Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg under mars 2009

Av Ulrika Pernler - 19 mars 2009 13:45

Hej! Nu närmar sig verkligen utesäsongen. Några bakslag med snö har vi nog att vänta. Men man kan på sina platser se gruset titta fram på utebanorna. Snart tänker jag att man kan harva lite i isen på hoppbanan och efter några dagar med sol kan man hitta en plätt att rida runt på.

 

Det dröjer nog några veckor innan vi kan hålla lektion utomhus. Men för varje dag kommer vi lite närmare! Den här årstiden längtar verkligen både människor och hästar ut!

 

Rikki Tikki Tawi eller Rikki som han kallas, börjar komma in sig i jobbet som ridskolehäst. Han har varit på inskolning den vanliga vägen sedan han kom i slutet av november och han sköter sig väldigt bra.

 

Inskolning av ny häst på UPK innebär att de första veckorna ridas på isoleringen av personal i blåa prassliga skyddskläder från topp till tå.

När man flyttat in i ridskolestallet rids man av personal under ett par veckor till.

Sedan rider personalen med på någon lektion ibland.

Efter det är det dags att provas på några träningsgrupper med de duktigaste eleverna i sadeln. På dagarna rider fortfarande personalen.

Efter det får man gå på träningsgrupper och de högsta ”vanliga” grupperna på ridskolan ungefär fyra dagar i veckan under ett par månaders tid. Personalen rider fortfarande regelbundet på dagtid.

Till sist är hästen inne i verksamheten och får sakta börja gå nedåt i grupperna.

Beroende på hur gammal hästen är och dess temperament så bestämmer vi vilka grupper som är lämpliga.

 

Under hela den här tiden så står det en massa barn och trampar oroligt och väntar på sin tur att få prova den nya spännande hästen. Men den som väntar på något gott…

 

På söndag är det Skogsbärsdressyr och en massa tävlingssugna barn ska få rida dressyrprogram för domare. Det är också spännande. Kom ihåg att läsa alla regler som finns under tävling på hemsidan. Och inte minst, kom ihåg att träna in era program på vardagsrumsmattan därhemma. Alla program finns också på hemsidan under tävling.

www.uppsalaponnyklubb.se

 

Dagens barnprogram, minns ni Bulleribock med Thomas von Brömssen? I do!

Av Ulrika Pernler - 18 mars 2009 14:07

Hej! En gång för länge sedan så skulle Gabbi och Lisa åka till ett ställe som leasade ut hästar. Det här var i början på 90-talet då klubben fortfarande kämpade för att komma ut den svacka man haft runt 1992. Medan ledningen kämpade för att få ekonomin på fötter så fick ridskolan hyra en del av hästmaterialet. Det blev en hel del resor för att samla ihop hästar till lektionsverksamheten.

 

Gabbi och Lisa åkte en bra bit för att komma till det här stället som de fått rekommenderat av en kontakt.

 

När de svängde in på vägen mot stallet förvånades de över att det i varenda buske verkade stå minst en Shetlandsponny och beta med ett litet barn på ryggen och en sandalklädd pappa eller mamma i andra änden av grimskaftet.

 

Mysteriet fick snart sin förklaring.

 

Längs en lång stock stod en hel rad med färdigsadlade Shetlandsponnyer fastbundna. Turisterna som besökte området kunde för en liten slant hyra sig en ponny för att roa sina barn en stund. Efter att ha betalat gick de fram till stocken och knöt loss den ponny barnet pekade på.

 

Upp med ungen i sadeln, och med en förälder som aldrig sett en häst som ledare, bar det iväg mot närmsta gräsplätt eller buske där den hungriga ponnyn drog ner huvudet för att beta.

 

Vilken affärsidé! Barnen fick rida och ponnyerna fick äta och vila sig.

 

Gabbi och Lisa letade reda på den ansvarige stallförmannen för att få ponnyn de skulle hyra visad. Efter att ha pratat en stund så gick mannen för att hämta ponnyn.

 

En liten stund senare kom han ut ur en ladgårdsbyggnad med ett litet gotlandsruss på släp. Han tittade mot Gabbi och Lisa och sa: - Vem av er hade tänkt provrida?

 

Lisa och Gabbi tittade på varandra. De bägge hade med råge växt ur hästar av storleken gotlandsruss redan någon gång på 80-talet.

 

Det blev till att ge sig ut bland turisterna för att ragga rätt på något litet barn som hade rätt storlek för att sitta på ett russ och som hjälpligt kunde styra och eventuellt också trava en snutt.

 

Huruvida de hyrde någon ponny från det stället minns jag inte. Men synen av turisterna på släp efter Shetlandsponnyerna blev minnesvärd.

