Hej! Igår kväll gjorde jag min årliga visit hos Erica i Vattholma. Detta endast efter att hon fösäkrat att hon skulle baka massor av kakor förstås.

Sten och Vanja var också inbjudna till "kalaset" Vi fyra bildar gruppen "De fyra Musketörerna" eller som man säger i vardagligt tal Valberedningen.

Jag åkte hemifrån extra tidigt eftersom jag alltid räknar med att åka vilse när jag ska någonstans. Det var riktigt ruskväder, mörkt, regnigt och blåsigt. Men i bilen var det varmt och skönt och bra musik också som jag kunde sjunga med till.

Efter förra årets fadäs var jag dock något nervös för hur själva parkeringen skulle gå till. Erica och Bosse bor nämligen i ett väldigt fint och stort rött hus med tillhörande små bodar runtom. Där finns också diverse kringarrangemang såsom stenmurar, luktor, trädgårdstomtar (är inte helt säker...kan ha varit bosse...) och så vidare. Den här årstiden får man också räkna med lite snö på marken vilket försvårar själva navigeringen på okända gårdsplaner.

Förra året tyckte jag själv att jag hittat världens bästa parkering. Detta visade sig sedemera vara mitt på Ericas och Bosses nyanlagda gräsmatta vilket jag har fått höra nog så ofta under året som gått...

- Var inte orolig! I år ska vi hjälpa dig att hitta en bra plats att parkera på! sa Erica tröstande i samma veva som jag beställde extra goda bullar.

Så igår svängde jag in på den sista lilla vägen mot huset. Det var som sagt regnigt och mörkt och jag kände hur det knep till i magtrakten.

Så plötsligt lyste en stor strålkastare upp hela framsidan på gårdsplanen. Bara ett par meter framför bilens nos såg jag en U-formad anordning av pinnar och randiga plastband. Strålkastaren var riktad mot platsen och jag fick en uppenbarelse. Där ska jag stå!

Jag lade om ratten och rullade fint in på parkeringen. Som om det inte var nog med plastbanden så stod en alldeles äkta parkeringsmätare nedstucken i en bit betongrör där också. WOW!

Jag kände mig Såååååå hedrad. Allt detta bara för mig (eller var det för gräsmattan....)!

Jag stängde av motorn, klev ur bilen och stegade fram mot mätaren för att kolla timtaxan. Precis när jag stod och rotade efter mynt i väskan kom jag på att det var söndag.  Söndagar är gratis, tänkte jag, så gick jag för att plinga på dörren. Nu var jag sugen på de där bullarna!

Erica öppnade och såg mäkta nöjd ut över sitt arrangemang och sin räddade gräsmatta. Eftersom jag inte åkt mer vilse än lovligt så var jag först men strax därefter så rullade ännu en bil in på gårdsplanen.

Strålkastaren tändes och vi tittade ut genom förnstret och såg en röd Volvo. Det var Vanja och hennes mamma Ann Marie som naturligtvis hittat den ultimata parkeringen.... PÅ GRÄSMATTAN!!!

Ja du Erica! Nästa år blir det till att göra två utmärkta parkeringsplatser.

Tack för bullarna förresten!

Ovan ser ni de något suddiga bildbevisen. Den röda bilen är Ann Maries! Den gröna som står där man ska stå är min!