvar och inte bara som försvar!

Så kom resten av eleverna in i manegen. Jag hade ett par elever igår som följt mina anvisningar om att klä upp sig. En elev hade ridkavaj och extra fina ridbyxor och en annan hade tomtetröja och tomteluva. Dessa elever vill jag tacka särskilt eftersom de hade vågat klä ut/upp sig. Ni var mycket, mycket stiliga!!! Till nästa år vill jag se fler utstyrslar på julkadriljen tack! Man blir aldrig för gammal för att ha lite skoj!

Så värmde vi upp hästarna i vanlig ordning. Jag brukar berätta en rolig sak om uppvärmning för mina elever. Det var nämligen så att jag skulle ha lektion i en duktig grupp som jag hade. De flesta av eleverna i gruppen hade ridit i många år för mig så vi kände varandra väldigt bra. En gång när lektionen skulle börja så var det en av eleverna som sa; - Ulrika, nu har vi ridit så länge för dig, och det här med framridning det tycker vi att vi kan nu. Kan vi inte bara hoppa över det?

Tillbaka till kadriljen. Efter avslutad uppvärmning så red vi igenom programmet i skritt. Ett par nya svårigheter för året var tillagda och eleverna fick koncentrera sig hårt. De red i kors och tvärs över spåret. Vände in mellan varandra och gjorde halva volter och andra snirklar. Red i par och möttes och skildes.

Sedan red vi till musik och i alla gångarter. Trots en och annan härdsmälta så blev det jättesnyggt. Läktaren var fylld av fikande elever så vi hade en bra publik som till och med gav ekipagen stående ovationer vid några tillfällen!

Musiken spelade under hela lektionen om än inte med samma höga volym som vi hade väntat oss. Men det berodde på att bandspelaren hade fått hjärnskakning!

 

Anders R

18 december 2008 00:57

Kan höra braket från badaren och likväl se framför mig hur den ligger på golvet, och man själv ser ut som ett fån med sladden i handen ,
mm var länge sen jag red kadrilj
God Jul

http://oceans.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...