Så till :

Dagens barnprogram: Klotet! Jag kan fortfarnade hela intromelodin utantill. Kan ni?

Av Ulrika Pernler - 17 mars 2009 16:15

Hej! Nu har jag fått det bekräftat. Jag är Ingmar Bergman! I morse gjorde jag ett personlighetstest på Facebook och fick svaret direkt:

Du är Ingmar Bergman. ”Det är svårt att vara människa men du är det med kreativ intelligens.”

Jojomen, det där lät väl fint! Eller…

 

Det är möjligt att jag kommer till stallet iklädd basker och pipskägg framöver mumlandes ”Nu känner jag demonerna komma över mig…”.

 

Såg att en annan Instruktör, jag säger inte vem, men hon brukar tävla Lola, Kalle och Sorbits, blev Pippi Långstrump. Ha! Då är nog Ingmar strået vassare och mycket, mycket knäppare!

 

Hästbeståendet är oförskämt friskt. Varenda häst är i gång och går lektion. Det mest spännande som hänt idag är att Nero och Nemo fått varsin tappsko påslagen.

 

Så då det inte finns något att skriva om hästarna tänkte jag passa på att berätta vad det var i min barndom som formade mig till att bli den stora konstnären Ingmar.

 

Jag tror det är rätt så många av oss som föddes i skiftet mellan sextio- och sjuttiotal som fick bestående men av dåtidens barnprogram (ofta i svartvitt…). Vem får inte ståpäls på armarna när man tänker på Dockteatrar från Tjeckoslovakien, ”Vilse i pannkakan” och inte minst ”Tårtan”.

 

Om barnen av idag klagar på barnprogrammen så vet de inte alls vilken tur de har.

 

70-talets barnprogram var ruskiga! Men jag har fått lära mig att styrkan ligger i att vända det som är svårt till något bra. Jag gjorde det, och jag BLEV Ingmar Bergman!  

 

För att hylla detta tänker jag bjuda er på min barndoms barnprogram i en vecka framöver. Ett litet smakprov om dagen.

 

Om alla ni som fötts på senare år tar er tid att titta på de här programsnuttarna kanske även ni får bli Ingmar Bergman som vuxna. Ni som är vuxna och ändå inte blivit Ingmar, titta på snuttarna och se om ni kan förändras. Låt oss få en värld full av pipskägg!

Av Ulrika Pernler - 16 mars 2009 14:33

Hej! Igår kom våren! En del av oss hästryttare var iväg på dressyrtävling. I vackert vårväder och knähögt smältvatten. Vi hade en intern tävling om vem som kunde ta flest steg på tävlingsplatsens parkering utan att fylla skorna med vatten. Ingen vann… I så fall hade man behövt flyga…

 

Dagens tävling erbjöd två klasser och hölls på regional nivå. Den första klassen var en LA:4 med hela 41 startande och där återfanns Emilie och Lola E, Sara och Candy, Linnea och Camomill samt Ulrika och Ronaldhino i startlistan. Det vill säga inte mindre än fyra femtedelar av vårat division II lag fanns på plats denna dag.

 

Att det skulle bli hård konkurrens visste vi då dagens andra klass var en MSVB:3. Flera av dessa ryttare använde LA:4 an som framridningsklass. Så vi Division II ryttare i ägo av ännu lite gröna hästar satsade på resultatlistans andra hälft. I alla fall gjorde jag det då detta var Ronaldhinos första regionala LA-start.

 

Då alla ridit i LA:¤ an kunde vi konstatera att det inte blev några placeringar för oss UPK:are i klassen men lagryttarna red ihop väldigt jämna poäng vilket lovar gott inför lagtävlan den 4 april som också rids i regional LA:4 men då med något enklare motstånd. Det skilde en poäng mellan Ulrika och Linnea och ytterligare en poäng till Emilies resultat. På topp kom Sara som slog oss andra med ytterligare tio poäng och därmed tryckte in sig på resultatlistans överdel. Detta trots en snygg bakutspark i programmet.

 

I dagens andra klass Medelsvår B:3 stod Gabbi och Winston för UPK:s insatser. Winston var väldigt samarbetsvillig och fin på framridningen men blev sedan något spänd inne på själva banan. Trots lite trassel fick han fina kommentarer av domaren och lade sig någonstans mitt i klassen.

 

Så var det dags för hemfärd och säsongens första tävling var avklarad!

 

Dagens trailerincident- Pappa körde fast i en snödriva i den allra första kurvan på stallplanen.

 

Dagens tävlingsväder- Sol!!! Och högt vattenstånd. Strumporna blev blöta innan man satte ner fötterna på marken. Det haglade inte på hela dagen!

