Hej! Ikväll börjar lektionerna och därmed vårterminen vilket känns som ett konstigt namn nu när det är isande kallt ute. Kylan startade upp lite lagom för en tio dagar sedan. Jag vaknade och tittade på termometern (vilket jag alltid gör så jag vet om det är idé att frysa redan när man stiger upp eller inte). Den visade på minus tre grader.

Det var rätt så okej tänkte jag. Ingen lera! Jag klädde på mig ordentligt och for till stallet.

Nästa morgon när jag vaknade visade termometern på fyra grader minus. Så där fortsatte det. En grad kallare varje morgon. Imorse var det sisådär 11 grader och jag huttrade när jag såg på termometern. Det blev underställ, mellanställ och överställ och så mössa förstås.

Ronaldhino försökte tugga i sig mössan redan vid hovkratsningen.

Så red vi. Längden på passet har de senaste dagarna avgjorts efter när fingrarna varit så frusna att det inte går att hålla i tyglarna. När man bara har två fingrar kvar att hålla tygeln med så är det dags att sluta.

Ikväll är det lektioner som sagt och jag funderar redan på vad jag ska klä på mig. Det är nästan så man längtar efter sina gamla skoterkängor från 80-talet. Det var ruskigt tunga att gå i men när man väl kommit på plats så stod man stadigt och utan att frysa i första taget.

Skoterkängorna var klädda med pressad filt invändigt. Eftersom de var varma så svettades man om fötterna och filten blev blöt. Men då var det så finurligt att man kunde ta ut hela innandömet ur kängan och lägga det på elementet för torkning.

Mmmmm, jag kan ännu känna doften av svettblöt filtsula på elementet. Det är en riktig 80-talsdoft det!

Jag rekommenderar alla mina elever att klä på sig ordentligt till kvällen. Blir det ännu kallare får jag väl hyra en skylift så jag får upp er i sadeln.

Men tänk så bra det är med mycket kläder.

Ridläraren ropar: - Sträck på dig nu.

Och ni svarar – Jag kan inte för långkalsongerna.

Ridläraren ropar: - Trampa ner hälarna.

Och ni svarar – Jag kan inte för långkalsongerna.

Ridläraren ropar: - Tummarna uppåt och händerna ihop.

Och ni svarar – Jag kan inte för långkalsongerna.

Det är alltid bra att han något att skylla på!

Vi ses ikväll!