Hej! När man har bestämt sig för att köpa häst så börjar man oftast läsa "hästar till salu" annonser i någon av alla de tidningar som finns för det ändamålet. Ute på webben finns också en uppsjö av sidor med hästannonser på både längden och tvären.

Det finns mååååånga hästar till salu!

Dessutom beskrivs alla hästarna som lovande inför framtiden så det är inte lätt att göra sitt val.

Man kan ju förstås gå till väga på några olika sätt för att sortera ut och välja den rätta hästen.

* Man kan bestämma sig för en färg som man tycker är snygg. Väljer man en riktigt ovanlig färg som skäck så blir utvalet genast mycket mer begränsat såvida det inte är en Shetlandsponny man är ute efter...

* Man kan bestämma sig för en ovanlig ras på hästen. Varför inte en Shirehäst. Dem finns det inte många av.

* Man kan bestämma sig för en udda storlek på sin häst. Ett tips då är att välja att leta efter en häst som är 153 centimeter. Hittar man en sådan så är det förmodligen tryckfel i annonsen.

Eller så går man på magkänslan. Man kan ta en penna, blunda och snurra några gånger på armen. Så stöter man ner pennan i tidningen. Eller så bestämmer man sig för att ringa på den tredje annonsen på den fyrtiosjunde sidan i det första tidningsnumret för året. Se där har man sin drömhäst.

Hur det än är så åker man till sist för att provrida (eller köra, ifall man nödvändigtvis måste ha en skäck och tvingas köpa en Shetlandsponny).

Provridningsdagen är en stor dag med mycket ont i magen. Ganska ofta åker man hem igen eftersom man insåg att den "lovande" hästen nog får bli "lovande" åt någon annan.

Men rätt vad det är så hittar man sin drömhäst och det ska bli affär!

det är då man ska ringa till Gabbi! The master of prutning!!!

Det är nämligen så att i nästan alla hästpriser så ligger något som kallas för prutmån. Det vill säga att en del av priset går att pruta bort. Om hästägaren har tänkt sig 85 000 kronor för sin häst så sätter man ut den för 100 000 kronor i annonsen. (Har säljaren tur så är köparen dessutom för blyg för att pruta.)

Själv är jag "The dissaster of prutning". Säljaren skulle kunna höja priset med 20 000 kronor ytterligare och jag skulle bocka, niga, tacka och ta i hand.

Man är olika...

Gabbis bästa prutaffär utspelade sig nere i Skåne då hon var och tittade på lite hästar för egen räkning. Hon skulle titta på en sjuårig valack som varit bästa dressyrtalang på kvalitetstävlan som fyraåring. Efter det hade hästen inte gjort så mycket.

Gabbi provred hästen och tyckte den var trevlig men kanske inte så utbildad som hon tänkt sig.

Efter ridturen var det dags att diskutera priset.

- Jag tycker nog inte den är värd 100 000 med tanke på att den inte är prövad på tävlingsbanan, sa Gabbi.

- Vad tycker du att den är värd då, sa ägaren.

-65 000 , sa Gabbi utan att blinka.

Svaret kom direkt.

-Okej, du får den för 65 000! 

- Då vill jag inte ha den! sa Gabbi

Hon åkte därifrån och den förvånade hästägaren stod gapande kvar på parkeringen.

Det var den där magkänslan. Kan man pruta så mycket på ett bräde är det något som är skumt...

Hästig helg på er alla!