 

Dagens överraskning - Ronaldhino och jag körde det mesta av vårt freestyleprogram redan på framridningen. Inne på tävlingsbanan höll han sig sedan så gott som i skinnet med endast några utsvävningar och jag var mycket stolt över honom då jag ridit klart! De som bänkat sig för lite underhållning blev förmodligen besvikna!

 

Dagens dramatik- Emilie slog sig själv på näsan med armen så hon fick näsblod. Tursamt nog så fanns det hjälpsamt folk i närheten och erbjöd näsdukar.

 

Dagens behållning i avsaknad av priser- Man fick en gratis CD-skiva med Lasse-Stefans med kvällstidningen. Vi spelade den i bilen på vägen hem och sjöng med! (Inte alla)

 

”Vid en liten fiskehamn…”

Av Ulrika Pernler - 14 mars 2009 19:29

Hej! Idag på eftermiddagen hade vi en mini-kick-off med division II laget i dressyr för häst. Med mini-kick-off menar jag att vi satt i stallköket och klämde i oss fika medans vi vädrade ”lagliga” frågor.

 

Vi är fem stycken som ska dela på de fyra platserna i laget. Några av oss har yngre hästar som kan ”sticka ut” lite i mängden och gärna köra något som vi kallar ”freestyleprogram”. Dessvärre finns det ännu inga sådana program i dressyr. Så därför brukar domarna inte belöna oss med de poäng vi är värda de gångerna vi kör freestyle.

 

Vi bestämde oss för att ta ut laget efter hästarnas och ryttarnas dagsform. Den häst som ligger mest inom riskzonen för att köra freestyle får stå över den omgången. Alla var rörande överens!

 

Vi pratade också lite om dåliga tävlingsnerver, knäppa uppvisningar, rätt mått på dressyrbanan och hur man kan stoppa en häst full med plastkulor.

 

I år är det fyra ston och en valack i laguppställningen. Valacken blir med andra ord tuppen i hönsgården.

 

Vi hade ett givande och allvarligt möte med djupa diskussioner. Nästa år ska vi motionera vid förbundets årsstämma om att få rida freestyle även i lag.

 

Den fjärde april går den första lagomgången vid Jällaskolans anläggning och vi tänker kämpa till sista blodsdroppen!

Av Ulrika Pernler - 14 mars 2009 14:05

Hej! Jag hade tänkt skriva lite om våren. Så började det snöa. Först små, små snöflingor men allteftersom blev de större. Till sist kom det riktig juelsnö. Som det inte var nog så kom det en sväng med hagel också.


Jag skriver inget om våren i dag.


Imorgon arrangerar Strovreta Ridklubb ponny-dressyrtävlingar i vår anläggning. Flera ekipage från UPK ska vara med och rida.


Ett gäng UPK:are ska åka till UVFK som också har dressyrtävling fast för häst. Håll tummarna!


Ikväll är det melodifestival-final. Det får bli min uppladdning inför tävlingen imorgon. Lite musik och onyttig mat.


Förresten, akta er för att åka hiss...

Av Ulrika Pernler - 13 mars 2009 09:26

Hej! Jag hade tänkt att det skulle få vara färdigskrivet om hästfisar, hästbajs och annat för ett tag framöver nu. Det finns ju så mycket annat trevligt att skriva om!

 

Men så var det en vuxen elev som undrade om vi matat Big med dåligt foder så att han blev sjuk. Och det var ju en viktig fråga. Så därmed blir det lite bajssnack idag med. Men sen får det räcka. Jag vill ju prata om våren (Var är den egentligen?).

 

Stora Eriksson (Big E) är ju frisk och hungrig igen efter sitt tarmstopp. Han fick stå på ”traditionell” kolikbehandling uppe på djursjukhuset i några dagar. Det vill säga dropp (vätska), lätt motion och det viktigaste; svält för att tarmarna skulle få fri passage.

 

Behandlingen hjälpte och han fick komma hem i onsdags. Då hade man också provat att ge honom foder och inväntat resultat, det vill säga bajs. När det hade hänt var han klar för hemgång.

 

Hemmavid blir det efterbehandling i form av sakta ökning av matintag och motion.

 

Hur blev det då stopp i tarmkanalen? I Big E:s fall så rörde det sig om en tarmomvridning. En del av grovtarmen hade snurrat till sig och inget innehåll kunde passera. Det är väldigt många meter tarm inuti en häst och ibland blir det en ”knut” någonstans. Behandlingen är den som jag skrivit om ovan och i svåra fall buköppning (operation). Det händer att hästar får tarmomvridningar och det är inget man kan förebygga.

