Hej! Ett stort tack för ett trevligt årsmöte igår! Det blev väldigt mycket smörgåstårta till var och en som var där. Det är perfekt att hålla årsmöte i föreningen samtidigt som det är influensatider! Själva Årsmötet blev en kort tillställning där punkterna snabbt avhandlades. Jonny Husén var ordförande och svingade klubban med van hand. Tack vare detta blev det smörgåstårta snabbare än någonsin förr. Vi fick en ny suppleant i styrelsen samt gjorde fyllnadsval på en ledamot. Den ”nya” styrelsen hittar ni på hemsidan www.uppsalaponnyklubb.se .

Så till något annat; Erkänn att ni satt med handen i godispåsen i lördagskväll!

Årets mesta evenemang! Det mest fantastiska med melodifestivalen tycker jag är att trots att INGEN tittar på den så hade lördagens program över 3,3 miljoner tittare…?

Jag har lovat mig själv att inte bli fanatisk på något av bidragen i år. Jag tycker heller inte att det finns någon eller några artister som kommer upp i Christer Sjögrens kaliber den här säsongen. Ni minns väl sågen, vispen och andra oförglömliga danssteg och inte minst den trallvänliga melodin.

Det är också bra att vara försiktig om man vill ha vännerna kvar. Jag gjorde misstaget att övertala flera av mina nära och kära att sätta en slant på oddset till Crilles fördel. Trots att jag har försökt att förtränga detta så har jag blivit påmind ett otal gånger under året om hur vi satt där i sofforna den där ödesdigra kvällen med tipslappen i ena handen och godispåsen i den andra.

I efterhand vet jag att det slutade i katastrof trots att Sverige är fullt med pensionärer. Lärdomen jag tog var att det är alldeles för dyrt för en pensionär att ringa på de där röstningsnumren på TV. Ett enda samtal kostar lika mycket som luncherna gör en hel vecka för någon på hemmet.

Så i år satt jag mig framför TV:n med helt öppet sinne och en stor påse chips i knäet. Inte en tipslapp så långt ögat nådde. Det var svårt att höra melodierna som framfördes genom chipstugget så jag inriktade mig på de tävlandes kläder i stället. Jag måste säga att Alcatraz vann med hästlängder. Go 80’s go!

Efter att ha klämt hela den stora påsen chips i sena timman (utom ett enda som jag lämnade i botten för samvetets skull) så vaknade jag mitt i natten upp helt kallsvettig i tron att jag blivit jagad av en tvehövdad jätte marshmallow som ville tvinga mig att äta upp det sista chipset. Lakanen i sängen var tvinnade efter allt oroligt snurrande och kuddarna hade trillat ner på golvet. Det tog en stund innan jag insåg att alltihop bara var hallucinationer. I det ögonblicket lovade jag mig själv att aldrig mer äta chips.

Fast nu börjar jag bli sugen igen…