Hej! Igår på dagen fick jag ett mail från TK-tanten E-B som i vanlig ordning ville tracka mig för att jag inte dricker kaffe. Det var ett urklipp från UNT om att tre koppar kaffe om dagen kunde förhindra demens. Jag läste igenom artikeln och kunde snabbt konstatera att den inte gällde mig. Den var nämligen gjord i Finland och jag bor ju i Sverige. Kom med något bättre svarade jag och fortsatte dricka ur mitt glas med Pepsimax. Jag kan för övrigt meddela er alla att Pepsimax också fungerar utomordentligt mot demens.

På kvällen återkom ämnet uppe på läktaren efter avslutad lektion. Det var nämligen en elev som skulle rida senare på kvällen som satt och huttrade och bannade sig själv för att hon åkt hemifrån i bara T-shirt under jackan. Jag säger inte vad hon heter men hon har samma förnamn som en viss flicka på Bråkmakargatan.

Hon blev snart erbjuden att låna en tröja från en annan elev som ville förbarma sig men vid en närmare titt under jackan stod det klart att hon inte alls åkt halvklädd till stallet. Den tjocka tröjan var på! Lurad av kvällen hastigt tillkomna kyla förmodligen.

-          Du kanske håller på att bli dement, var det någon som utbrast. Varvid jag berättade om TK-tanten E-B:s fräcka mail tidigare på dagen.

-          Men, sa jag, jag hörde en gång hur man definierar skillnaden på vanlig glömska och demens. Vanlig glömska är när man står med bilnyckeln i handen, stirrandes ut över den stora parkeringen, utan att ha en aning om var man ställde bilen. Demens är när man står med bilnyckeln i handen, stirrandes ut över den stora parkeringen och inte vet vad man ska ha nyckeln till.

Det brukar jag trösta mig med nästan varje gång jag är och handlar. Det kan hända att någon har sett mig springandes fram och tillbaka i parkeringsraderna med en överlastad vagn och stirrande blick. Det händer rätt så ofta…

-          Du borde handla på Coop i Boländerna, sa hon från Bråkmakargatan. Där har dom figurer istället för nummer på parkeringsraderna. Det är mycket lättare att komma ihåg.

-          Bra idé, tänkte jag…

Den där självtesten för demens eller inte kan man omsätta på flera vardagliga saker. Till exempel:

Vanlig förvirring är när man lyckas göra en volt tillbaka utan att byta varv och plötsligt rider i motsatt varv gentemot resten av sin ridgrupp. Demens är när man blir ombedd att göra en volt tillbaka och istället parkerar mitt på spåret och frågar var man ska betala hamburgaren.

Vanlig glömska är när man springer fyra gånger till sadelkammaren och ändå har glömt sadeln varje gång man kommer tillbaka till hästens box. Demens är när man springer fyra gånger till sadelkammaren samtidigt som man håller bilnyckeln i handen utan att veta vad man ska ha den till.

Ja, ni kan säkert komma på flera självtest för att lugna er när ni har stoppat joggingskorna i kylskåpet, lagt en limpa i handväskan och stuvat in yngsta sonen i bagageluckan på bilen som står i fjärilens rad, fast det har ni redan glömt.

Jag tänker i vilket fall fortsätta att dricka Pepsimax. Inte åker jag till Finland för att dricka tre koppar kaffe. Det verkar alldeles för jobbigt. Dessutom är jag rädd att jag har glömt varför jag åkte dit när jag väl kommer fram!