Hej! Filmen här ovanför har Emilie Wass redigerat ihop och lagt ut på Youtube. Den föreställer unghästen Ormen Långe under den första perioden av inridningen. En härlig film och en ännu härligare avsittning…

Det finns ett gammalt talesätt som säger att man inte är en riktig ryttare förrän man har ramlat av hundra gånger.

Jag antar att antalet ryttare som verkligen har ramlat av hundra gånger tack och lov är ganska fåtaligt. I vilket fall tycker jag synd om dem som har gjort det…

Jag tror att talesättet har kommit till som en tröst för alla som är inne i en period av ständiga avfallningar. Att man kan ramla av när man rider är bara att konstatera. Det kommer perioder i utbildningen när man har extra lätt för att tappa taget och dråsa ner i spånet. Som när man ska lära sig hoppa hinder i stället för bara upphöjda bommar eller göra andra nya och lite svårare saker.

Då kan man vara glad om man är ridskoleryttare. Enligt vår statistik över avfallningar ramlar man bara av en gång på drygt tvåhundrafemtio ridtimmar. Så alla som ramlat av nyligen kan se fram emot en lång härlig period på hästryggen. Men bli inte nonchalanta för det…

Har man en unghäst hemma som är under utbildning kan man däremot räkna med att sitta av lite då och då…

Vissa har större talang för att sitta kvar än andra och dit räknar jag då mig själv. Så finns det de som från början hade väldigt lätt för att tappa fästen men som med tiden blivit lite bättre på att behålla kontakten med sadeln.

Om ni någon gång vill prata med någon som har både stor erfarenhet och en medfödd talang för att ramla av så är det Gabbi ni ska prata med. Men ni kan väl vara lite blygsamma med att berätta att ni har fått uppgifterna från mig…

Det var ju i och för sig inte bara hästar som Gabbi ramlade från. Hon ramlade från cyklar, gungor och andra upphöjda platser också. Rätt vad det var när man åt frukost så vägde hon lite för mycket på stolen och så försvann hon med ett brak.

När Gabbi och jag var ute i skogen med ponnyerna så halkade hon allt som oftast av i varannan kurva ungefär. Dels så envisades hon med att alltid vilja rida barbacka vilket hjälpte henne att komma på sniskan. Plötsligt låg hon där på marken och det var bara att stanna, sitta av och hjälpa henne upp.

Så var det klubbtävlingarna under ponnytiden…

Vi har många hundra meter smalfilm med Gabbi när hon rider an mot det första lilla hindret. Så stannar hästen, drar ner nosen och efter åker Gabbi som på en välsmord rutschkana. Jag har funderat på att lämna in smalfilmerna till någon som kan redigera ihop alla scener med markkontakt. Det skulle bli coolt med musik till har jag tänkt. Men säg det inte till Gabbi för det är en hemlighet.

En mycket rolig vurpa som vi brukar prata om hände under en av våra instruktörsridningar för Ulf Lind. Det var Gabbi , Jag, Caroline (en ponnyryttare) och en ridskolechef från en närbelägen ridskola vilken har jobbat både på Eke och UPK. Ridskolechefen red på Dutch. Eftersom jag vet att vi inte är helt överens om turordningen i den här avfallningen så skriver jag inte ut namnet på personen som föll. Hon brukar kallas för ett namn synonymt med ett skaldjur…

Vi hade i alla fall genomgång och stod samlade i en halvcirkel runt Uffe för att få instruktioner. Plötsligt kastar Carolines lilla B-ponny en stygg blick på Dutch som ser det bäst att hoppa åt sidan för att komma i säkerhet.

Skaldjurschefen utbrister –Nu ramlar jag av…

Och sedan dimper hon i backen med ett puffljud då luften går ur lungorna.

Uffe ger henne inte ens en blick utan fortsätter sin genomgång eftersom han inte vill tappa tråden. Skaldjurschefen ligger på marken, Dutch står och stirrar dumt en bit bort och undrar vad hon gör där, vi andra lyssnar på Uffe som mal på som vanligt.

Så efter en lång stund när Uffe är klar med genomgången tittar han på skaldjurschefen som sitter i spånet och så utbrister han utan den minsta uns av medlidande i rösten –Har du gjort dig illa eller?

Det hade hon inte förstås utom en liten reva i själen. Men det blev en minnesvärd händelse som hon nog tycker att vi har pratat alldeles för mycket om…

Håll i hatten!