I onsdags var ju sadelmakaren här och provade sadlar. Efteråt skulle Gabbi och jag rida i ridhuset.

- Ser du nåt speciellt med Winston? Frågade Gabbi.

Jag tittade, kisade och vred på huvudet. Men nej, han såg fotfarande ut som han brukar. Onaturligt stor som något urtidsmonster från en saga av Astrid lindgren men med snälla ögon och alltid sugen på socker.

Gabbi tittade fortfarande på mig och jag försökte verkligen se något. Manen spretade som alltid, strumporna var placerade som vanligt och han var fortfarande fux.

Jag fick den där ”finn fem fel- känslan”. Ni vet när man stirrar på en bild men inte hittar ett enda fel och så känner man sig dum.

- Jag har ny sadelgjord, sa Gabbi stolt!

- Åh! Jag böjde mig framåt för att se bättre.

Där satt den. En alldeles ny sadelgjord. PRECIS en sån som jag vill ha, eller i alla fall nästan. För en sån här ny och precis-hemkommen-till-Sverige-sadelgjord hade jag aldrig sett.

- Den kommer direkt från Tyskland, sa Gabbi och höll näsan så där lite i vädret.

- Åh, sa jag.

Gabbi var naturligtvis tvungen att förevisa hela sin precis-hemkomna-till-Sverige-sadelgjord där på plats. Med den tryckfördelande resårplattan på magen och den lilla stoppade kudden som avlastar musklerna på magen.

Sen visade hon hur man skulle spänna den också. Man spänner först lite här och sedan går man runt och drar lite där och håller ut lite där och sen går man tillbaka och spänner lite här igen.

- Åh! sa jag och tänkte att det förmodligen skulle bli mer effektfullt om man avslutade hela proceduren med en liten piruett och saltomortal.

- Det är bevisat att hästen blir mycket rörligare och mer flexibel med den här gjorden, sa Gabbi.

- Var den inte dyr? Frågade jag.

- 1700 kronor, sa Gabbi, men vi berättar det inte för mamma.

- 1700 kronor, tänkte jag, Det kunde man köpa ett helt gottlandsruss för 1975…

Gabbi och jag red runt i manegen. Då och då sneglade jag avundsjukt bort mot Winston och såg hur han flexade sig genom ridhuset allt medan sadelgjorden satt perfekt.

Åh, vad jag var svartis på den där gjorden

- Men vill jag verkligen att min häst ska bli rörligare? tänkte jag. Ibland, ibland inte. När det är som värst brukar jag tänka att jag är för gammal för sånt här samtidigt som jag frenetiskt letar efter det där repet som rodeoryttarna har att hålla sig i. Så andra gånger när hästen är så där avslappnad genom hela kroppen och bara flyter på längs spåret, då tänker jag att det inte vore så dumt med en sån där sadelgjord som ökar rörligheten lite till.

-Jo, tänkte jag, Jag vill också ha!!!