 

Så finns det förstås hästar som ha lätt att få kolik på grund av känslig mage. Dessa hästar kanske drabbas av återkommande kolikattacker. De hästarna kan ha hjälp av extra vattenhink i boxen, olja på fodret och speciell foderdiet till exempel. Med sådana hästar får man pyssla lite extra och kan få god hjälp av både veterinär och foderexperter för att komma tillrätta med problemet. Big E kan inte räkna sig till dem då han haft ett enda kolikanfall på tolv år, så här långt.

 

Vad det gäller dåligt foder så finns det några tänkvärda rader skrivna av Carl Wrangel som levde mellan 1839 och 1908. I ”Handbok för hästvänner” skrev han följande:

 ”Skulle det någon gång undantagsvis förekomma, att man nödgas lägga för sina hästar ett fördärfvat hö, måste man, sedan man valt ut det bästa, sorgfälligt skaka och lufta det samt i minst 12 timmar före utfodringen bespränga det med saltvatten. Sedan höet därefter torkat i friska luften, må det i all världens dagar läggas för de stackars krakarna.” 

Detta skrev han för över hundra år sedan! Att ge hästar dåligt foder är att skaffa sig stora problem. I ett stall med femtio hästar som vårt skulle dåligt foder förmodligen resultera i att många av hästarna fick diarréer och magproblem och kanske besvärlig hosta på grund av damm och mögel.

 

Så naturligtvis betalar man vad det kostar för att få bra foder. Både hygieniskt och näringsmässigt. Det är jag säker på att den allra största delen av hästägare i Sverige gör idag 2009. Ingen vill ju ha en sjuk häst.


Imorgon ska jag skriva om våren! Om den har kommit då vill säga…

Av Ulrika Pernler - 12 mars 2009 14:28

Hej! Kommer ni ihåg hur det var innan mobilerna fanns? Jag minns att man klarade sig rätt så bra ändå. Nu går man alltid omkring med mobilen i fickan och kan bli nådd när och var som helst.

 

Ibland blir det rätt så skoj. Som igår…

 

Jag var på väg för att ha lektion i ett närbeläget ridhus och hade bara gjort en snabb avstickare till UPK för att blöta igenom hästarnas betfor till morgondagen.

När jag står där utanför Ronaldhinos box så ringer mobilen i fickan. Jag tar upp den och svarar.

 

-Hej det är Emme!

-Hej, säger jag.

-Uniek har nog fått kolik, säger Emme, Var är du?

-Jag står i stallgången, säger jag. I samma veva sticker Emme ut huvudet ur ridhuset bara ett tiotal meter bort. Hon ser först förvånad ut, sedan börjar vi båda skratta.

 

Snacka om att det är mobilernas era.

 

Uniek har skrapat med frambenet i marken efter lektionen och försökt lägga sig. Det kan tyda på magont. Fast en del gånger har jag varit med om samma symptom efter att hästen blivit svettig eller fått klåda under sadeln.

 

Uniek får i alla fall gå ut i sin box för att vila. Eftersom han gått en hel lektion så har han rört på sig så det räcker.

-Han fes jättemycket, säger eleven som ridit.

Det är en viktig ledtråd och jag nickar tillbaka.

 

Uniek lägger sig direkt ner i boxen och sträcker ut sig åt alla håll. Han lägger ner huvudet i halmen och drar en lång och nöjd suck. Han ser faktiskt väldigt nöjd ut. Kanske lite väl nöjd…

 

Hästar visar smärta på olika sätt. En del blir väldigt upprörda, sparkar och slår och tittar sig mot magen. En del blir mer apatiska, stänger in sig och genomlider smärtan i tysthet.

 

Men Uniek ser inte ut att ha speciellt ont där han ligger. Han är inte svettig, han andas långsamt, han har bra tarmljud och ingen förhöjd temp. Det hela är ett mysterium.

 

Eftersom jag ska ha lektion så kommer Gabbi och tar över. När hon har varit i stallet en stund sker undret.

 

Det visar sig att en jättelik fis satt sig på tvären därinne. Kanske har Uniek svalt lite väl mycket luft när han krubbat. Efter att ha legat och vilat en liten stund reser han sig upp. Lyfter på svansen och fiser riktigt ordentligt. Hade det funnits gardiner i stallet så hade de inte bara fladdrat. De hade blåst ner från gardinstängerna.

 

Efter fisen ser han skapligt nöjd ut (han är ju kille!). Han leker lite med betforvattnet som han fått och sätter sen igång att äta hö med god aptit. Livet är härligt!

 

-Det är inte kul att ha gaser, säger någon. Men det är en befrielse när de äntligen kommer ut. Jo så är det nog.

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14
15
16 17 18 19 20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30 31
<<< Mars 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards