Hej! Eke Ponnystall någon gång på tidigt 80-tal

På baksidan av ladugården som inrymde den gamla ridskolan vid Eke låg en liten byggnad som kallades för "Lillstallet". Man gick runt den stora byggnaden, förbi Myrans hage och längs en smal väg i svag nedförsbacke. Där vid privathagarna låg ett mycket gammalt och litet hus som någon gång i tiden måste ha tjänat som smedja eller något liknande.

Nuförtiden kallade vi det av förklarliga skäl för just Lillstallet. Dörren var låg och gjord av kraftiga liggande brädor som målats i svart tjärfärg för att stå emot regn och rusk.

Lillstallet inhyste vid den här tiden fem boxar för ponnyer. Egentligen fanns där fyra boxar men nu hade man på grund av platsbrist byggt en box framför en annan. Det innebar att man fick gå igenom den främre boxen för att komma åt hästen i den inre. Jag kommer ihåg att man gjorde så på flera ställen vid den tiden.

Takhöjden var låg och boxarna av rätt så begränsad storlek. Men på den tiden sprang det inte runt en massa tanter i blå huva och mätte allt med linjal. Alla fem boxarna var målade i vitt och grönt precis som de inne i det stora ridskolestallet.

Två av platserna var uthyrda till ett par privata ponnyer som tävlades i höga klasser i hoppning. I de andra tre boxarna stod för tillfället ett par av ridskolans unghästar som var runt tre- fyra år. 

En av unghästarna i Lillstallet hette Charmör och var en mörk skimmel med ljus man och svans, en annan var Martini som var en isabellfärgad ponny vars mamma Mooni var en av de äldre ponnyerna som fanns på ridskolan. Båda ponnyerna var födda 1979 om jag inte minns fel.

Vi hade tagit våra rykthinkar och begivit oss ner i lillstallet för att borsta Charmör och Martini. Det var mysigt att vara därnere kommer jag ihåg. Lugnt och ensamt, långt bort från ridskolans lördagsvimmel.

När ponnyerna var färdigborstade tog vi loss deras vattenhinkar från väggen och bar dem med oss till lektionsstallet för att fylla dem med nytt vatten.

Det kånkades mycket hinkar till det där Lillstallet och inte sällan skvimpade vattnet över kanten medans man bar och ner i skorna så strumporna blev genomblöta.

Så småningom blev både Charmör och Martini gamla nog för att börja arbeta som ridskolehästar. De fick flytta in till de andra hästarna i det stora stallet.

Nu: Precis före jul var jag på Eke för att hålla lektion. För att komma till ridhuset fick jag gå runt ladugården, förbi Myrans hage och nedför den svagt sluttande vägen. Till vänster om mig kunde jag se Lillstallet som än idag står kvar. Fast det är nu övervuxet av buskar och sly och taket bågnar inåt och kommer nog att falla ner vilken dag som helst.

Jag funderade lite om boxarna fortfarande stod kvar därinne. Fortfarande målade i vitt och grönt. Men förmodligen går det inte längre att öppna dörren för att titta. Jag gick vidare mot ridhuset och den väntande lektionen.  Känslan av hur det var att sitta nere i Lillstallet och mysa med hästarna efter att man borstat klart kändes nära.