Hej! Nu har jag fått det bekräftat. Jag är Ingmar Bergman! I morse gjorde jag ett personlighetstest på Facebook och fick svaret direkt:

Du är Ingmar Bergman. ”Det är svårt att vara människa men du är det med kreativ intelligens.”

Jojomen, det där lät väl fint! Eller…

Det är möjligt att jag kommer till stallet iklädd basker och pipskägg framöver mumlandes ”Nu känner jag demonerna komma över mig…”.

Såg att en annan Instruktör, jag säger inte vem, men hon brukar tävla Lola, Kalle och Sorbits, blev Pippi Långstrump. Ha! Då är nog Ingmar strået vassare och mycket, mycket knäppare!

Hästbeståendet är oförskämt friskt. Varenda häst är i gång och går lektion. Det mest spännande som hänt idag är att Nero och Nemo fått varsin tappsko påslagen.

Så då det inte finns något att skriva om hästarna tänkte jag passa på att berätta vad det var i min barndom som formade mig till att bli den stora konstnären Ingmar.

Jag tror det är rätt så många av oss som föddes i skiftet mellan sextio- och sjuttiotal som fick bestående men av dåtidens barnprogram (ofta i svartvitt…). Vem får inte ståpäls på armarna när man tänker på Dockteatrar från Tjeckoslovakien, ”Vilse i pannkakan” och inte minst ”Tårtan”.

Om barnen av idag klagar på barnprogrammen så vet de inte alls vilken tur de har.

70-talets barnprogram var ruskiga! Men jag har fått lära mig att styrkan ligger i att vända det som är svårt till något bra. Jag gjorde det, och jag BLEV Ingmar Bergman!  

För att hylla detta tänker jag bjuda er på min barndoms barnprogram i en vecka framöver. Ett litet smakprov om dagen.

Om alla ni som fötts på senare år tar er tid att titta på de här programsnuttarna kanske även ni får bli Ingmar Bergman som vuxna. Ni som är vuxna och ändå inte blivit Ingmar, titta på snuttarna och se om ni kan förändras. Låt oss få en värld full av pipskägg!