Det är nu fri passage! Nästan så att man kan sätta en ficklampa i munnen och så lyser det under svansen. Eller inte riktigt...

Men Big är pigg och väldigt hungrig låter man hälsa från djursjukhuset. Så nu ska han få börja äta igen. Små portioner först och när det går bra får han äta mer och sedan åka hem.

Det blir nog framåt onsdagen tror vi.

Vi längtar!!!

Hej! Har faktiskt inte hört något om bajsläget för Big i dag vilket tyder på att allt är väl. När något blir sämre så ringer veterinärerna direkt men så länge man inte hör något är läget oförändrat och oftast till och med bättre.

Bara att fortsätta att vänta!

Tack och lov är det inte så ofta vi råkar ut för att någon häst får kolik. Det står ändå 50 hästar i stallet så att någon då och då skulle få problem med magen är bara att räkna med.

Man lär känna sina hästar och deras magar!

En häst som var riktigt illa ute en gång  är O'boy. Han hade under en period ont i magen till och från. Det var ganska akuta smärtor dessutom. Hans mage fylldes av gas och blev som en ballong. Gaskolik gör väldigt ont och hästen visar väldigt tydligt att den är dålig genom att rulla sig, svettas och titta sig mot magen.

En gång blev läget så akut att vi tvingades lasta honom och åka till veterinär högskolan. Han var mycket dålig och visade tecken på att ha dålig cirkulation i kroppen. Slemhinnorna i munnen var alldeles vita och veterinären var mycket orolig. Så plötsligt när han stod uppställd i undersökningsspiltan på djursjukhuset kollapsade han och rasade omkull på golvet och veterinären utropade; Nu dör han!

Detsamma trodde personalen från ridskolan som var med. Nu var det slut!

Men O'boy tog igen sig en stund på golvet och repade sig på något sätt och ställde sig upp igen inför allas förvånade blickar. Han var helt enkelt inte klar än.

Efter avslutad behandling kunde han komma hem till oss på ridskolan och efter den dagen har han peppar peppar inte haft några mer kolikanfall.  En daglig skvätt med olja på höet håller hans mage i trim nu för tiden.

En annan kolikhistoria som jag varit med om och som jag brukar berätta när jag har teori om hästars sjukdomar är den gången en av våra hyrhästar fick kraftig kolik. Detta var för många, många år sedan...

Vi ringde veterinär som kom och behandlade på plats. Men eftersom hästen blev sämre så tyckte veterinären att vi skulle åka in till djursjukhuset.

Då det inte var vår egen häst så måste vi först ringa hästägaren och rådgöra och kolla upp försäkringar och så vidare.

Hästägaren var en riktigt gammeldags hästkarl. Han bara fnös tillbaka i luren när vi nämnde djursjukhuset.

-Jag har då aldrig behövt åka till nåt djursjukhus, sa han. Sätt vattenslangen direkt i rumpan på hästen och vrid på vattnet. När ni har fyllt på en stund så tar ni ut hästen och longerar den. Så har jag alltid gjort och det fungerar utmärkt!

Om det sättet fungerar eller inte har jag ingen aning om då vi beslutade oss för att stå för sjukhusbesöket själva. Hästen blev bra och knepet med vattenslagen blev en bra historia. Fastän man ska inte skratta åt gamla hästkarlars råd, det kan ligga något i dem...