Hej! Då och då brukar jag försöka förklara för mina elever hur viktigt det är att vi instruktörer läser av hästar och elever på rätt sätt innan vi bestämmer hur dagens lektion ska se ut. Bredvid titeln instruktör borde det också stå telepatisk avkännare och kurator.

Det är flera komponenter som spelar in. En viktig sak är hur ”energinivån” ligger för dagen. Nu måste jag ju säga att det sällan är något problem eftersom hästarna är så jämna och fina i humöret. Fast hur deras ryttare är för dagen kan förstås ändra det hela på ett litet kick...

När det blir januari och lektionerna ska börja igen efter lovet så vet vi att hästarna är pigga och sugna på att få sätta igång. Då kan energin ligga ganska högt i ridhuset och vi övar bakdelsvändningar i stället för galoppfattningar.

Vi instruktörer är experter på att känna energier!

För en ung häst kan energinivån ligga högt eftersom det är normalt för ungdomar. Då hjälper det att ha en förstående ”chaufför” som kan hantera energin på rätt sätt. Alla hästar mår bra av att skaka loss ibland.

Fast ibland måste vi inse att det faktiskt är vi ryttare som är problemet...

Det kan ha börjat som ett oskyldigt litet bus eller en reaktion på något ljud. Hästen hoppar till som hästar ska göra och plötsligt sitter vi som en otymplig 60-kilos säck potatis på sidan av hästen. Så klart hästen vill bli av med potatisen! Bästa sättet om man är en häst är att helt enkelt springa från obehaget.

Har man inte möjlighet eller för avsikt att inom några sekunder sätta sig som man ska över hästen kan man istället på ett enkelt sätt ta reda på om det är man själv som utgör problemet genom att ramla av. Släppa taget helt enkelt och med en dov duns och ett moln av spån landa på manegebotten.

Om hästen forstätter springa runt och prutta och göra omöjliga skutt efter att man ramlat av så var det uppenbarligen något annat som utgjorde källan till utbrottet. Överskottsenergi eller något liknande.

Men inte sällan kan man se hur hästen stannar upp direkt när den blivit av med sin barlast. Den liksom andas ut och slappnar av. Så vänder den på huvudet och tittar på den som krälar i spånet med en blick som säger; Skönt att bli av med dig. Hoppa gärna upp igen men försök att sitta lite bättre den här gången.

Med en lite ömmande rumpa och aningen stukad själ som enda minne av åkturen är det inte mer än rätt att man tar på sig skulden för missödet.

I det andra fallet, det vill säga när hästar behöver skaka loss för att göra av med pirr i benen och myror i brallan, kan det också hända att man seglar av och orsakar ett dammoln i klass med när kavalleriet anländer i en gammal cowboyfilm.

Fast då brukar som sagt hästen fortsätta att göra några ärevarv under glada språng innan de stannar upp och ser sig omkring. Men då säger blicken något helt annat; Åh, är det där du är. Jag undrade just vart du tog vägen!